Hjälp från USA till Kuba?

"Ya!" "Det är nog!" Istället blir sanktionerna allt mer omfattande och allt hårdare.

Det råder ekonomisk kris i Kuba. Orsakerna finns det olika uppfattningar om. Medan högern, liberalerna med flera skyller på Kubas regering, så pekar andra på den oerhört skadliga blockaden, bortfallet av inkomster på grund av att internationell turism inte är möjlig under pandemin, den ekonomiska krisen i Venezuela (också det baserat i USA:s åtgärder) och ett förändrat politiskt landskap i Latinamerika.

Trots blockaden finns det organisationer i USA som inte har några svårigheter med landets myndigheter för att skicka ”hjälp” till utvalda grupper i Kuba. Det är mot sådan ”hjälp” som pastor Stan Dotson argumenterar i nedanstående intressanta inlägg. 

USA-pastor om stöd till ”dissidenter”

Stan Dotson, Baptistpastor som för närvarande bor i Kuba och undervisar vid seminariet, skriver om ”hjälp” som exilkubanska grupper i Miami vill skicka till dissidenter i Kuba:

”Som svar på några av kommentarerna på mitt inlägg om humanitär hjälp som Kubas regering sägs ha avvisat, och några andra kyrkliga ledare som också stöder avvisandet, låt mig klargöra vad jag hoppades säga och bjuda in människor till en mer fruktbar dialog.

Några av kommentarerna läste in saker i mitt inlägg som jag inte sa. Jag utmålade inte Rosa Maria som en elak jävel, inte heller idealiserade jag Kuba och dess regering eller målade upp landet som ett paradis. [Rosa Maria Paya, känd dissident, dotter till Oswaldo Paya som dog i en trafikolycka när en bil, körd av en spansk högerpolitiker, i hög fart kraschade mot ett träd. Med i bilen fanns KD:s Aron Modig, som säger sig ha sovit vid olyckan, samtidigt som han hävdar att de var förföljda av den kubanska säkerhetstjänsten. Något som inte ens spanska myndigheter tror på. I efterhand fortsätter Paya och Modig att, utan några som helst bevis, hävda att Oswaldo Paya och ytterligare en dissident omkom på grund av den kubanska säkerhetstjänsten. Föraren och Modig, som satt fram i bilen, klarade sig. Efter pappans död har Maria Paya fortsatt hans verk och pendlar mellan sina uppdragsgivare i Miami och sitt hus i Havanna.]

Låt mig upprepa några av huvudpunkterna jag framförde.

·       Det finns ”giftig” välgörenhet som vi om möjligt bör undvika. Under de trettio år som Baptist Alliance och FIBAC-kyrkorna haft kontakt, har vi haft många samtal om farorna med att erbjuda hjälp på ett inkorrekt sätt. Det finns en lång historia av denna slags giftiga välgörenhet inom missionärsrörelsen. Den är ”giftig” när den ges med ett syfte.

Vi har lärt mycket via dialog hur man följer ett projekt, hur man satsar på hållbara projekt, hur man undviker att skapa en tiggarkultur eller ett utnyttjande av givaren. Många donationer från kyrkor och kyrkliga organisationer har resulterat i hållbara jordbruksprojekt, konst- och hantverkskooperativ, bybibliotek, musikakademier osv. Olyckligtvis kan ingen av dessa donationer nå det kubanska folket på grund av blockaden. Därför kan man med goda grunder ifrågasätta hur det kommer sig att en viss grupps donationer [Miamikubanernas] kan gå runt blockaden när så många andra stoppas.

·       Jag kan förstå varför en del anser att erbjudandet att hjälpa Rosa Maria och hennes organisation i Kuba är ett exempel på giftig välgörenhet. Hon har en lång historia av att stödja blockaden som orsakar så mycket lidande för det kubanska folket. Här är en analogi som kan hjälpa till att illustrera varför erbjudandet verkar giftigt: Minns ni snuten som hade sitt knä på George Floyds nacke? Minns George Floyds desperata klagan ”Jag kan inte andas”? Kan du tänka dig att snuten, med knäet på Floyds nacke, svarar på hans klagan med att erbjuda honom en inhalator medan han fortsätter att pressa ner Floyd? Den tanken är löjlig. Men på samma sätt: tänk dig att samma människor som pressar sina knän på nackarna på det kubanska folket och stryper dem men samtidigt erbjuder dem en hjälpcontainer. Då kan man förstå tvekan av att acceptera erbjudandet.

·       Att vägra ta emot giftig välgörenhet borde inte vara slutet på historien. Vi behöver hitta ett recept för en fruktbar dialog för sanning och försoning. Men det finns ingen dialog som börjar med att ena sidan vill störta den andre. Det finns folk i USA som arbetar för något bra inom systemet, oavsett hur kass det systemet är. Människor som protesterar på gatorna gör det inom gränserna för USA-systemet: de kräver inte att regeringen ska störtas. Under USA:s hela historia, så länge folk har krävt och arbetat för att störta USA:s regering, så har de gripits, fängslats eller dödats. Jag tror att det gäller alla självständiga länder, inklusive Kuba: ingen tolererar försök till att störtas; det blir alltid allvarliga konsekvenser. Det faktum att du inte öppet kan arbeta för att störta USA:s regering betyder inte att det inte finns någon frihet i USA. På liknande sätt är det inte korrekt att säga att det inte finns frihet i Kuba: det finns frihet att arbeta för förändring inom systemet. Det är inte enkelt, det kan vara lika frustrerande här som där. Människor jag känner och respekterar har ägnat sina liv för att arbeta för förändring inom det kubanska systemet: Miriam Ofelia Ortega, Paco Rodés, Raul Suarez och andra. Tack vare deras arbete finns det nu präster i kubanska fängelser och sjukhus. Det finns mycket mer resurser för att bekämpa könsbaserat våld och rasism. Jag uppmanar alla som vill uppnå positiva förändringar i Kuba att engagera sig i dialog med de som arbetar för sådana förbättringar inom systemet.

Paradiset existerar inte på någon sida om Floridasundet. Det finns mycket utrymme för förbättringar i bägge samhällena, bägge systemen. Om vi skulle kunna hitta receptet på försoning och produktiv dialog skulle vi säkert kunna lära oss av varandra och folk i bägge länderna skulle tjäna på det. Sådan är min idealism.”

IFCO/Pastors for Peace, 200820

IFCO/Pastors for Peace
https://www.facebook.com/ifcop4p/

KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!

Under pandemin skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död. 

Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer samt från vanligt folk på ett slut på blockaden, åtminstone under pandemin. Hjälp till att öka trycket på USA!

Bli en del av denna solidaritetsrörelse!

SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN! UPPMANA ANDRA ATT GÖRA DET!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICININSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING.

Pg 23 57 15 – 0

Swish 123 182 37 72