Högern till motoffensiv mot det Latinamerikanska toppmötet i Buenos Aires

Den latinamerikanska samarbetsorganisationen Celac har fått en ökad betydelse på senare tid.

USAs inblandning fortsätter i stor omfattning

Steve Bannon, Trumps näre rådgivare, är drivande i motoffensiven mot den ”socialistiska expansionen”.

Den 24 januari håller de Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap (CELAC) sitt sjunde toppmöte i Buenos Aires, där ett femtontal av regionens presidenter deltar, däribland Lula da Silva, och där värdlandets president Alberto Fernández är ordförande.

Det är viktigt för Argentinas regering att CELAC-toppmötet blir framgångsrikt. I den känsliga inrikespolitiska situation som landet befinner sig i, med ett presidentval den 22 oktober, skulle ett lyckat toppmöte och överlämnandet av ordförandeskapet pro tempore till Saint Vincent och Grenadinerna (som är medlem i den Bolivarianska alliansen för vårt Amerikas folk, ALBA-TCP) bidra till att förbättra Argentinas anseende i hela Latinamerika och Karibien.

Men den latinamerikanska högern, enligt manus från USAs State Department och dess underrättelsetjänster, konspirerar för att förhindra en utveckling av CELAC. Organisationen har stärkts genom att införlivandet av regeringarna Gustavo Petro i Colombia, Gabriel Boric i Chile och Xiomara Castro i Honduras, ett land som snart kommer att ansluta sig till ALBA-TCP, ett annat regionalt integrationsinstrument.

Mot det som på sin tid var USA:s plan för Frihandelsområdet för [hela] Amerika (FTAA/ALCA), som besegrades just i Argentina vid toppmötet i Mar del Plata 2005, satsar den regionala högern och USA på OAS (även om de snart kommer att göra sig av med marionetten Luis Almagro).

Och precis som de på höjden av de progressiva framgångarna konspirerade för att införa ”frihandel” i hela Amerika, från Kanada till Patagonien, konspirerar de nu för att besegra ”kulturmarxismen” och ”genusideologin”. I Mexiko träffades nyligen världens största högerextrema organisation, Conferencia Política de Acción Conservadora (CEPAC), med Donald Trumps tidigare stabschef Steve Bannon i spetsen, för att utforma en handlingsplan mot ”socialistisk expansion” i Latinamerika.

Resultaten har inte låtit vänta på sig. Flera av dess deltagare har spelat en framträdande roll i den parlamentariska kuppen mot Pedro Castillo i Peru, liksom i den andra delen av den bolivianska kuppen som leddes av Luis Fernando Camacho i Bolivia, eller i kuppen mot demokratin den 8 januari när Jair Bolsonaros anhängare tog över Planalto-palatset, Nationalkongressen och Högsta federala domstolen i Brasilia.

Nu konspirerar den latinamerikanska högern i allmänhet och den argentinska i synnerhet, som visar styrka, särskilt inom rättsväsendet, för att förstöra Alberto Fernández anseende och i förlängningen försvaga CELAC. Dessutom vill den kubansk-amerikanska högern i Miami slå mot närvaron av delegationer från Kuba, Venezuela och Nicaragua, liksom mot andra regeringar som de anser vara socialistiska, såsom Bolivia, Honduras, Mexiko och Brasilien, nu när landet har meddelat att det åter är med i CELAC.

Bland de extremister från Miami som samlas för att konspirera mot CELAC kan följande nämnas:

Orlando Gutiérrez Boronat, ordförande för Directorio Democrático Cubano (kubanska demokratiska direktoratet, DDC), som kännetecknas av ständiga provokationer mot kubanska delegationer vid iberoamerikanska toppmöten och andra internationella forum.

Tomás Pedro Regalado y Valdez, tidigare borgmästare i Miami, medlem i det republikanska partiet och lojal Trump-anhängare, nuvarande ordförande för Inter-American Democracy Institute.

Luis Manuel de la Caridad Zuñiga Rey, f.d. CIA-agent och f.d. direktör för Cuban American National Foundation (CANF), där han var ansvarig för dess paramilitära grupp.

Rosa María Payá, som stöds av Marco Rubio och Luis Almagro och vars uppdrag är att bedriva en antikubansk kampanj utomlands, togs emot av ledamöter av EU-parlamentet på begäran av State Department.

Gemensamt för ovan nämnda personer är att de alla får generösa bidrag från USAs federala organ, stöder alla åtgärder som förstärker blockaden och har offentligen uppmanat till militär intervention mot Kuba och Venezuela.

Men inga åtgärder vid detta CELAC-toppmöte kan genomföras utan lokalt samarbete, och i detta syfte möts de och konspirerar med följande argentinska medborgare:

Gabriel Salvia, ordförande för stiftelsen Centro para la Apertura y Desarrollo de América Latina (Centrum för öppning och utveckling av Latinamerika, CADAL), som finansieras av USAID och State Department.

Gerardo Bongiovanni, direktör för Fundación Libertad (Frihetsstiftelsen), som finansieras av NED och USAID, och som också är kopplad till stiftelserna ATLAS, PADF, RELIAL, CATO Institute, Friedrich Neuman och Konrad Adenauer, som alla ständigt bedriver kampanjer mot progressiva regeringar i Latinamerika.

Leandro Querido, med nära kopplingar till Rosa María Payá, VD för den icke-statliga organisationen Transparencia Electoral (Valtransparens).

Agustín Antonetti, samordnare för ungdomsgruppen inom Fundación Libertad, kommunikatör på nätverket Atlas och huvudaktör på Twitter i den antikubanska kampanjen i juli 2021 och 2022.

Micaela Hierro Dori, grundare och ordförande för föreningen Cultura Democrática (Demokratisk kultur), som används av NED som mellanhand för att finansiera organisationer som kubanska Movimiento San Isidro.

Alla ovannämnda personer, US-amerikaner, kubaner och argentinare, arbetar med följande åtgärder:

  • Inleda en kraftfull kampanj i media och sociala medier mot delegationerna från Kuba, Venezuela, Nicaragua, Bolivia och Mexiko, med hjälp av regionala och nationella medier, för att ge negativ rapportering om CELAC-toppmötet.
  • Använda medel från USAs federala organ och medel öronmärkta för sociala projekt inom OAS för att finansiera transporten till Buenos Aires av delar av den latinamerikanska ultrahögern för aktioner kring CELAC.
  • Med tanke på den komplicerade situationen för Kubas officiella flygbolag och möjligheten att man kommer att använda ett ryskt eller venezuelanskt flygplan, undersöker man en juridisk manöver för att hålla kvar planet, så som nyligen skedde med det venezuelansk-iranska fraktflygplanet från företaget Emtrasur.
  • Mobilisera kontrarevolutionära kubaner, argentinska vänner och av andra nationaliteter i Buenos Aires för demonstrationer vid de ovannämnda ländernas ambassader.
  • Utnyttja Rosa María Payás kontakter med Uruguays president Luis Lacalle Pou för att upprepa angreppen mot Kuba under CELAC-mötet, precis som vid det förra toppmötet i Mexiko.
  • Vidta åtgärder tillsammans med delegationerna från [högerstyrda] Paraguay och Ecuador så att de i samband med toppmötet gör uttalanden mot regeringar som beskrivs som ”diktatoriska”.

Precis som 2005 i Mar del Plata är det viktigt att denna nya attack mot integrationen i Latinamerika och Karibien fördöms i Buenos Aires 2023.

Katu Arkonada, teleSUR 230119
/cv

Del ALCA a la CELAC, la injerencia estadounidense no se detiene