De första uttalandena från Colombias nyvalde president, Ivan Duque Marquez, kastar en mörk skugga över Colombias framtid.
Hans första åtgärd är ett sabotage av fredsprocessen. Duque gör sig till redskap för att hindra fredsavtalet, Jurisdicción Especial de Paz (JEP), att förverkligas genom godkännande av kongressen. Presidenten har beordrat att stoppa initiativet för att kunna tillmötesgå knarkparamilitären nr 82 (beteckning enligt CIA), landets förre högerextreme president Alvaro Uribe.
Åtgärden är allvarlig, våldsam och står i motsättning till det colombianska folkets önskan om fred. Det gäller också de tio miljoner colombianer som i god tro lät sig luras av rädsla och poltisk analfabetism och röstade på Duque i valet 17 juni.
Det är ett sätt att successivt riva upp fredsavtalet som slöts i Havanna mellan den dåvarande gerillan FARC-EP och Colombias regering. Vi ser de mörka molnen av våld torna upp sig för det plågade Colombia ännu en gång, på grund av Uribismen, nu med Duque i spetsen.
Presidenten kommer att med alla medel försvara sin herre så att denna ska fortsätta att åtnjuta straffrihet. En straffrihet som behärskar detta land. Samtidigt dör drömmen om skadestånd, sanning, rättvisa och löften om ett slut på våldet.
Det andra uttalandet som inte får förbises gäller vår systerrepublik, det Bolivarianska Venezuela.
Uttalandet är en krigsförklaring. Det går emot respekt för internationell rätt, självbestämmande för folken, eller intresse av att ha bättre relationer med Colombias grannar. Exakt samma krigiska retorik som hans chef Uribe repeterar Duque mekaniskt, utan att dra ifrån eller lägga till ett enda kommatecken.
Han sade att han inte skulle utse någon ambassadör i Venezuela förrän det inte hållits ”fria val” i landet. Det är en spottloska. Och dessutom en otillbörlig inblandning i ett annat lands inre angelägenheter.
Det Duque gör i realiteten med dessa farliga och fientliga deklarationer är att lydigt uppfylla order från USA. Colombia är på väg att bli en plattform för att militärt attackera Venezuela. Duque är det perfekta, svekfulla verktyget för Onkel Sams imperialistiska planer.
Än värre är det ifall vi läser mellan raderna på de senaste uttalandena från USA:s ambassadör i Colombia. Han säger att USA ska fortsätta att vara närvarande och kriga mot knarkhandeln (den vanliga ursäkten), samt på grund av svårigheterna med Venezuela. Ambassadören har också beordrat Colombia att, i strid med fredsavtalet, utlämna den tidigare ledaren i FARC Jesus Santrich. Den underdånige Duque har uttalat för jänkarna att han är beredd att lyda dem till punkt och pricka.
Om detta blir verklighet och Duque tillmötesgår kravet från imperialisterna så blir hoppet om fred än mer avlägset, då ett utlämnande skulle utgöra ännu ett förödande slag mot colombianernas drömmar om fred.
Man skulle kunna säga att den nyvalde presidentens första deklarationer är krigsförklaringar. Inte något som gynnar fred eller broderskap i Latinamerika. Allt för att uppfylla order från USA.
Vi måste arbeta för en kraftfull mobilisering i syfte att tillbakavisa denna krigiska hållning. Vi måste försvara fredsavtalet från Havanna och bättre relationer med våra grann- och broderländer, inom ramarna för självbestämmande. Det verkar tyvärr som vi inte misstagit oss när vi sagt att Duque var dödens kandidat, våldets kandidat. Handlingarna bekräftar alltför snabbt de smärtsamma misstankarna.
Nelson Lombana Silva 180620
