Kuba: gamarna lurar i vassen
Att bojkotta turismen, förstöra de medicinska avtal som ger inkomster till Kubas offentliga hälsovårdssystem och avskräcka utländska investeringar: dessa är målen i USAs ekonomiska krig mot Kuba.
De sträcker sig långt utöver blockaden och syftar till att hindra den kubanska ekonomin från att ta sig ur det nuvarande strypgreppet och därigenom provocera fram ett socialt uppror.
En mängd olika personer och organisationer arbetar för detta, finansierade med USAs federala medel eller av enheter med kopplingar till den kubansk-amerikanska maffian i Florida, och som har en betydande närvaro i medierna.
Idag ska vi tala om Emilio Morales, ordförande för ”Havana Consulting Group”, en förmodad ”konsultverksamhet om den kubanska ekonomin” (eller snarare om hur den ska krossas), och talesman för anti-Castro-plattformen ”Cuba Siglo 21” i Miami. Han är för närvarande inriktad på att försvara och legitimera den gamfond som genom en rättsprocess i London försöker ta över Kubas statliga reserver, ett land – låt oss komma ihåg det – som är föremål för en finansiell blockad och som lider av en akut kris med brist på livsmedel, bränsle och mediciner.
I en artikel nyligen applåderade Morales den ”obevekliga jakten” på ”(Kubas) tillgångar utomlands” och gav konkreta förslag: embargo mot en kubansk bank i London som är avsedd att kringgå USAs blockad, samriskföretag inom kubansk bioteknik, venezuelanska oljetankers eller distributionsföretag av kubansk tobak runt om i världen. Målet? Att få ner Kubas exportintäkter till noll.
Och inte bara det. Att även få ner de utländska investeringarna till noll. ”Investing in Cuba: Certain Suicide” [Att investera på Kuba: ett säkert självmord] var rubriken på en annan av hans publicerade artiklar, där han hävdade att ”investeringar i Kuba innebär en hög sannolikhet för att bli sviken” av ”en regim som använder utpressning för att stjäla”. ”Kuba är långt ifrån en attraktiv marknad”, sade han, ”det är en marknad med mycket höga risker”, medan ”det i Centralamerika och Karibien finns marknader med gott om möjligheter”. Utan tvekan en sann kubansk patriot.
För att upprätthålla sitt krig mot investeringarna tecknar Morales en apokalyptisk bild av Kuba: en ”stor ruin”, ett ”bankrutt land”, i ”multisystemisk kris”, en ”regim” som ”kollapsar” och befinner sig i en ”slutfas”. Detta är det budskap som ultrahögern i Miami lyckas föra fram i många internationella medier. I en ledare i den spanska dagstidningen ABC med titeln ”Castroismens dödsryckningar” talades det om de ”sista ryckningarna” för ”en grym diktatur”, om en ”politisk tragikomedi som har ödelagt miljontals liv och egendomar i namn av en hägring”.
Ett annat av krigets mantran är att ”USAs ’blockad’ av Kuba inte existerar”, vilket ABC också påstod i sin rubrik. Enligt Emilio Morales reduceras situationen på ön till ”ett döende folk” som utnyttjas av ett ”system (…) som kontrolleras av en maffia”, ”en kleptokrati”, ”en glupsk oligarki som tillägnar sig landets rikedomar”, ”ett gigantiskt holdingbolag (…) som förvaltas av familjen Castro och en grupp oligarker”.
Denna förmenta ekonomiska ”expert” använder sig också av de mest demagogiska och barnsliga budskapen i anti-castristiska sociala medier: att den kubanska regeringen till exempel föredrar att bygga hotell framför att köpa mat och livsmedel. Morales vet mycket väl att dessa hotell är resultatet av avtal som undertecknats för flera år sedan, de flesta av dem med utländska företag. Och att de på medellång sikt kommer att innebära ett betydande inflöde av utländsk valuta för att köpa mycket mer än mat och mediciner. Men denna ”analytiker” föredrar att smyga in de mest absurda lögnerna: att hotellprojekten genomförs tack vare ”inkomster från olagliga källor, som kan sträcka sig från narkotikahandel till människohandel”. Inga kommentarer.
Men varför alla dessa lögner? För det som nu är det taktiska målet för Miami-maffian med senator Marco Rubio i spetsen: att hindra Joe Bidens regering från att inleda en hypotetisk ”upptining” eller ”engagement” med Kuba, likt det som Barack Obama påbörjade.
Den i USA mäktige Marco Rubio bland de sina. Rubio styr i mångt och mycket USA:s Latinamerikapolitik sedan Donald Trump och också nu under Biden
Dess ”strateg” Emilio Morales har därför kommit med följande hypotes: Donald Trumps plötsliga avbrott i den dialog med Kuba som Obama inledde två år tidigare var i själva verket en ondskefull plan från ”det kubanska kontraspionaget” (!!). Den skulle ha utfört de berömda ”ljudattackerna mot USAs diplomater”, detta bisarra påhitt som Trump använde för att begrava dialogen och införa fler sanktioner mot Havanna. Och varför? För att förhindra – säger han – att ”den privata sektorn på ön” fortsätter att ”tränga undan de statliga kubanska företagen från marknaden”, och för att få slut på den ”ideologiska påverkan” och den ”sympati som president Obama väckt hos den kubanska befolkningen”. Man blir mållös.
Och ett sista budskap till Joe Biden: ”Vad är det för mening med att just nu lätta på trycket mot öns regering på grund av befolkningens otillfredsställda behov”, när ”det aldrig tidigare funnits ett sådant tillfälle att sätta den kubanska regimen i schack och matt”, undrade han vid ett evenemang i Miami i januari.
Men ingen ska våga påstå att denna person – och andra – är ”brottslingar” (i ett ekonomiskt krig). De har alla pengar de behöver för att juridiskt sänka den som försöker anklaga dem. Det gör de redan, utan någon som helst nåd, mot en hel oskyldig befolkning.
José Manzaneda, Cubainformación 230214 /cv
(med utförliga källhänvisningar i originalet)
Cuba: buitres al fondo
