Att våga kritisera eller ens analysera delar av USA:s Kubapolitik är förenat med stora risker, om det så bara gäller en akademisk avhandling om landets flyktingpolitik.
Eckstein anser att de mer än en miljon kubaner som under sex decennier har flytt från Kuba till USA varken är verkliga flyktingar eller politiska landsflyktiga. Istället, säger hon, så har USAs presidenter ”föreställt sig” dem som flyktingar för att ge dem unika privilegier på skattebetalarnas bekostnad och för att använda dem i propagandan mot Fidel Castro och kommunismens utbredning – och göra dem till republikanska väljare.
I sin nya bok Cuban Privilege: The Making of Immigrant Inequality in America hävdar Eckstein att de flesta kubaner inte på något legitimt sätt kunde hävda att de är flyktingar eftersom de flesta, även under de första åren av Castros revolution, lämnade ön ”för att bevara en livsstil som revolutionen hotade”.
Boken är utformad som en kritik av ojämlik invandringspolitik och uppmanar till att ge andra invandrare än enbart kubaner en väg till laglig status. Eckstein förespråkar också att invandringsförmåner för kubaner ska upphöra, som till exempel 1966 års Cuban Adjustment Act. ”Ingen invandrargrupp bör ha unika lagstadgade öppna rättigheter”, skriver hon. ”Det finns inget som rättfärdigar den fortsatta förlängningen av kubanernas unika rättigheter till välfärd och till laglig permanent bosättning när de kommer in i USA utan tillstånd.”
I slutändan ifrågasätter professorn också skälen till att ge ”de mest generösa förmånerna någonsin” till kubanska invandrare: ”Genom att inte respektera Kubas rätt till självbestämmande var USAs motivering för att privilegiera kubaner aldrig ädel.”
Att kubanerna har gynnats av en invandringspolitik som få andra grupper har fått tillgång till ifrågasätts inte av invandringsexperter.
Eckstein hävdar att rasismen är inbäddad i USAs invandringslagar och praxis och jämför den gynnsamma behandlingen av kubaner med den rutinmässiga utvisningen av haitiska migranter.
”Om USAs invandringspolitik hade baserats på rättvisa skulle haitier ha behandlats bättre. De sökte skydd från värre fattigdom, värre våld och i huvudsak värre förföljelse än kubaner, även om det förvisso fanns kubaner som utsattes för förföljelse.”
När boken presenterades har det som väntat inte passerat obemärkt. Protester hölls på fredagen utanför evenemanget på FIU:s Wertheim Performing Arts Center. Arrangörerna har fått hotfulla telefonmeddelanden som FIU-polisen utreder. Exilkubaner betecknar boken som en ”förolämpning”.
Boken har betecknats som antikubansk av Kevin Marino Cabrera, kommissionsledamot i Miami-Dade County. Delstatsrepresentant Alina García kallade fredagens evenemang vid FIU för ”en uppmaning till hat”. Den kubansk-amerikanska radioprataren Ninoska Pérez Castellón kallade Eckstein för ”en bigott”. ”Det är chockerande att FIU:s Cuban Research Institute skulle välkomna en sådan hatfylld, uppviglande, antikubansk retorik till Miami-Dade County, hemvist för den största kubanska diasporan och den globala huvudstaden för exilkubanska amerikaner”, sade Kevin Marino Cabrera, kommissionsledamot i Miami-Dade County, i ett uttalande.
FIU, som ursprungligen planerade att låta Eckstein tala på Books & Books i Coral Gables, beslutade att byta plats och lägga till en föreläsare Orlando Gutierrez-Boronat, för att balansera evenemanget. Boronat presenteras som ”mångårig människorättsaktivist”.
En mer korrekt benämning är ”terrorist”. Orlando Gutierrez-Boronat är ledare för organisationen Directorio Democrático Cubano DDC, som initierade våldsamheterna i Kuba i juli 2021. DDC får mångmiljonstöd från USA:s regering. Boronat är också talesperson för kampanjen SOSCuba som riktar sig mot det kubanska hälsovårdssystemet. Han kräver en USA-intervention i Kuba. Boronat sa i december 2020: ”det är legitimt och vi ber om en internationell intervention under ledning av USA för att störta denna regim och göra slut på den.”
Nyhetsrapportering från presentationen visar en lugn Eckstein, skrikande och gapande exilkubaner och intresserade lyssnare av andra ursprung. Terroristen Gutierrez-Boronat pratar inte om boken, utan om tortyr och massavrättningar i Kuba som han är ensam om att ha upptäckt. Medan Eckstein presenterade fakta i en akademisk avhandling så fabulerar Boronat fritt för att tillfredsställa den exilkubanska hopen med deltagare från det militära nederlaget vid invasionen av Grisbukten 1961. Det fanns också verkligt intresserade åskådare och boken sålde slut.
Källa: Nora Gámez Torres, Miami Herald 221212 (redigerat och nedkortat)
