Att inte se skogen för alla träd
Trädets lövverk kan tyckas dystert och grenarna hotfulla, men man måste titta bortom trädet, söka ljuset, ta in hela landskapet.
En grym kampanj har dragits igång mot Kuba, vårt älskade land. Ibland verkar det som om vågskålen tippar över till förmån för dem som alltid har angripit det, och som idag fyller på sina led med den nya generationens soldater medelst internets sofistikerade vapen.
Djur i flock har alltid varit skickliga på att ge sig på de sårade, dra fördel av deras svagheter och jaga dem tills de når sitt slutliga mål. Vad är det, om inte detta, som de gör mot vårt land, just när vi av olika anledningar hamnat mellan hatet och väggen?
Planen kan tyckas nybakad, men har faktiskt mer än 60 år på nacken.
Å ena sidan knyter man den ludna hand som kväver och drar i trådarna, och å andra sidan utnyttjar man skamlöst det logiska missnöjet med en osäker ekonomi och omvälvningar orsakade av egna misstag.
Bordet är dukat, men det vore naivt att bara se träden och glömma skogen.
Det är enkelt och medialt att med gamla foton av ett glamoröst Havanna göra högtravande inlägg med dessa som ovedersägliga bevis på att revolutionen har misslyckats. En sådan opportunistisk manipulation av den historiska sanningen är avsedd att dölja hur verkligheten tidigare såg ut i ett land som då var en lojal allierad och förmånlig handelspartner till USA, och vars index för hälsa, utbildning och utveckling gjorde livet till en mardröm för miljoner kubaner, både utanför och i själva huvudstaden.
Det är enkelt och medialt att visa oron hos en kubansk familj som letar efter en medicin som saknas, och att använda detta ögonblick av vånda som en spjutspets mot en stat som har räddat så många liv. Det är än mer omoraliskt att göra detta från det land som hade mage att förvägra oss syrgas mitt under en pandemi, och som till och med hindrar livsviktiga behandlingar för cancersjuka barn.
Det är enkelt och medialt att rapportera om en begåvad idrottares avhopp, och att kalla det som överallt annars är utvandring för ”flykt”. Men det saknas mod att erkänna att det handlar om en uppenbar talangstöld, där man går till den löjliga ytterligheten att försöka ersätta ett nationellt basebollag, en grov piratkopiering av sporten, från ett land fullt av lagar som inte gäller i fallet med Kuba.
Det är enkelt och medialt att skratta och gotta sig åt våra strömavbrott, våra köer, våra gropiga vägar och våra få fordon, men akta er för att nämna blockaden, förbudet mot oljetankers att angöra kubansk hamn, den sjukliga förföljelsen av alla Kubas affärsmöjligheter. Sådant talar man inte om, för då riskerar man att bli hotad och till och med attackerad av hatets herrar.
Det finns saker som måste förändras, många saker som måste åtgärdas, och andra där dialog med respekt är möjlig. Men att acceptera att välstånd bara skulle kunna uppnås genom förödmjukelse eller feg tystnad ligger alltför långt ifrån oss som försvarar det som kallas anständighet, som när den gång förlorats inte kan återfås ens mot betalning.
Miguel Cruz Suárez, Granma 240225 / cv
