LO:s ”Arbetet” ansluter sig till USA:s kampanj mot Kubas hälsovårdsbistånd

På fotot kubanska hälsovårdsarbetare på uppdrag utomlands, som vaccinerar patienter på ett fältsjukhus, donerat av Kuba

Snedvridet om Kubas hälsobistånd

Nedan svar från Eva Björklund på tidningen Arbetets hårt negativt vinklade reportage om Kubas hälsovårdsbistånd. Arbetet har meddelat att de inte tänker publicera genmälet.

Vi konstaterar att Arbetet härmed ansluter sig till den kampanj som Trump, med hjälp av Brasiliens Bolsonaro, Colombias Duque, med flera högerextrema presidenter, driver mot Kubas internationella hälsovårdsbistånd, ett bistånd utan motstycke. USA anslår miljontals dollar till dessa förtalskampanjer, också i Europa. Bland annat för att betala medier och journalister.

Eva Björklund:Jag prenumererar på Arbetet sedan flera år för jag uppskattar tidningen för dess reportage om arbetsliv i Sverige, seriösa, välinformerade, konsekventa utifrån arbetarnas erfarenhet och perspektiv. Så när jag fick numret 29 med reportagen om Kubas hälsovård förväntade jag mig seriösa och välinformerade reportage. Men när jag läste det insåg jag att samma höga standard inte gäller Kuba.  Journalisterna tar sig an landet utan några förhandskunskaper och utan intresse för att lära känna landets mycket speciella, av FN högt berömda jämlika, högkvalificerade hälsovård, som ju skulle vara ämnet för reportaget.

Och utan intresse för USAs utsvältningsblockad, som inte bara förbjuder läkemedels- och teknikföretag i USA att exportera till Kuba, utan också bötfäller företag i andra länder som gör det, vilket drabbar hälsovården hårt. Blockaden behandlades i en mening, men för att förstå vidden av denna kriminella blockad, fördömd av FNs Generalförsamling för brott mot FN-stadgans mänskliga rättigheter, behövs saklig information. Bristen på sådan gör att artiklarna bara blir ett inslag i den förhärskande snedvrida mediala bilden av Kuba.

Så jag bifogar en artikel som kan komplettera detta avsteg från Arbetets höga journalistiska ambitionsnivå. Och hoppas ni läser den och finner den angelägen att publicera som komplement till den starkt missvisande  ”Kubas export göder diktaturen”:

”Kubas läkarexport göder diktaturen”, det är LO-tidningen Arbetets rubrik på en av 2 Kubaartiklar den 16 januari

Journalisterna Erik Larsson och Linda Flood reste till Kuba för att skriva om landets hälsovårdssystem, världsberömt för sina enastående resultat för folkhälsan, i nivå med världens rikaste länder. Och bättre än så. I Kuba är hälsovården gratis för alla, trots landets fattigdom på grund av USAs över 60-åriga ekonomiska, finansiella och handelsblockad.

USA dömer andra länders företag och banker att till USA betala mångmiljonböter om de bedriver handel med Kuba, och banker som hanterar betalningar till och från Kuba. Syftet är att svälta ut Kubas folk. Detta är ett brott mot folkrätten

Journalisternas vinkling var en annan, som framgår av rubriken: ”Kubas export göder diktaturen”: Hälsovårdssystemets betydelse för folkhälsan är värd ett seriöst, välinformerat reportage utifrån både patienternas och personalens erfarenhet och perspektiv. Inte ett slappt upprepande av gängse USA-inspirerad propaganda, belagd med ett par slumpartade okänsliga intervjuer med kubaner – utifrån en överlägsen nedvärderande västerländsk hållning,

Reportaget kunde ha handlat om familjeläkarna inom gångavstånd i alla bostadsområden, vårdcentralerna i alla distrikt, de internationellt framstående specialistsjukhusen, läkemedelsforskningens nya läkemedel, såväl kemiska som naturläkemedel, och metoder för alternativ vård som välkomnas runt om i världen.

Allt detta är enastående, unikt.  En högkvalificerad hälsovård för alla har byggts upp, inte bara i Kuba, utan runt om i Latinamerika. Världshälsoorganisationen, WHO, framhåller Kubas läkare som ett föredöme och FN berömmer Kuba för sin jämlika, högkvalificerade hälsovård. Detta är känt bland alla som intresserar sig för fakta. Enligt guatemalanske ekonomen Henry Morales kostar kubanernas bistånd 6,6 procent av landets BNP. Kunde detta möjligen ha varit en mer relevant bakgrundsuppgift än Bolsonaros påstående “göder diktaturen”?

WHO hyllar Kubas insats för att ha opererat bort i stort sett all gråstarr i Latinamerika, och för att ha skickat personal till vårdcentraler i bostadsområdena. Parallellt har kubanska alfabetisörer lärt befolkningen att läsa och skriva. Kubas katastrofbistånd har också hyllats, som i samband med ebolaepidemin i Västafrika, och de förödande jordbävningarna i Pakistan och Haiti: först på plats, med flest läkare och sjuksköterskor.

Jag tror att många läsare skulle vara mycket intresserade av detta. Men vad får de veta?

Kubas hälsobistånd omtalas i artikeln med orden ”cirka 30 000 kubaner är vårdanställda utomlands”, i över 60 länder. Med tillägget att Kubas syfte varit att med ”kubanska slavar” “dra in pengar till staten” – utan att ange någon källa.

USAs president Trumps anklagelser om människohandel citeras, som om Trump – som har dragit åt blockadsnaran ytterligare på Kubas befolkning – skulle vara en trovärdig källa. Och USA-allierade högerregimers utvisningar av kubansk vårdpersonal omskrivs som ”omsorg om deras arbetsvillkor”. I vilken mening skulle Trump och Latinamerikas nyreaktionära regimer vara relevanta källor vad gäller omsorg om arbetsvillkor, vare sig för det egna folket eller för kubanerna?

Ett par intervjuade läkare är nöjda med sina utlandsjobb.  Andra klagar på att de – förutom lönen insatt på konto i Kuba, bara får levnadsomkostnader betalda och ”lite fickpengar”.

Hur det än mäts och värderas så är det odiskutabelt: Det finns inget annat land i världen som ligger ens i närheten av Kuba vad gäller biståndsbudgeten som andel av egen BNP!

Inga egentliga faktakällor anges i artikeln, men i två korta intervjuer med ”mamma med dotter”, och ”mamma på internationellt uppdrag i Venezuela”, talar de om ”våld och fattigdom”, utan att nämna att Venezuela också är utsatt för USAs utsvältningsblockad och att Trump nu lagt beslag på (stulit) Venezuelas oljebolag i USA, och alla dess tillgångar utanför det egna landet (som USA tagit hand om).  Så skylls ”fattigdom och våld” på Kubas regering, inte på Trump.

Journalisterna bortser från USAs mer än halvsekellånga blockad som inte bara förbjuder läkemedels- och teknikföretag och alla slags företag i USA att exportera till Kuba, utan också bötfäller företag över hela världen som gör det, vilket också drabbar vården. Detta behandlades i en mening i artikeln: ”amerikanska sanktioner har gjort det svårt att upprätthålla kvaliteten”,  utan att ta upp vidden av denna kriminella utsvältningsblockad, som kraftigt har fördömts av FNs generalförsamling,  för brott mot FN-stadgans mänskliga rättigheter.

Eva Björklund 200203

Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?

Swisha en 20:a eller valfri summa till

123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0