Mot lögnerna och aggressionerna, samma mod och trohet

Fidel Castro proklamerar revolutionens socialistiska karaktär vid begravningen av offren för bombningen av flygplatserna, den 15 april 1961. Foto: Raúl Corrales

Idag den 16 april höjer vi kubaner än en gång våra gevär, med samma kraft och stridsberedskap som då 1961 med Patria o Muerte, då Fidel beväpnade folket för att försvara landets suveränitet och värdighet.

Den så kallade Lima-gruppen uppmanade på måndagen det internationella samfundet att ”främja återupprättandet av demokratin i Venezuela” och förmå länder som Kina, Ryssland, Turkiet och, naturligtvis, Kuba, att ansluta sig till denna s.k. demokratiseringsprocess.

Som en del av slutdeklarationen från det 12e toppmötet av gruppens utrikesministrar, som hölls i Santiago de Chile, betonades de negativa effekterna av stödet från dessa länder till ”Nicolás Maduros regim” och allt som denna orsakar i regionen och, som om inte det vore nog, bad internationella organisationer att gå vidare och erkänna de företrädare som utses av Venezuelas nationalförsamling, den som vi vet befinner sig i domstolstrots och ingenting har med folket att göra.

Och medan man i Chile krävde att det skulle hållas ”fria, rättvisa och öppna val i Venezuela” och att sanktioner införs mot den bolivarianska regeringen, hade USAs utrikesminister bara två dagar innan även uttryckt sin ”oro” för demokratin och venezolanernas livskvalitet, och höll Kuba och Ryssland ansvariga för venezolaners utvandring till Peru och Colombia.

Vita husets besatthet av Kuba och Venezuela tycks inte ha några gränser och i dagarna ökar förväntningarna på att det från Miami den 17 april ska meddelas vad säkerhetsrådgivare John Bolton kallade ”viktiga steg” för att ta itu med de ”säkerhetshot” som dessa länder och den ”demokratiska krisen” i Nicaragua utgör.

Dessa nationer – Kuba, Nicaragua och Venezuela – är de vars politiska processer Trump-administrationen inte accepterar, sade Kubas president Miguel Díaz-Canel Bermúdez på lördagen under den avslutande sessionen av folkmaktens nationalförsamling. ”Förhindrade att uppfylla sina vallöften om återhämtning inom industrin och USAs nationella storhet, sjunker de ner i ett gungfly av löjliga lögner och påståenden att tre latinamerikanska länder, som kämpar för att övervinna arvet från underutvecklingen, hotar det mäktiga imperiet.”

Díaz-Canel sade att mot den bolivarianska nationen har man noggrant upprepat samma tillvägagångssätt med kriminella angrepp som genomfördes mot Kuba under de första åren efter revolutionen, ”inklusive statsterrorism och utpressning mot andra nationer, för att bryta den regionala enheten”.

Han sa också att vi inte ska underskatta upptrappningen av dessa attacker. ”Förutom de vanliga hoten från politikens köpmän, som till beslutsfattande positioner befordrar vilseledande, medelmåttiga och kriminella politiker, har den finansiella förföljelsen och handelsblockaden mot Kuba ökat.”

Idag påminde Kubas president på Twitter om den sorgliga 15 april för 58 år sedan, när ”USA-flygplan, falskt målade i Kubas färger, bombade Kuba i upptakten till Grisbuktsinvasionen” och ”en ung döende man skrev ’Fidel’ med sitt blod”.

Denna 16 april höjer vi kubaner återigen våra gevär, med samma kraft och stridsberedskap som den dagen av Patria o Muerte, Fosterlandet eller Döden, 1961 då Fidel beväpnade folket för att försvara vår suveränitet och värdighet och, som Díaz-Canel sa, mot samma lögner och aggressioner från imperialismen, blir vårt svar igen ”samma mod och trohet.”

Granma 190416

 

Ante las mentiras y las agresiones, igual coraje y fidelidad