För att sabotera Venezuelavalen: USA inför sanktioner också mot oppositionen!
Valen till Venezuelas Nationalförsamling närmar sig snabbt. [6 december]. Men USA vill inte ha några val. Sanktioner mot Venezuela är inget nytt. Men igår tog USA:s utrikesminister Pompeo det ovanliga steget att införa sanktioner också mot ledare för lokala oppositionspartier. Syftet: att pressa dem att hoppa av valet!
Det är anmärkningsvärt, med tanke på de väldokumenterade bristerna i USA:s eget valsystem, att Pompeo hävdade att Venezuelas röstmaskiner är opålitliga, att flera miljoner röstberättigade inte är registrerade och att landets högsta valmyndighet är politiserat och handplockat av presidenten.
Att många partier tävlar i de kommande valen till Nationalförsamlingen, som oppositionen kontrollerar idag, underminerar Pompeos påstående om att president Maduro är en ”desperat och olaglig diktator.” Den 56-årige före detta CIA-chefen förklarade också att det bara är ”nicke-dockpartier” som tänker delta i ”valcharaden”. Nationalförsamlingen motsvarar ungefär franska Nationalförsamlingen eller USA:s Representanthus.
Förra veckan gjorde Pompeo en rundtur i Venezuelas grannstater för att diskutera hur Maduro ska störtas. ”Maduro måste väck”, sa Pompeo i Guyana. ”Vi vet att Maduroregimen decimerat befolkningen och att Maduro själv är anklagad som knarksmugglare. Det betyder att han måste bort”. [Det är förstås USA som, utan bevis anklagar honom, och utfärdar en belöning på 10 miljoner dollar för Maduro, ”dead or alive”]. USA och Guyana tillkännagav att de ska genomföra gemensam militär gränspatrullering längs Guyanas sparsamt befolkade men omdiskuterade gräns med Venezuela.
Gränskonflikten går tillbaka till olösta konflikter mellan de spanska och brittiska imperierna, långt innan någon av Venezuela och Guyana blev stater. Bägge länder gör anspråk på den stora, skogbevuxna regionen, som till stora delar är orörd och tros vara hem för befolkningsgrupper som ännu inte kontaktats. Tidigare har oenigheten aldrig övergått till en seriös konflikt. Pompeo hävdar att militärpatrullerna är en knarkbekämpningsoperation och beskrev Maduro som ”knarkhandlare”.
Tidigare denna månad arresterades en f.d. CIA-agent utanför Venezuelas största oljeraffinaderi med C4-sprängmedel, granatkastare och andra vapen.
USA har redan tidigare tillämpat taktiken med att införa sanktioner mot Maduros motståndare. Vid presidentvalet 2018 krävde USA att oppositionsledaren Henri Falcon skulle dra sig ur. Men Falcon ställde upp trots hoten från USA. Däremot var det många i hans koalition som böjde sig för USA och bojkottade valet. Därmed kunde Maduro vinna stort med 68 procent av rösterna. Valprocessen övervakades av 150 internationella observatörer och utländska diplomater som inte hittade något valfusk.
Maduro har bett FN och EU att övervaka valet i december, något som USA motsätter sig. [Och EU har sagt att man inte hinner!!]
Sedan Maduro tillträdde 2013 har ekonomin gradvis försämrats liksom levnadsstandarden. Inflationen har skjutit i höjden, det har förekommit akut brist på vissa varor, oljeproduktionen har kollapsat och många har därför lämnat landet. Mycket av förödelsen beror på effekterna av USA:s sanktioner, som fördömts av FN. Sanktionerna uppskattas ha orsakat minst 100 000 personers död. Tidigare i veckan tillkännagav USA mer ”humanitärt stöd” till venezolanerna. Det är politiserat och mycket av stödet är öronmärkt till de grannländer Pompeo besökte.
Maduros popularitetssiffror är låga. Trots det har hans parti en bra chans i valen till Nationalförsamlingen. Det beror delvis på den lika impopulära oppositionskoalitionen som är fragmenterad och inte vet vad den ska göra. Några vill ha en valbojkott som 2018, medan andra vill ställa upp och vinna.
Historiskt sett har det gått ganska bra för oppositionen när den undviker våld och enbart använder sig av valkamapanj. De vann valet till Nationalförsamlingen 2015. Två år tidigare hade oppositionens kandidat Henriqeu Capriles fått 49 procent i presidentvalet. Men nu är de upptagna av interna strider och USA stöttar den självutnämnde presidenten Juan Guaido som landets legitime ledare, trots att han inte har någon makt. Tidigare i september uppmanade Capriles honom att ”sluta leka regering på Internet.”
Guaido blev känd i januari 2019 då det var hans partis tur att leda Nationalförsamlingen under ett år. Han utropade sig omedelbart till president och fortsatte med att försöka genomföra fem misslyckade statskuppsförsök, alla med USA:s stöd. Medan Guaido i stort sett har enhälligt stöd från både demokrater och republikaner (han var hedersgäst vid Trumps ”State of the Union”-tal, då han fick stående ovationer från båda partierna), så har han varit inblandad i en rad generande finansiella- och alkoholrelaterade skandaler. Det har gjort honom djupt impopulär i Venezuela. Färska opinionsundersökningar visar på ett stöd på 3 procent [!!] I januari avgick han från sitt parti vilket betyder att han inte har någon officiell ställning alls. [Och redan i januari 2020 avsattes han som talman i Nationalförsamlingen av ledamöter som stöder regeringen och ledamöter ur oppositionen som tröttnat på honom. Men USA, Sverige och ytterligare några länder bryr sig inte, utan fortsätter att betrakta honom som ”president”, när det passar. I de fall de måste diskutera konkreta frågor som kräver lösning behöver de bita i det sura äpplet och ha kontakt med landets verkliga regering under den valde president Maduro]. Trots det fortsätter USA att finansiera hans jippon och förser honom med pengar som USA stulit från Venezuelas regering så att han kunde ge stora bidrag till landets 62 000 hälsovårdsarbetare under pandemin.
LATINAMERIKA:
I försök att förklara Latinamerika för en internationell publik beskrev den store uruguayanske författaren Eduardo Galeano regionen som en ”upp-och-nedvänd-värld”, där allt är upp och ner:
Då är Venezuela en diktatur med regelbundna val, som röstade fram en diktator som valts två gånger med en större del av valmanskåren än Obama 2012 och Trump 2016. Dessa bluffval övervakades av imponerade internationella observatörer. ”Frihetens land”, USA, attackerar alla som deltar i valen och de 97 procent som inte stöder den USA-stödde självutnämnde presidenten, en man som aldrig ens ställt upp till det ämbete som han säger sig inneha. USA hjälper demokratiska krafter att genomföra statskupper, mordförsök och terrorattentat för att avhjälpa lidandet som det orsakar genom sina egna aktioner. Inte konstigt att många är förvirrade.
Mintpressnews 200923
Hoping to Force an Outcome, US Sanctions Opposition Parties in Venezuela Ahead of Elections
Positionering inför valen i Venezuela
Många kända namn ställer upp i parlamentsvalet. Valmyndigheten CNE rapporterade om att över 3 000 partier och organisationer har registrerat sig till det kommande parlamentsvalet den 6 december. De politiska organisationerna har anmält 14 400 kandidater till den nya Nationalförsamlingen för mandatperioden 2021-2026. Totalt ska 277 ledamöter väljas.144 ska väljas via proportionella val (partilista) och 133 i majoritetsval (enmansvalkretsar).
Från oppositionen deltar, trots bojkotten från en del av högeroppositionen, många etablerade politiker som Henrique Capriles, Henri Falcon, Felipe Mujica, Stalin Gonzalez, Timoteo Zambrano, Claudio Fermin, Eduardo Fernandez och Leonecis Garcia. En annan nyhet är att regerings- och vänsterpartierna splittras i två olika valallianser, en knuten till regeringen och en regeringskritisk vänsterallians. Eftersom valet till Nationalförsamlingen till skillnad från tidigare majoritetsval att vara mer proportionerligt räknar de stora allianserna att få representation i Nationalförsamlingen. Valmyndigheten har skickat en inbjudan som valobservatör till både EU och FN. Ett krav som oppositionen fick igenom i förhandlingarna med regeringen. [Men EU har sagt ”nej” och följer USA:s linje om valbojkott].
Följande är de viktigaste valallianserna:
Oppositionen:
1. Alianza Venezuela Unida. Leds av Luis Parra, talman i Nationalförsamlingen och tidigare ledamot för högerpartiet Primero Justicia (PJ), och består av ca 20 avhoppade parlamentsledamöter i den oppositionsstyrda Nationalförsamlingen från de traditionella oppositionspartierna VP, PJ, Copei, UNT och AD. Även högerpartiet Esperanza por el Cambio och de socialliberala Cambiemos och Avanzada Progresista ingår i alliansen. Tillsammans har alliansen i nuvarande Nationalförsamling ca 27 ledamöter och därmed näst största parlamentariska gruppen efter regeringspartiet PSUV.
2. La Fuerza del Cambio med Henrique Capriles, två gånger presidentkandidat för oppositionen, och Stalin Gonzalez parlamentsledamot och tidigare Guaidos högra hand. Valalliansen har stöd från 28 oppositionella borgmästare i landet.
3. Unidad y Progreso leds av Eduardo Fernandez, känd oppositionspolitiker, tidigare presidentkandidat för konservativa partiet Copei.
4. Prociudanos, ett nyliberalt parti med den frispråkige affärsmannen Leocenis Garcia. Har tidigare haft 6-10 ledamöter i nuvarande Nationalförsamling.
5. MAS (Felipe Mujica) och Soluciones (Claudio Fermin), två socialdemokratiska partier, har registrerat egna listor.
Chavismen och vänstern
1. Gran Polo Patriotico, allians bestående av regeringspartiet PSUV, vänsterpartierna Tupamaro, PPT och Podemos samt sociala rörelser som Somos Venezuela och Frente Miranda. Alliansen har 49 ledamöter i Nationalförsamlingen,
2. Alternativa Popular Revolucionaria. En vänsterallians som är kritisk till Maduro bestående av Kommunistpartiet, falanger från PPT och Tupamaro, Förenade Vänstern, Corriente Marxista Lucha de Clases, Partido Revolucionario del Trabajo, MBR-200, Red Autónoma de Comuneros, Compromiso País och Somos Lina. Alliansen har idag 4 ledamöter.
NordicVene200907
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en 20:a eller valfri summa till
123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
