Ramirez, Chamorro och Nicaragua – förräderi för hela slanten
Nicaraguas president- och parlamentsval 7 november närmar sig. Det gör också de allt mer intensiva attackerna som demoniserar landets sandinistiska FSLN-regering under president Daniel Ortega.
På senare tid har västerländska media fokuserat på arresteringar av olika personer från den nicaraguanska oppositionen och hävdar att det handlar om godtyckliga arresteringar för att hindra att Daniel Ortegas presidentskap utmanas. En intervju i The Guardian med den ansedde författaren Sergio Ramirez, sedan länge en rabiat kritiker av president Ortega och vicepresident Rosario Murillo, hans tidigare kamrater. I intervjun får vi en litania med lögner och förvrängningar som används för att smutskasta regeringen.
Ramirez var Daniel Ortegas vice-president från 1985 till 1990. Efter att ha misslyckats med att avlägsna Ortega från ledningen i FSLN så bildade Ramirez och andra tidigare sandinister ett socialdemokratiskt parti 1994 som de kallade Sandinista Renewal Movement (MRS). Efter ett uruselt valresultat 1996 skulle Ramirez dra sig tillbaka från politiken. Men han fortsatte att ilsket angripa president Ortega och har varit extremt aktiv och inflytelsefull för att mobilisera internationell opinion i USA, Latinamerika och Europa mot Nicaraguas Sandinistregering.
Ramirez uppväger sin brist på stöd i Nicaragua med stödet utomlands till den politiska opposition som han representerar.
I Nicaragua har respekterade opinionsmätningar konsekvent pekat på att president Ortega ligger på över 60 procent, medan oppositionen ligger på en bit över 20 procent.
Som så mycket annat som motsäger kritiken mot regeringen nämns detta inte överhuvudtaget vid rapportering om landet. Faktum är att de positiva revolutionära förändringar som Ortegas administration genomfört fullkomligt motsäger den bild av landet som Ramirez och den övriga oppositionen målar upp.
Deras attacker utgår alla från standardförutsättningen att Ortega är en korrupt och brutal diktator. Men de framgångsrika resultaten till förmån för befolkningen erkänns av många internationella organisationer; från Världsbanken och Central American Bank for Economic Integration till FN-organen FAO och WHO. Under president Ortega har Nicaragua delegerat styret till ursprungs- och afro-befolkning i områden där de finns i det mest avancerade systemet i Amerika. Landet är ledande vad gäller kvinnligt deltagande i det offentliga livet. Nicaragua har det mest omfattande och bäst utrustade hälsovårdssystemet i Centralamerika.
Landet är så gott som självförsörjande vad gäller livsmedelsproduktion tack vare en radikal demokratisering av jordbruk, djurskötsel och fiske. Det har de bästa vägarna i Centralamerika. Nicaraguas innovativa utbildningssystem, särskilt dess räckvidd på landsbygden och dess användning av audiovisuella hjälpmedel, skattas högt i Latinamerika. Internationella finansinstitut betraktar landet som ett av de mest effektiva i användningen av sina lån i utvecklingsprogram.
Nicaraguas diversifiering mot förnybar energi är bland de mest avancerade i regionen. Landet är dessutom det tryggaste i Centralamerika.
Trots det så nämns knappast dessa enorma framsteg av västerländska bolagsmedia då de motsäger den stora lögnen om att Daniel Ortega är en korrupt och brutal diktator.
Guardians intervju med Ramirez för fram den skamlösa lögnen utan någon som helst hänsyn till sanningen. Han nämner inte Sandinistregeringens framsteg, som inte kan förnekas och utmålar landets verklighet med en förvrängd tolkning av krisen 2018 när Ramirez´ allierade, i allians med storföretag och katolska kyrkan, försökte att med våld störta landets regering.
De misslyckades, men tack vare de systematiskt lögnaktiga rapporterna från Västvärldens ”människorättsindustri” gömdes oppositionens extrema våld undan. Ärlig rapportering motsäger de falska vittnesmålen, källorna är många men citerades aldrig av propagandakanaler som Guardian. Vad gäller intervjun med Ramirez så framför han de vanliga lögnaktiga påståendena från oppositionen:
Att president Ortega är en despot som godtyckligt förföljer den politiska oppositionen för att hindra dem från att delta i valen i november.
Att krisen 2018 bestod av fredliga demonstranter som brutalt förtrycktes av myndigheterna som dödade fler än 400 ungdomar.
Att vicepresident Murillo är en religiös fanatiker
Att Nicaragua har fler än 140 politiska fångar
Att valprocessen är en fars och att åtta presidentkandidater är fängslade
Bakgrunden som förklarar denna uppsättning av propagandalögner är att USA:s regering deklarerat Nicaragua som ett allvarligt hot mot USA:s nationella säkerhet. USA:s myndigheter har infört en serie åtgärder för att attackera Nicaraguas ekonomi. Förra året publicerade USAID ett dokument, ” Responsive Assistance in Nicaragua”, i vilket det uttryckligen diskuterade hur regeringen skulle bytas ut genom användande av NGO:er.
Som svar på det har myndigheterna i landet agerat utifrån strafflagen och andra nationella lagar för att undersöka oppositionens illegala maskopi med USA:s aggression mot landets folk och regering. I motsats till vad oppositionen påstår är alla som gripits hållna för brott som finns i landets strafflagar. Ingen är fängslad för sina åsikters skull.
Riksåklagarämbetet i Nicaragua är oberoende av regeringen. Det har funnit att många av personerna i den politiska oppositionen inte bara samarbetat med, bjudit in och uppmanat till aggression mot Nicaragua från USA och EU, men också tagit emot tiotals miljoner dollar från USA:s regering. Under många år fick de pengarna formellt via sina NGO:er men missbrukade sin ”icke-vinstdrivande” status för att använda medlen för att finansiera oppositionens aktiviteter och underlätta USA:s destabiliseringsarbete. Åklagarämbetet fann att Sergio Ramirez´ icke-vinstdrivande stiftelse var bland mottagarna av dessa pengar vilket medförde en arresteringsorder på honom.
Det finns inga presidentkandidater bland de som arresterats. Ingen av de som nämnts, t.ex. Cristiana Chamorro, Felix Maradiaga, Medardo Mairena, Arturo Cruz, Juan Sebastian Chamorro är ens medlemmar av något politiskt parti i landet. Bara Ramirez kan förklara varför han beskriver människor som inte är medlemmar i något politiskt parti som presidentkandidater.
Som det ser ut nu kommer sex oppositionspartier (PLC, PLI, APRE, Camino Cristiano, ALN och Yatama) delta i novembervalen tillsammans med regerande FSLN. Så det är lika absurt att säga att väljarna inte har något val. I juli bekräftade mer än 60 procent av valmanskåren sina röstuppgifter i sina respektive vallokaler inför valet i november. Det är uppenbart att väljarna inte är överens med Ramirez om att valet är en fars.
Ramirez och redaktörerna på Guardian fortsätter att sprida lögnen att protesterna 2018 var fredliga. Faktum är att 400 poliser fick skottskador och 22 dödades i oppositionens ”fredliga” protester. Dessa brände också ner skolor, attackerade hälsovårdscentraler och radiostationer. De tog massvis med gisslan vid vägspärrarna som de satte upp och som kontrollerades av beväpnade gangsters.
Guardian rapporterar att ”400 ungdomar” dödades när faktum är att enbart 10 till 12 studenter dödades, varav hälften stödde Sandinisterna och dödades av oppositionella aktivister. Den sammanlagda sanna siffran över antalet döda är ca 260, varav drygt 60 stödde FSLN och den stora majoriteten var förbipasserande som drabbades av oppositionens våld.
Bland det mest motbjudande av de falska anklagelserna från Ramirez och Gaúardian är smutskastningen av vicepresident Rosario Murillo, vilket visar den djupt rotade misogynin hos både Ramirez och Guardian. Ramirez kan inte acceptera att en begåvad kvinna politiskt sopade golvet med honom och hans oppositionsvänner vilket förpassade Ramirez´ MRS till irrelevans för väljarna. Varken han eller hans kollegor av det nu nedlagda MRS kommer att någonsin förlåta Murillo för det. Murillo var en nyckelperson i strategin för att återuppbygga FSLN som politiskt parti under 1990-talet fram till partiets framgångsrika valkampanj 2006.
Från 2007 och fram tills idag har Daniel Ortega och Rosario Murillo styrt det team av ministrar och lagstiftare som utformade och genomförde den politik som fram till den USA-anstiftade krisen 2018 medförde den mest lyckade utvecklingen i Centralamerika och ett av de mest lyckade i hela Latinamerika och Karibien. Rosario Murillo är en revolutionär och antiimperialist som kan jämföras med andra framstående kvinnor i politiken, från Delcy Rodriguez i Venezuela till Cristina Fernandez i Argentina och Dilma Rousseff i Brasilien.
Ramirez och Guardian kan inte prata bort Murillos arbete och talang så de försöker att svärta ner henne som ett slags ”galen kvinna”, vilket avslöjar deras egna patriarkala instinkter.
Intervjun med Ramirez har rubriken ”En känsla av dejá vu”, något som inte kunde varit mer passande. Ännu en gång har en medlem i Nicaraguas politiska elit allierat sig med landets historiska fiende, USA, och i maskopi med stormakten attackerat sitt eget lands legitima regering men också vanliga medborgare. I detta fall kläs Ramirez´ förräderi i termer av mod och principiellt trots. Folk i USA skulle mycket väl kunna jämföra det med förräderiet av Ezra Pound, en mycket mer inflytelserik kulturperson än Ramirez, som deltog i radiosändningar från Italien mot de allierade i 2a världskriget. USA:s myndigheter kastade honom i en bur och han slapp undan dödsstraff bara genom att hävda att han var galen.
Trots samarbetet med USA:s regerings aggression mot hans land får Ramirez sympati bland en mottaglig publik bland liberaler i USA och socialdemokrater i Europa genom att låtsas vara progressiv, fast han i praktiken stöder Nicaraguas traditionella oligarki, storföretagen och den katolska kyrkans hierarki. I Nicaragua ser folket kontrasten mellan Ramirez förräderi och exemplet från Nicaraguas nationaldiktare Ruben Darío, också han en ojämförligt mer inflytelserik person kulturellt än Ramirez. Darío tjänade troget sitt land på sin tid som en diplomat och var mycket klarsynt över hotet från USA-imperialismen. Ramirez har inte bara förrått sitt land, han har också svikit det kulturella, andliga och politiska arvet från Nicaraguas nationalhjältar Rubén Darío och Augusto C.Sandino. För de flesta nicaraguaner är figurer som Ramirez fullständigt ointressanta.
Sergio Ramirez on Nicaragua – treason all over again…
Stephen Sefton, Tortilla con Sal 210921, översättning Z. Tiroler
Foto: Cuaderno Sandinista
SOLIDARITET!
HÄV BLOCKADEN! EN MILJON KANYLER TILL KUBA!
Nu driver vi kampanjen ”en miljon kanyler till Kuba”, för att stödja Kubas vaccinationsarbete i, och utanför Kuba.
GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
Ta ett steg till och bli en del av solidaritetsrörelsen!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
