I söndags 11 februari flög OAS generalsekreterare Luis Almagro till Coral Gables i Florida, USA, för att ta emot den antikubanska maffians diplom för sin ”modiga hållning till försvar för de mänskliga rättigheterna i världsdelens länder”.
De menade inte något försvar av de förtryckta ursprungsfolken, eller något krav på hederliga val i Honduras eller något avslöjande av korruptionen eller det svekfulla politiska Peruavtalet – varifrån han kom farande till diplomceremonin i Florida – eller något fördömande av morden på sociala aktivister i Colombia.
Glädjestrålande bland sina jämlikar i Miamimaffians sällskap överträffade Almagro dem i högfärdiga anspråk på att nästa Amerikatoppmöte i Peru 13-14 april ”inte ska acceptera ett odemokratiskt presidentskifte i Kuba”.
Almagro hävde ur sig att det skulle vara oacceptabelt att som alla dessa medgörliga regeringar erkänna en ”regim som har berövat det kubanska folket dess grundläggande rättigheter”. Almagro klassade Kuba som ”värsta sortens diktatur” och ”en fara för världsdelen”. Och fortsatte med Venezuela som enligt Almagro försöker härma Kuba, och ”för att ta itu med Maduro […] måste vi först ta itu med den kubanska regimen” och tog med Bolivia i svepet. Han tog verkligen rollen som Husbondens röst på allvar.
(Fritt efter artikel i Resumen Latinoamericano 18-02-12)
Tillbaka till USAs bakgård
OAS har ju sen starten 1948 på USAs initiativ betecknats som USAs bakgård och Latinamerikadepartement, redskap för att kontrollera Latinamerika och Karibien. Detta redskap som den progressiva utvecklingen i Latinamerika och Karibien under 2000-talet vridit ur händerna på Washington. Men som USAs kontraoffensiv med ekonomisk och medial krigföring, undergrävande verksamhet och ”mjuka kupper” har börjat tillintetgöra.
Tillsättandet av Almagro som generalsekreterare var ett viktigt steg. Uppenbarligen efter uppköp. För som Uruguays utrikesminister var han ”Kuba bästa vän”, hedrad av inbjudan till landet, och full av beröm för Kubas solidaritet med uruguayarna under militärdiktaturen, och klassade Kuba som ”Latinamerikas mest storsinta land” och dess betydelsefulla roll i världsdelens frihetskamp och andra världsdelars”.
Nu är han en programmerad överlöpare som från generalsekreterarposten återfört OAS till ställningen som USA bakgård, och den antikubanska Miamimobbens bästa vän, med diplom och allt.
Eva Björklund