USAs första militära nederlag i Latinamerika, andra i Amerika, nästan 150 år efter1812, i kriget mot Storbritannien, om Kanada.
Nederlaget vid Grisbukten var historia då, och är historiskt nu, därför har det varit en av fyra stolpar i Svensk-Kubanska Föreningens årliga program så länge jag kan minnas. Revolutionens segerdag 1 januari 1959, Segern i Grisbukten 19 april, Moncada-angreppet 26 juli 1953, nederlaget som ledde till segern 1959, den 8 oktober 1968, den hjältemodiga gerillan, vars nederlag vändes till seger för Bolivias ursprungsfolk på 2000-talet.
Och idag, 3 år senare minns vi särskilt Segerfirandet 2015 med Fernando González, en av femlingarna – De5 kubanska politiska fångarna i USA som frigavs 2014 – som hedersgäst,
Historien om Grisbukten är klarlagd, den falska nyhet som massmedia spred de där dagarna i april 1961, stora löpsedlar som vi nu i år firar tillsammans Kubas representation i Sverige och Kubaner för Kuba här på kubansk mark i Sverige, är det få som fortfarande hävdar, ens bland de som ännu försöker kväsa Kuba med ”mjuka medel”.
USAs värsta nederlag någonsin inte bara i Latinamerika, utan i Amerika sedan 1812 gick till krig mot Storbritannien för att erövra Kanada. Själva befriade från Storbritannien kungjorde USAs grundare 1776 att de av Gud utsetts till ledare för hela världen, och krigade för att utvidga sitt välde till södra och västra Nordamerika.
USAs fortsatta angrepp mot Kuba bidrog också till andra kriser under 1900-talet, som morden på bröderna Kennedy, Raketkriget, Kalla kriget och tillväxten av det militärindustriella komplexet.
I historiens ljus har vi verkligen anledning att fira segern vid Grisbukten. Vad har det inte betytt att kedjan bröts, att USAs herravälde på bakgården fick sig en knäck? Kubanerna har fått offra mycket, stå ut och kämpa hårt, men betänk allt de vunnit, särskilt om man ser till grannländernas öde. Trots USAs utsvältningsblockad utgör Kuba ett föredöme för världens länder och folk inom så många områden, utbildning, hälsa, ekologiskt hållbar uteckling, internationellt bistånd är erkända områden. Det skulle beundras av alla folk om inte den västliga mediemakten konsekvent döljer den med kampanjer om uppdiktad diktatur och brott mot mänskliga rättigheter.
Tänk om jänkarna lyckats i Grisbukten! Då hade Kuba inte haft några demokratiproblem enligt västerländsk bedömning, men desto fler övriga problem, som det goda svenska biståndet kunde förbarma sig över.
Det är viktigt att ständigt komma ihåg alternativet, vad Kuba och Latinamerika skulle ha varit om jänkarna lyckats: Utplundrande frihandelsavtal, växande klyftor, förstörd miljö, fördrivning från landsbygden, ungdomsgäng med kopplingar till organiserad brottslighet och droghandel är ett växande problem.
Trots hetsen mot Kuba har folken i Latinamerika förstått och sedan början av detta århundrade tagit allt större och bestämda steg på den nya väg som Kuba öppnade 1961. Och vad de nu i stället är, vilken styrka och mänsklig rikedom Latinamerika och Karibien kunnat dra nytta från i Kuba och kubanerna tack vare segern i Grisbukten. Sedan början av 2000-talet har Venezuela gjort sin Bolivarianska Revolution, Bolivias Ursprungsfolk sin mångnationella revolution, Ecuador sin Medborgarrevolution, Sandinisterna segrat i Nicaragua, Arbetarpartiet i Brasilien, alla inlett samarbete med Kuba inom utbildning och hälsovård och många andra områden.
Dock står slaget om Latinamerika nu på nytt, med en uppblåst kontrarevolutionär offensiv från USAs sida, ökat militärt samarbete med militären, invasionshot, mjuka kupper.
Tiden är svår, så låt oss inspireras och hylla denna historiska Grisbuktsseger, där till och med krokodilerna, enligt fabeln, sällade sig till revolutionen och satte tänderna i jänkarna som dalade ner från skyn.
2018-04-14 Eva Björklund
