Själviskhet kontra solidaritet

Borgmästaren i staden Crema tackar de kubanska medicinbrigaderna

”Medan EU-länderna stal ansiktsmasker från varandra, så höjde Kuba solidaritetens fana”

Nomineringen av Kubas medicinska brigader till Nobels Fredspris 2021 öppnar en ny fas i relationerna mellan USA och Kuba. USA-regeringen anklagar Kuba för människohandel och utsätter länder för påtryckningar så att de inte ska anlita de medicinska brigaderna. Sociala rörelser däremot, konstaterar att Kuba är det land som givit mest bistånd under pandemin.

”Mitt under pandemin är det utan motstycke i modern historia att ett litet land ger hopp och inspiration till människor i hela världen: de kubanska läkarna och sjuksköterskorna som bildar Henry Reeve Internationella Medicinska Brigader arbetar nu i 21 länder för att bekämpa Covid-19”.

Så börjar brevet som personligheter som bland andra Noam Chomsky, Alice Walker, Eve Ensler, Adolfo Perez Esquivel, Joao Padro Stedile, Chico Buargue och Silvo Rodriguez skriver till norska Nobelkommittén för att Fredspriset 2021 ska tilldelas de kubanska läkarna som ”erkännande av deras magnifika solidaritet och osjälviskhet som räddat tusentals liv när de riskerade sina egna liv.”

Uppmaningen kommer inte bara från erkända personer inom politiken, intelektuella och från sociala rörelser. Också medborgare i olika länder har anslutit sig. En av dem är Maurizio Bertolaso, en italienare på 67 år som tack vare vården han fick av de kubanska och italienska läkarna kunde vinna kampen mot coronaviruset.

”Förutom att de kubanska läkarna och sjuksköterskorna behandlade mig väldigt professionellt, så gav de mig en mänsklig behandling som rörde mig djupt och positivt överraskade mig. I ett mycket svårt sammanhang fick jag en så human behandling att det rörde mig djupt”, berättar Bertolaso från Cremona i Lombardiet. Ett av de områden som drabbats hårdast av coronaviruset i Italien.

Den första kontingenten från Henry Reevebrigaderna anlände till Italien 23 mars 2020. Det var första gången som dessa brigader, under sina 15 års existens, gav vård till folk i nödsituation i Europa. Det gjordes i en situation som var den svåraste som Italien upplevt sedan 2:a världskriget. De döda av coronaviruset räknades i tusentals.

”Folk var instängda i sina hus och tittade på varandra i rädsla, utan att veta om din granne var fienden. När vi såg denna armé komma till denna batalj i sina vita rockar; de hade lämnat sina familjer för att hjälpa oss och visste att de kunde smittas och dö, så rördes man till tårar. Medan EU-länderna stal ansiktsmasker för varandra, så var det Kuba som höjde solidaritetens fana i brödraskap. Det var ett fantastiskt budskap”, säger journalisten Geraldina Colotti, från Rom.

Enligt uppgifter från vänskapsföreningen Italien-Kuba så behandlade de 90 kubanska läkarna i de två medicinska brigaderna ca 10 000 personer. ”De kubanska läkarnas arbete har varit lovvärt, inte bara oegennyttigt och människovänligt, utan också väldigt professionellt. Alla utvärderingar har varit väldigt positiva: medicinskt, vetenskapligt och mänskligt. De tillbringade två månader i Crema, Lombardiet och nästan tre i Turin, Piamonte. På dessa platser lämnade de djupa avtryck av sin humanitet, för sin erfarenhet och professionalitet. Avtryck först och främst bland patienterna och deras familjer, men också bland den medicinska personal som arbetade tillsammans med dem. Det var ett väldigt ädelt arbete, intensivt och produktivt. Resultaten kan vi se i antalet friskförklarade patienter”, säger Irma Dioli, ordförande för vänskapsföreningen Italien-Kuba. Organisationen bildades för 60 år sedan och det var den som bad de italienska myndigheterna om att söka samarbete med de kubanska läkarna.

De kubanska läkarna fick erkännanden och utmärkelser av myndigheterna i Crema och Turin för hjälpen som anlände i ”ett ögonblick av stor osäkerhet och fara”, som Stefania Bonaldi sa, borgmästare i Crema. Hon fortsatte i samband med avskedet från brigaderna:

”Vi var skeppsbrutna och ni räddade oss utan att fråga oss om namn eller ursprung. Efter månader av sorg, rädsla och tvivel så ser vi nu äntligen ljuset. När ni kom sa ni att ert fosterland är världen och från och med nu och framöver kommer ni att vara våra landsmän i denna stora värld som så ofta visar brist på högre värden som solidaritet.”

”I en mening säger jag: jag är stolt över att vara kuban. Kanske vet inte världen det, men kulturen av internationalistisk solidaritet är hårt förankrad i den kubanska identiteten sedan självständighetskampen. Kubanerna var de som mest hjälpte det spanska folket i kampen mot fascismen i försvaret av Republiken. Vi åkte för att strida mot Sydafrikas apartheidregim. Vi har åkt till många ställen för att lära människor läsa och skriva. I början på 1960-talet åkte vi för att hjälpa det nyligen fria Algeriet, trots att vid denna tid hade USA lämnat oss nästan utan läkare. Vi åkte för att hjälpa Algeriet också för att de franska kolonialisterna lämnat det landet utan läkare. Med andra ord; för kubanerna ingår det i vår kultur, något som vi känslosamt bär djupt inom oss. Det är svårt att känna en familj i Kuba som inte har någon medlem som deltagit i något internationellt uppdrag”, sa den kubanska journalisten Iroel Sánchez. Som fortsatte:

”Det var revolutionens seger och Fidel Castros politik som gjorde detta till något vardagligt och för vilket vi kubaner är väldigt stolta. Fidel gjorde det genom sina pedagogiska förklaringar av politiken, i sitt ständiga lärande och sitt eget personliga exempel. När det var en jordbävning i Peru så var Fidel den förste att lämna blod. Han lärde oss genom sitt exempel vad det är att vara internationalist. Som han sa: ’att vara internationalist är att betala av vår egen skuld till mänskligheten.’”

Medan erkännandet av de kubanska insatserna växer runt om i världen, där de nu arbetar i ett tjugotal länder mot viruset, ökar anklagelserna mot Kuba från USA och organisationer som Human Rights Watch, HRW. Dessa anklagar Kuba för att utsätta läkarna för tvångsarbete. Kubas utrikesminister förkastar USA:s attacker:

”När man citerar Pompeo eller HRW säger de samma sak och har samma källa: USA:s regering. De har ett uppdrag att förstöra den kubanska revolutionen och allt det som den representerar. Det har de misslyckats med i 60 år. Ett av den kubanska revolutionens framträdande drag är dess medicinska tjänster och hälsovård vars resultat när det gäller barnadödlighet och andra indikatorer är bättre än USA och flera andra länder i den rika världen. I fallet med de kubanska läkarna anser de att det är nödvändigt att förstöra vårt bistånd för att existensen av detta samarbete sätter den stereotypa historien som USA försöker bygga upp om Kuba i fara. För att samarbetet öppnar fler möjligheter till att andra människor, regeringar, institutioner och medier lär känna sanningen om Kuba”, anser journalisten Iroel Sánchez.

USA:s anklagelser har blivit simpla deklarationer. I juni presenterade tre republikanska senatorer ett lagförslag som ska straffa länder som tar emot kubansk medicinsk hjälp. Dessa länder är då, enligt senatorerna, medskyldiga till människohandel. Trumpregeringen skärper sanktionerna mitt under pandemin och hindrar kubanska myndigheter från att köpa till exempel respiratorer.

”USA:s ekonomiska blockad mot Kuba är en av de värsta svinaktigheterna som tänkas kan”, anser Bertolaso.

”I Italien var vi i centrum för en episk handling, en historisk handling som vi alltid kommer att minnas: stödet från de kubanska medicinska brigaderna. Det kommer alltid att stå över varje idiotisk anklagelse eller hot. Det italienska folket kommer inte att glömma”, vidhåller Dioli.

Sedan 2005, då Fidel Castro tog initiativet till Henry Reeve medicinska brigader, har dessa gett gratis medicinsk hjälp till drygt 20 länder som härjats av naturkatastrofer, jordbävningar och epidemier. Som det som hände vid jordbävningarna i Chile och Haiti 2010 eller vid ébolaepidemin i Afrika. Man beräknar att brigadernas arbete har räddat ca 80 000 liv.

2017 tilldelade Världshälsoorganisationen WHO sitt Hälsovårdspris till Dr Lee Jong-wooks minne till brigaderna.  Nu, tre år senare, är det sociala rörelser i olika delar världen som vill ge ett erkännande till den internationalistiska solidariteten från det kubanska folket. Ett Nobels fredspris till Henry Reevebrigderna skulle vara en symbolisk seger för det slutgiltiga målet att bryta USA:s blockad som Kuba varit utsatt för i 60 år.

”De [Kuba] är själva budbärare för fred, för solidaritet, för broderskap; något som är viktiga och djupa värden som vårt samhälle är i så stort behov av idag. Detta pris skulle vara ett sätt att tacka dem för deras hängivenhet och humanitet. Med sitt arbete räddar de liv. Därför är det så viktigt nu med Kubasolidariteten, att stödja det i sin kamp mot blockaden som ständigt skärps. Till råga på allt har åtgärderna för att strypa landet förstärkts mitt under krisen orsakad av pandemin. Det är inhumant, omoraliskt och barbariskt. Ja, det är barbari”, säker Dioli.

 

En turist som fastnat i Kuba tackar de kubanska läkarna: ”De drog praktiskt taget upp mig ur graven.”

Sputnik News 200811

”Mientras en la UE se robaban mascarillas unos a otros, Cuba levantó la bandera de la solidaridad”

KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!

Under pandemin skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död. 

Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer samt från vanligt folk på ett slut på blockaden, åtminstone under pandemin. Hjälp till att öka trycket på USA!

Bli en del av denna solidaritetsrörelse!

SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN! UPPMANA ANDRA ATT GÖRA DET!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICININSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING.

Pg 23 57 15 – 0

Swish 123 182 37 72