Under radarn – Guantanamo Bay
Det finns många saker i dagens medielandskap som faller under radarn, många av dem så långt under att de faktiskt är helt obefintliga för nästan alla lojala läsare eller lyssnare av mainstreammedierna. Ett av dessa fall är den amerikanska militärbasen i Guantanamo Bay på Kuba.
Detta fall är inte helt begravt. Media har skrivit om hur USA har använt basen som ett fångläger för personer som man misstänker för att planera eller genomföra terroristattacker mot USA. Medierna har också skrivit om hur fångarna där har hållits isolerade i burar och faktiskt har torterats. Detta berg av brott mot de mänskliga rättigheterna och alla internationella konventioner om behandling av fångar har reducerats till en liten myrstack i mainstreammedierna. För att sätta mediernas behandling i perspektiv: Tänk om kineserna hade rest runt i världen och i olika oberoende länder kidnappat människor som de misstänkte skulle begå terroristhandlingar mot Kina, sedan skickat dem till kinesiska tortyrcenter i allierade länder och sedan fört dem till ett militärläger som de hade lagt beslag på i Australien för att fortsätta övergreppen där. Och höll de misstänkta där, utan lag och dom, i 20 år!!! Då skulle berget ha fått rätt dimension. Kanske skulle det till och med ha blivit Himalaya!
Men det är inte fånglägret på militärbasen Guantanamo som är mitt bekymmer. Mitt bekymmer är själva militärbasen. För man måste ju fråga sig hur det kan komma sig att USA har en enorm (faktiskt 110 kvadratkilometer) militärbas på Kuba? Hos ärkefienden själv!
Lite historia är nödvändigt. Kuba var en spansk koloni sedan 1500-talet. Flera gånger gjorde folket uppror och krävde självständighet utan framgång. Men i slutet av 1800-talet verkade de äntligen lyckas. Spaniens armé var på reträtt och det var bara en tidsfråga innan självständighetskriget skulle lyckas.
Då kom USA in på scenen. US-amerikanska politiker hade länge varit intresserade av att införliva Kuba i USA. Så långt tillbaka som 1808 föreslog USA:s dåvarande president Thomas Jefferson att Spanien skulle sälja ön till USA. I sitt brev till sin efterträdare som president 1809, James Madison. Denne skrev: ”Jag erkänner uppriktigt att jag alltid har sett Kuba som det mest intressanta tillskottet till Förenta staterna”.
Men Spanien avvisade de amerikanska erbjudandena. Amerikanerna var dock tålmodiga. År 1823 förklarade utrikesminister John Quincy Adams hur Kuba skulle bli en del av USA genom naturlagarna: ”Det finns lagar i politiken och i naturen. Till exempel, ett äpple som slits från ett träd under en storm kommer inte att kunna välja om det ska falla ner eller upp. Naturlagarna tar hand om det. På samma sätt är det med Kuba. När området lösgörs från sina onaturliga band till Spanien kommer det oundvikligen att dras till USA. Som enligt samma naturlagar inte kommer att kunna avhålla sig från att trycka territoriet till sitt bröst.”
Efter att ha köpt Florida av Spanien 1848 gjorde USA ett nytt försök att köpa Kuba, men Spanien ville fortfarande inte sälja. År 1872 föreslog Colombias utrikesminister Don Gil Colunje att alla sydamerikanska länder (de hade alla befriats från Spanien för flera decennier sedan) plus USA gemensamt skulle bidra med pengar så att Kuba kunde köpas från Spanien och bli ett självständigt land. Alla sydamerikanska länder var positiva till detta, men USA vägrade att acceptera avtalet. Det skulle innebära ett fritt och självständigt Kuba!
Under 1880-talet blev Kubas ekonomi alltmer knuten till USA. 83% av exporten gick dit, medan endast 6% gick till Spanien. Samtidigt blev det mer och mer uppenbart vilka rikedomar som fanns på ön. Sedan kom självständighetskriget. Där kubanerna snabbt får övertaget och Spanien ser skriften på väggen. USA darrar. Om kubanerna vinner är loppet kört. Landet blir självständigt och kommer inte att låta sig underkuvas av USA! Men hur kan USA ingripa? I ett självständighetskrig på en ö som inte har något med dem att göra?
”Lyckligtvis” händer precis det som är nödvändigt. USA skickar ett slagskepp till Havanna. För att evakuera amerikaner. Officerarna, som alla är vita går i land, kvar på fartyget är bara besättningen. Nästan alla är svarta. Sedan exploderar fartyget och nästan alla ombord omkommer! USA skyller snabbt på Spanien och förklarar krig! Spanien kräver en utredning av orsakerna till explosionen, men det faller för döva öron, och efter ett kort krig (Spanien har nästan redan besegrats) kapitulerar Spanien. Det otroliga är nu att det är USA och Spanien som diskuterar villkoren för fred! Kubanerna som kämpat för självständighet är inte inbjudna!!!
Och i december 1898 undertecknas fredsfördraget. USA får Filippinerna, Puerto Rico, Guam och kontrollen över Kuba. Den amerikanske militärguvernören general John Brooke går in i regeringskansliet i Havanna och den amerikanska flaggan hissas i huvudstaden.
Men USA hade inte räknat med kubanernas raseri, som nu såg sin frihetskamp kuppad. USA insåg att det bästa sättet att agera var att ge Kuba dess självständighet, men se till att USA behöll den ekonomiska och militära kontrollen över ön. Efter en del manövrerande för att se till att de ”rätta” människorna bildade en konstituerande församling antogs Kubas konstitution. Denna konstitution var mycket speciell. Den skrevs av kubanerna, men USA gjorde det till ett villkor för att dra sig tillbaka från Kuba att ett beslut av den amerikanska kongressen måste skrivas in i konstitutionen. Det så kallade Platt-tillägget från 1901.
Det lyder: I avsnitt 1: Att Kuba inte får ingå någon form av allians med främmande makt! Vidare att Kuba inte får ge någon utländsk makt tillgång till militärbaser på ön.
I punkt 2: Att Kuba inte får ”ingå någon offentlig skuld”. Dvs. sätta sig själv i skuld.
I punkt 3: Att Kuba ger USA rätt att ta kontroll över Kuba om USA anser att Kubas självständighet är hotad, eller att stödja regeringen i dess strävan att skydda liv, egendom och personlig frihet! Att för att USA skall kunna upprätthålla Kubas självständighet och skydda öns invånare ges USA rätt till militärbaser på ön. Och i dessa områden gäller amerikansk lag.
Ett otroligt dokument. Två villkor var nödvändiga för att kubanerna skulle kunna anta en sådan konstitution:
De ”rätta personerna” måste väljas till de nödvändiga platserna i den konstituerande församlingen. USA klargjorde att konstitutionen måste antas med Platt-tillägget. Ordagrant som det antagits av den amerikanska kongressen. Om inte, skulle USA:s militära ockupation av Kuba fortsätta – tills konstitutionen med tillägget antogs. Kubanerna hade inget val. Och konstitutionen antogs i vederbörlig ordning, men med bara 5 rösters majoritet. 16 röster mot 11!
USA hittade ett perfekt område för sin militärbas. Guantanamo. Längst ut på Kubas sydöstra spets. Strategiskt placerad för att störa sjöfarten från Asien genom den nyligen färdigställda Panamakanalen, och med en djuphamn där de största krigsfartygen kunde segla in. Perfekt. Basen skulle hyras ”för all framtid eller tills USA och Kuba kommer överens om att avsluta hyresavtalet”. Ingen tidsgräns. Oavsett vad efterföljande kubanska regeringar skulle tycka om saken… För all framtid!
Den årliga hyran fastställdes till 2.000 USD – i guld. Kuba hade nu en rad USA-vänliga regeringar, och 1934 ansåg USA att landet var så säkert för amerikanska investeringar att man gick med på att ta bort Platt Amendment från konstitutionen. Men militärbasen var fortfarande i USA:s händer.
Sedan kom Fidel Castro och hans skäggiga, cigarrökande compañeros ner från bergen. Den USA-stödda diktatorn Batista samlade ihop så mycket guld, smycken och pengar som han kunde få ombord på planet och gav sig av. Och den 1 januari 1959 fick Kuba en ny regering som inte lämnade någon tvekan om att en ny era hade inletts.
Den inledde jordreformer, alfabetiseringskampanjer, nationalisering av utländska (främst amerikanska) företag osv. Och den krävde att USA, som nu öppet förklarade den nya kubanska regeringen som sin huvudfiende, skulle ge upp militärbasen Guantanamo. Enligt avtalet skulle basen användas för att ”skydda Kubas självständighet”. Och den nya kubanska regeringen tyckte verkligen inte att det var nödvändigt. Tvärtom. De ansåg att basen var ett hot mot deras självständighet.
USA å sin sida hävdade att de juridiska formaliteterna var odiskutabla. Evig tid betyder evig tid. År 1996 antogs en ny lag i USA. Helms-Burton Act (uppkallad efter de två senatorerna). Den tillät förhandlingar om Guantanamo, men först efter att Kuba fått en regering som USA accepterade!!!
Och det är så frågan står idag. Kuba har en enorm amerikansk militärbas på sin mark. Basen har påtvingats landet. Och även om Kuba upprepade gånger har hävdat att USA inte har någon rätt till denna ”ockupation” eftersom hyresavtalet påtvingades landet, kan de inte säga upp hyresavtalet.
Varför tycker jag att detta är intressant idag? Det är viktigt för oss om vi ska kunna förstå nuet och dess händelser. Inte som isolerade händelser lösryckta ur ett sammanhang, utan som en logisk följd av historiska förhållanden. Det är också intressant därför att kunskap om dessa förhållanden bidrar till att ge perspektiv på andra händelser i andra delar av världen.
USA har i samband med kriget i Ukraina upprepade gånger hamrat in budskapet att de är för enskilda nationers rätt till självbestämmande. Rätten att välja allierade. Rätten att bestämma över sitt eget territorium. Och att stora länder inte har något att göra med att tvinga på mindre och svagare länder sin vilja. Då är det intressant att inse: Att detta inte gäller dem själva!!! Och deras handlingar!!! Kejsaren står faktiskt där helt naken! Problemet är att radarn inte fungerar som den ska, så han är faktiskt osynlig för alla som litar på NATO:s radar.
Steigan.no, Jon Nordmo 240112 ( red ZT)
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
