Blockaden av Venezuela bruten
Fyra av fem tankfartyg har nu angjort hamn i Venezuela. USA har inte vågat ingripa och det är nog inte sannolikt att Fjärde Flottan ingriper mot det femte och sista. Detta är ett nederlag för USA som tidigare hotade med att stoppa leveranserna. Vita Huset har inte kommenterat ankomsten av fartygen, som eskorterats av venezolansk militär.
Däremot har USA:s bundsförvant, generalsekreteraren i OAS, Luis Almagro och USA:s egen ”president” i Venezuela, Juan Guaido, fördömt leveranserna och säger att de är en ”oacceptabel provokation” (!!) och att detta borde sätta regionen i ”alarm”-läge. Alltså de fördömer att två självständiga länder driver handel med varandra, mot USA:s vilja.
Nytt nederlag för USA:s folkmordspolitik
Ankomsten av den iranska tankern Fortune till raffinaderiet El Palito i Venezuela har en betydelse långt utöver mängden bensin och andra viktiga förnödenheter som kom med fartyget. Det finns andra aspekter som är mycket viktigare. Jag skulle vilja peka på tre.
För det första så är detta ett framgångsrikt trotsande av USA:s blockad som försöker hindra att alla möjliga produkter kommer till Venezuela. Det gäller allt från livsmedel och mediciner till reservdelar till Caracas tunnelbana och drivmedel.
Detta är en stor seger för Nicolas Maduros regering och ett rungande nederlag för Vita Huset. Detta än mer så om vi tar i beaktande att USA:s Fjärde Flotta har patrullerat Karibiska Havet utanför Venezuela i flera månader. De skulle enkelt ha kunnat hindra fartyget, men gjorde det inte.
För det andra så är det att det är just Islamiska Republiken Iran som lyckats bryta mot Washingtons förbud. Iran är ett annat land som utsätts för USA:s grymma sanktioner och brottsliga mord tidigare i år på en av iranska regeringens viktigaste personer, general Qasem Soleimani. Internationella media, köpta medhjälpare till USA och vana vid att förtiga dess brott och som ignorerar det långsamma mordet på Julian Assange i London, noterade knappt detta och visade ingen vilja att avslöja och analysera det.
För det tredje återstår det att se vad som händer med de återstående fyra tankfartygen som är på väg. Det är uppenbart att Trumpadministrationen har ändrat sin första hållning och dess hot har förblivit enbart hot. Det är typiskt skryt från en maffiaboss som betraktar sig själv som messias som använder gangstermetoder för att försöka återställa USA:s nu förlorade överhöghet. En överhöghet som det innehade från Sovjetunionens fall till attackerna 11 september 2001. En sociopat som är ansvarigt för 100 000 döda bland sitt eget folk, orsakad av arrogans och ignorans, som så tydligt demonstrerats i Trumps återvalsstrategi konfronterad med Covid-19 pandemin som på mindre än sex månader orsakat en ekonomisk depression värre än den på 1930-talet.
Uppenbarligen har vi inte kommit till slutet på denna historia. Vi måste vänta och se vad som händer med de övriga fartygen. Det verkar osannolikt att Trump, skakad av allvarliga inrikesproblem skulle beordra att fartygen skulle stoppas, attackeras eller sänkas, då detta skulle vara allvarliga krigshandlingar och leda till oanade konsekvenser. Det skulle än mer skada hans tynande möjligheter att bli återvald 3 november. De mest tillförlitliga valundersökningar visar att han ligger 5 eller 6 procent efter en kandidat så oinspirerande som Joe Biden. Allt tyder på att gapet dem emellan kommer att öka i samma takt som USA:s interna situation försämras.
Dessutom svarade Iran kraftfullt på Trumps hot. President Hassan Rouhani varnade Washington att hans land inte skulle förhålla sig overksam om några ”problem” uppkom vid fartygens väg till Venezuela. I ett ovanligt starkt uttalande sa han: ”Om USA skapar problem för oss i karibiska vatten eller någon annanstans i världen kommer vi att återgälda och skapa problem för dem. Vi har legitim rätt att försvara vår territoriella integritet och våra nationella intressen och vi hoppas att USA inte gör något misstag.”
Det är uppenbart att USA:s regering fortsätter att skörda misslyckanden i sin utrikespolitik. Ankomsten av Fortune i venezolansk hamn är ytterligare ett bevis och det finns fler. Trump skrädde inte orden i förolämpningar av Nordkoreas ledare Kim Jong-un 2017. Två år senare korsade han halva världen för att träffa honom i den demilitariserade zon som separerar de båda Korea.
Vad beror denna förändring på? Noam Chomsky har hundratals gånger framhållit att USA bara anfaller försvarslösa länder. Nordkorea är inte försvarslöst och har dessutom utvecklat en nukleär arsenal som även under aggression från USA har möjlighet att svara med att göra storstäder till aska, inklusive Seoul bara 195 km bort och Tokyo, 1 291 km.
Venezuela, Kuba och Iran faller inte in i kategorin av försvarslösa och därför har de i årtionden kunnat stå emot diplomatiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, blockader och föraktliga mediekampanjer av demonisering utförd av ”självutnämnda rättfärdiga intelektuella” av typ Vargas-Llosa och de hundratals publicister för imperiet som arbetar på de stora medierna, den så felaktigt benämnda ”fria pressen” på vår kontinent.
När dåvarande presidenten i Frankrike, Nicolas Sarkozy, övertygade Muammar Khadaffi i Libyen att det var oklokt att rusta upp Libyens tidigare mäktiga flygvapen, eftersom landet nu var ”vänner” med västvärlden, så skrev Khadaffi på sin egen dödsattest. Han accepterade rådet från den franske presidenten och de från maffiabossen som ledde Italien, Silvio Berlusconi. Så när Washington mobiliserade NATO för att blockera libyskt luftrum 2011 levde Khadaffi på sina rivalers nåd. De störtade honom och grep honom. De lynchade honom med våldsam brutalitet och dödade hans tre söner.
Khadaffi rustade ner. Venezuela, Kuba och Iran har inte gjort det och därför har de förblivit fria länder. Trots att de fått betala ett högt pris för sin vågade självrespekt, vilket utlöst imperiets raseri.
Inte bara har de valt att inte nedrusta, men från historiens lärdomar av alla revolutioner har de skapat mäktiga folkliga miliser. I fallet Venezuela innefattar folkmilisen fyra miljoner deltagare. Bara nämnandet av dem skickar kalla kårar utefter ryggraden på USA:s krigsanstiftare när de minns sitt förkrossande nederlag som tillfogades dem av befrielserörelsen i Vietnam.
Den definitiva slutsatsen av denna analys behöver vänta några dagar till, fram till dess vi ser vad som händer med de övriga tankfartygen. Vi återkommer till temat så snart som denna episod är över.
Atilio Boron, Resumen Latinoamericano 200525
Venezuela Unblockaded
Ännu en artikel om ämnet (med några dagar på nacken):
VENEZUELA-IRAN: Det andra iranska tankfartyget FOREST, med raffinerat bränsle gick i morse, venezuelansk tid in på venezuelanskt territorialvatten. Det är ett nytt slag mot USA:s blockad.
Sedan nästan tio år har den venezuelanska industrin drabbats av allt större svårigheter i det nödvändiga underhållsarbetet av raffinaderierna. Det eftersom hela oljeindustrin i Venezuela är uppbyggd med USA-teknologi. Och Vita Huset tillåter inte USA-företagen som förfogar över reservdelar och strategiska komponenter att exportera dessa till det sydamerikanska landet.
Följden har blivit katastrofal för den ekonomiska kronjuvelen som oljan utgör för Venezuela och produktionen har minskat från tre till mindre än en miljon fat per dag.
Men ryska och iranska experter har sedan en månad arbetat med att ersätta de utslitna USA-komponenterna med fransk&iranska reservdelar som de tror kan vara kompatibla med USA-komponenterna. Lyckas de blir det ytterligare ett slag mot USA-blockaden.
Ett av de fem iranska fartygen transporterar också produkter som är helt oundgängliga för att få igång raffineringen, och USA verkar befinna sig i ett hopplöst dilemma, i synnerhet eftersom det led ett förnedrande nederlag i FN:s Säkerhetsråd förra veckan. Då fördömde Säkerhetsrådet invasionsförsöket av Venezuela, som utgick från det USA-allierade Colombia och som leddes av två f.d. Gröna Baskrar (marinsoldater) från USA, anställda av det till Trump närstående legoknektsföretaget Silvercorp. USA lade som vanligt in sitt veto.
Dick Emanuelsson 200525
KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!
Under pandemikrisen skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död.
Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer samt från vanligt folk på ett slut på blockaden, åtminstone under pandemin. Hjälp till att öka trycket på USA!
Bli en del av denna solidaritetsrörelse!
SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN! UPPMANA ANDRA ATT GÖRA DET!
KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!
OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICININSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING.
Pg 23 57 15 – 0
Swish 123 182 37 72
