USAs blockad och listan över länder som sponsrar terrorism
Öppningsanförande av Yuri Gala Lopez, Kubas FN-ambassadör, på höstmötet 2022 för National Network on Cuba, NNOC. (nedkortat)
Historisk dynamik och sekvens
Låt mig börja med att hänvisa till den historiska dynamiken i detta med att sätta upp Kuba på den lista jag nämnde. Det är ju inte första gången som Kuba finns med på listan. Som ni alla vet skedde det första gången 1982 med ogrundade förevändningar och utan minsta bevis för deltagande eller koppling till terroristhandlingar eller planer eller något annat som har med detta att göra. Det var en politisk åtgärd som inte på något sätt var hållbar eller grundad på internationell rätt. Trots detta fanns Kuba med på listan och även några andra länder.
Tanken med att inkludera Kuba var att försöka stärka effektiviteten i blockaden. Jag kommer att tala om det senare, men när det gäller Kuba, med de ekonomiska tvångsåtgärder som blockaden innebär, så skulle följderna för vår ekonomi bli allvarligare om Kuba togs med på listan, på grund av de förgreningar och konsekvenser som alla stater som finns med på listan skulle drabbas av.
Vi talar om konsekvenser som begränsningar i handel, export och utveckling, krediter och annat. Det var 1982. Vi var med på listan i ungefär 30 år. I maj 2015 togs vi bort från listan. Det var i samband med att den kubanska regeringen och USAs regering inledde diplomatiska diskussioner som i juli samma år ledde till att diplomatiska förbindelser återupprättades. Som en del av diskussionerna i maj fattade USAs regering beslutet att ta bort Kuba från listan över statliga sponsorer av terrorism.
Även om vi då framförde att det uppenbarligen var ett positivt steg att ta bort Kuba, så upprepade vi att Kuba aldrig borde ha funnits med på listan. Så det var inte bara ett positivt steg. Det var faktiskt en rättelse eller en korrigering av en mycket negativ och orättvis åtgärd.
Det andra som hände när det gäller den historiska dynamiken i detta är att efter Obama ändrade Trump politiken gentemot Kuba. I maj 2020 vidtog Trump-administrationen åtgärder för att inkludera Kuba i en relaterad lista, inte den redan nämnda, utan en lista från utrikesdepartementet över länder som inte samarbetar fullt ut i kampen mot terrorism.
Detta är ett annat dokument, en annan lista som i princip säger att Kuba inte samarbetade fullt ut med USA i kampen mot terrorismen. I januari 2021, dagarna innan Trumps administration avslutades, inkluderade de orättfärdigt Kuba i utrikesdepartementets lista över länder som sponsrar terrorism. Så utvecklades det med datum och sekvens.
Vad är meningen med dessa listor?
Jag tror att det är viktigt att först och främst analysera karaktären på de listor som utrikesdepartementet faktiskt utarbetar och publicerar. Det första man måste förstå är att USA sedan 1980-talet har använt dessa listor som ett utrikespolitiskt instrument med ett antal olika syften. De var ett försök att kvalificera eller klassificera länder beroende på vilken typ av lista det rörde sig om.
Det finns en lista som avser statliga sponsorer av terrorism, en över religiös intolerans eller religionsfrihet, en över mänskliga rättigheter – så det finns ett antal listor. I alla dessa talar vi om en lista som antas av ett specifikt land, inte av FN, så det är en unilateral lista. Det faktum att USA inte lyckats införa sin dagordning och sina kriterier mot majoriteten av staternas vilja har sedan 80-talet lett till att USAs regering i åratal har publicerat om olika ämnen, för att peka finger åt andra nationer.
När det gäller den specifika lista som vi diskuterar i dag anser vi att det finns gott om bevis för att den var omotiverad, stöds inte av fakta och kan lätt ifrågasättas, men som har förblivit en del av utrikespolitikens verktyg mot Kuba.
Det är också viktigt att erkänna att dessa listor är ett olagligt försök att sätta Kuba på plats i en fråga som är mycket känslig, inte bara för USAs befolkning, utan för hela världen och självfallet också för Kuba.
Syftet är att misskreditera Kuba och utöva påtryckningar på tredje land att bryta förbindelserna med vår nation.
Den andra punkten är konsekvenserna av att finnas med på någon av dessa listor, vilket är viktigt. Det är inte bara att det är en ensidig lista. Det är en lista som inte har förhandlats eller utarbetats eller godkänts i FN eller i något internationellt forum där medlemsstaterna faktiskt kan identifiera dessa länder. Det är inte tanken. Detta är en unilateral handling av USA.
Konsekvenserna av detta
Jag tror att vi måste analysera detta. Jag tror att det är viktigt att förstå att det får konsekvenser för alla länder, inte bara för Kuba utan för alla länder, att stå på någon av dessa listor. Att finnas med på listan över stater som sponsrar terrorism har särskilt konsekvenser i form av exportförbud, avskaffande av vissa kommersiella förmåner och tillgång till krediter i internationella finansinstitut samt förbud mot vapenexport och begränsningar i beviljandet av ekonomiskt bistånd.
Det är en del av USAs strategi för att isolera Kuba och provocera fram en ekonomisk kollaps, så det är i princip ett verktyg för att förstärka blockaden.
Vad innebär detta i praktiken för Kuba? Först och främst ekonomisk förföljelse av allt som har med Kuba att göra. För banksystemet i hela världen är detta något som automatiskt kommer att leda till att man oroar sig för alla transaktioner med anknytning till Kuba.
Så det finns en finansiell förföljelse på grund av detta. För för att förstå den här frågan bättre tror jag att det är viktigt för er att notera att Kuba i grunden är under inverkan av två mycket kraftfulla verktyg i USAs utrikespolitik. Vi vet alla att vi är under blockad sedan sex decennier, men samtidigt har vi varit under inverkan av denna lista som också har ytterligare konsekvenser.
Vi har fått höra att om blockaden av någon anledning skulle hävas i morgon, men vi fortfarande finns med på listan över stater som sponsrar terrorism, kommer vi fortfarande att vara föremål för många restriktioner i fråga om handel, kommersiellt bistånd, tillgång till finansiella krediter etc. och vice versa. Vi kan alltså strykas från listan över stater som stöder terrorism, men om man fortfarande omfattas av embargot – vilket var fallet med Kuba under Obama-administrationens två sista år – är man fortfarande föremål för många restriktioner. de kompletterar varandra. Man måste bli av med båda om man vill uppnå normala förbindelser.
För det andra ökar upptagandet på listan exponentiellt den så kallade ”landrisken” och tvingar Kuba att betala dubbla så höga priser för alla varor på den internationella marknaden.
Det är också viktigt att betona att det på internationell nivå orsakar svårigheter för Kuba i dess förbindelser med finansinstitut, banker inklusive regeringar, statliga bank- och handelsinstitutioner i länder som Kuba har goda förbindelser med, på grund av det hot som USA har riktat mot alla som har relationer med ett land som anses sponsra terrorism.
Det har också en konsekvens som gäller rättsväsendet eller rättsliga förfaranden, nämligen att när man väl finns med på listan öppnar det upp möjligheten för USA att inleda rättsliga förfaranden mot Kuba enligt USAs antiterrorismlagar. Eftersom Kuba tidigare fanns med på listan har ett antal stämningar mot Kuba inletts.
Så det utlöser ytterligare konsekvenser i form av stämningar och det har naturligtvis också ekonomiska konsekvenser. Det är med andra ord inte bara absurt och omoraliskt, det har också en enorm inverkan på vår ekonomi just nu.
En annan aspekt av denna fråga är i princip vad Kuba gör när det gäller att bekämpa terrorism. Jag vill betona att USAs regering inte har kunnat visa upp några som helst trovärdiga bevis för att rättfärdiga att Kuba finns med på denna ensidiga lista. Det är en åtgärd utan någon som helst grund, auktoritet eller internationellt stöd.
För att tala om Kuba måste vi först och främst titta på vår grundlag. Den nuvarande grundlagen förkastar, tillbakavisar och fördömer terrorism i alla dess former och manifestationer.
Det är viktigt att lyfta fram detta, att förstå vad Kuba har gjort när det gäller detta, men jag anser att det finns en ståndpunkt som Kuba har försvarat i många år, inte bara nationellt utan även i internationella forum. Jag läser innantill, eftersom det är en omfattande ståndpunkt som vi kommer att fortsätta att lyfta fram i dessa forum.
”Kuba intar sedan länge en ståndpunkt som innebär ett bestämt förkastande och fördömande av alla handlingar, metoder och bruk av terrorism i alla dess former och manifestationer av vem som helst mot vem som helst och var de än begås, oavsett motiv, inklusive de där stater är direkt eller indirekt inblandade.” Det är vår ståndpunkt.
I FN har frågan om terrorism, kampen mot terrorism varit mycket angelägen. Det har varit en intensiv debatt under åren, även om definitionen av terrorism. Det är en fråga som är mycket svår i de diskussionerna, då definitionen av terrorism också har många olika aspekter. Det finns ett antal länder som stöder en idé om vad terrorism är och som bortser från vissa andra viktiga frågor som bör ingå i definitionen, men det är en annan diskussion.
Jag anser att Kuba har ett fläckfritt förflutet i kampen mot terrorismen. Vi har aldrig deltagit i någon organisering, finansiering eller utförande av terroristhandlingar mot något land i världen, inklusive USA.
Vi har aldrig tillåtit och kommer aldrig att tillåta att vårt territorium används för att begå terrorhandlingar mot andra länder i världen – det har varit vår mycket tydliga ståndpunkt.
När det gäller Kubas internationella engagemang måste det sägas att Kuba var det femte landet i världen som undertecknade den 19:e Internationella konventionen om terrorism. Vi har till och med nyligen införlivat detta i vår grundlag, och det är något som vi måste ha i åtanke när vi analyserar vad Kuba har gjort på detta område.
Vårt land har genomfört vissa bilaterala samarbeten med USAs regering i kampen mot terrorismen. Det måste också tas fram. Under de två sista åren av Obamas administration kunde vi förhandla fram och underteckna ett antal samförståndsavtal som rör brottsbekämpning, inklusive kampen mot terrorism. Så det gjordes.
Jag har förstått att dessa avtal eller memorandum fortfarande är i kraft. Jag vet inte hur de genomförs, men det visar på den kubanska regeringens vilja att under årens lopp samarbeta på ett meningsfullt sätt med USAs regering i kampen mot terrorismen.
Terrorattacker mot Kuba – inte av Kuba
Den andra vinkeln på denna fråga är att Kuba i åratal har varit ett offer för terrorism. Vi har alltså orättvist anklagats för att sponsra terrorism, men i verkligheten har Kuba varit ett offer för terroristhandlingar i många år. Jag är säker på att ni vet mycket om detta, men låt mig bara sammanfatta lite.
Sedan den kubanska revolutionens seger har många, många åtgärder vidtagits mot Kuba, inklusive våldsamma aktioner för att försöka kossa den kubanska revolutionen. Kuba har varit ett offer för terrorism och vi lider fortfarande av anstiftan av våld och terroristhandlingar från USAs territorium. Så i mer än 60 år har det kubanska folket varit ett offer för många terroristhandlingar. Det har en humanitär och mänsklig kostnad. Det är mycket känsligt för oss, men jag anser att vi bör komma ihåg det.
Hittills har mer än 3 000 personer på Kuba mist livet medan fler än 2 000 har lemlästats på grund av terroristhandlingar. Det är uppenbart att detta har inneburit ett enormt lidande och skada för den kubanska befolkningen som helhet.
Det har också haft en ekonomiska konsekvenser, men det viktigaste här är den mänskliga kostnaden.
En rad olika terroristhandlingar har gjorts mot Kuba, till exempel förstörelse av civila och ekonomiska mål i vårt land vid inhyrda attacker mot handelsfartyg, fiskebåtar, kidnappningar, explosioner – you name it – så det finns en mängd olika terrorhandlingar där. Men inte bara terrorhandlingar på kubanskt territorium, utan även på andra håll.
Det för mig till Kubas diplomatiska beskickningar ute i världen, inklusive i USA. Här i New York kommer vi alltid att minnas en av de diplomater som dödades för några år sedan, men det är inte det enda exemplet; det finns andra, t.ex. sprängladdningar som placerats på diplomatiska beskickningar.
Det är inte saker som hände för flera decennier sedan. Det är viktigt, eftersom vi 2020 hade en annan incident som vi måste lyfta fram då och nu. En person åkte till Washington DC och öppnade eld mot vår ambassad där. Lyckligtvis kom ingen människa till skada, men det var en mycket, mycket farlig incident. Vi klassificerade det naturligtvis som en terroristhandling. Vi anser att det är ett bevis på att faran fortfarande finns där.
Internationella reaktioner
Det andra jag vill nämna är det internationella förkastandet av detta. Vi har självfallet fördömt den orättvisa upptagningen av Kuba på sanktionslistan. Vi har fått mycket stöd internationellt sett från enskilda personer och solidaritetsgrupper i många länder i världen.
Det finns även ett antal regeringar över hela världen som också har trätt fram och stött Kuba. Ett exempel på detta är vad som hände vid det senaste högnivåmötet i FNs generalförsamling, där ett antal länder eller delegationer inte bara nämnde avskaffandet av blockaden utan också att det var viktigt att stryka Kuba från listan över stater som sponsrar terrorism. Det om något bevisar att vi har fått den typen av stöd på regeringsnivå från vissa länder.
Till och med FNs generalsekreterares talesperson nämnde redan 2021 att Kuba borde strykas från den listan. Kuba och de kubanska delegationerna kommer att fortsätta att fördöma detta i alla multilaterala forum där vi är närvarande.
Det andra är att det bör betonas att för några dagar eller veckor sedan undertecknade ett antal f.d. latinamerikanska ledare ett brev där de bad president Biden att inte bara avskaffa blockaden utan också att stryka Kuba från den där listan.
Vi vet att få politiker i USA anser att Kuba bör finnas med på den listan. Jag skulle vilja säga att majoriteten av de personer som har med den här frågan att göra förstår att detta är ett politiskt drag som bör rättas till. Vi hoppas att detta kan göras förr snarare än senare.
Vi måste komma ihåg att införandet av Kuba på den listan faktiskt gjordes när Trumps administration var på väg att avslutas – det gjordes endast åtta eller nio dagar innan mandatperiodens slut.
USAs nuvarande president skulle kunna korrigera det med bara en underskrift, eftersom det finns ett etablerat förfarande som inte är ett sekundärt beslut för att göra det. Om det går att göra skulle det vara moraliskt korrekt och även i enlighet med lagen.
Så för att avsluta mitt inledande uttalande här vill jag återigen hävda att terrorismen inte kan utrotas om dubbelmoral, manipulation, politisk opportunism och selektivitet i hanteringen av detta råder. Vi måste alltså ha en konsekvent strategi när det gäller att bekämpa terrorismen. Det får inte finnas några dubbla måttstockar, utan man måste vara mycket öppen och rak när man hanterar detta gissel. Det är oacceptabelt att vissa terroristhandlingar fördöms medan andra tyst tolereras och uppmuntras, rättfärdigas eller manipuleras för politiska eller ekonomiska intressen.
Och med det tackar jag er.
National Network on Cuba, november 2022
/cv
Continuing 2022 Fall Meeting Discussion Strategies to get Cuba OFF ’the list’
