Utdrag ur intervju med Kubas president Miguel Diaz-Canel
Kuba är ett väldigt speciellt land i regionen. Den socialistiska revolutionen ställer det i fokus för den mest extrema kritik från de stora medierna. I förra veckan intervjuades Kubas president av den latinamerikanske analytikern Atilio Boron. Intervjun varade i 30 minuter och sändes på radio i Argentina.
Diaz-Canel visade hur USA:s blockad är bland orsakerna till Kubas huvudsakliga problem. Därför behöver blockaden alltid vara med i varje analys av Kuba. Det handlar inte om politiska tal utan om Kubas realitet.
Enligt den kubanske presidenten har de senaste fem åren varit de hårdaste under den sex decennier långa blockaden. Den skärptes under Trump med ytterligare 243 åtgärder som skapade ökade spänningar i den kubanska ekonomin och därmed i samhället.
”Dessa åtgärder har berövat oss drivmedel, penningförsändelser; de har påverkat Kubas utrikeshandel, tillgång till finanser, resulterat i dyrare import och minskade möjligheter att dra till sig investeringar. De har också påverkat tillgången till energi, livsmedel, medicin och reservdelar till transportsektorn. Med andra ord så har denna politik av maximalt tryck sociala konsekvenser.”
”Många ser blockaden som luft, men det stämmer inte. Det finns otaliga berättelser om hur den hindrar våra dagliga liv, ibland till och med avslutar dem. Denna extrema och hjärtskärande händelse inträffade ännu en gång för några dagar sedan. En 13-årig flicka dog i väntan på medicinsk utrustning som finns bara 150 km härifrån. Hon dog inte för att hon var fattig eller för att ingen tog hand om henne. Hon dog för att hon var kuban. Sorgligt nog är det inte en unik tragedi. Det fortsätter att hända på grund av en utländsk regerings grymma vilja.”
”Ingen har rätt att orsaka sådant lidande för ett barn och dennes familj enbart för att de inte gillar det sociala och politiska system som landets invånare valt.”
Presidenten redogjorde för hur blockadens effekter blev tydligare under pandemin. ”USA:s regeringar, både republikanska och demokratiska, såg tillfället att driva den kubanska revolutionen till avgrunden, utan att ta hänsyn till den enorma mänskliga kostnaden som det innebär. De utnyttjade hälsovårds- och den ekonomiska krisen som allierade för att skärpa det icke-konventionella kriget mot oss.”
Diaz-Canel nämnde att USA gick längre än de traditionella finansiella trakasserierna och vägrade till och med att sälja syre under pandemins topp. Det då Kubas enda anläggning låg nere på grund av överbelastning. Det är viktigt att notera att detta inte berodde på att det saknades syre i USA, utan det var för dess vilja att tortera det kubanska folket så att de skulle uppröras och skylla på regeringen. Tusentals kubaner dog på grund av denna illasinnade handling.
På grund av alla hinder och de ekonomiska påfrestningarna utvecklade kubanska forskare egna vaccin. Kuba lyckades ta fram tre vaccin mot Covid-19 (Soberana 02, Abdala, and Soberana Plus) och ytterligare två är på gång (Mambisa och Soberana 01). Diaz-Canel nämnde också att Kuba var det första land att vaccinera barn under 18 år. Idag ligger Kuba bland de tre länder i topp där 99 procent av befolkningen fått åtminstone en dos och bland de 10 främsta med fullständigt vaccinationsprogram, 90 procent av befolkningen. 60 procent har fått en fjärde, booster dos.
Trots alla dessa problem upphörde inte Kuba att solidarisera sig med världen. Kubanska läkare bekämpade Covid i över 50 länder, såväl rika som tredjevärlden länder. Denna stora solidaritet underströk Fidel Castros ord om att ”vi ger inte av vad vi har över utan av det lilla vi har.” Det är inte tomma ord utan en filosofi.
Diaz-Canel kritiserade nyliberalismen genom att säga att ”Covid-19 har visat bristerna i den nyliberala modellen. Den har visat hur rika länder i Första Världen inte har kapacitet att genomföra en offentlig politik som är verkligt inkluderande för att skydda människoliv.”
I detta svåra internationella och nationella sammanhang och som en del av det icke-konventionella kriget mot Kuba så satsar USA:s anti-kubanska krafter på en enorm kampanj på digitala nätverk för att utnyttja det sociala missnöje som de själva häftigt främjat. NGO:er, politiker i Florida och förgiftande mediakanaler agerade koordinerat för att folk skulle gå ut och protestera, vilket slutligen skedde 11 juli 2021.
Diaz-Canel har talat mycket om händelserna som används för att smutskasta Kubas regering. Han medger att polisen agerade för att stoppa protesterna 11 juli, men det var inte det överdrivna våld som medierna målar upp. Han fortsatte med att försäkra att det inte finns en enda politisk fånge eller ett enda barn i fängelse.
På sociala media finns bilder på skadade civila, men det fanns också många skadade poliser, vilket inte visas. Det beslutades inom 24 timmar efter att protesterna startat att polisen skulle vara obeväpnad. Vilken ”förtryckarregim” agerar så? Har någon frågat hur många som dog under protesterna?
Om man tar hänsyn till att flera tusen personer var ute på gatorna 11 juli och bara en dog är det lätt att inse att påståendena om ett ”brutalt förtryck” bara är en lögn för att skapa sensation. Det är viktigt att i sammanhanget påpeka att detta fall fortfarande är under utredning för att klargöra vad som skedde och åtala vem som än är skyldig.
Om vi ser oss omkring är det uppenbart att det som skedde i Kuba är långt ifrån vad vi är vana att se i USA och i vissa europeiska länder. Paradoxalt nog är det dessa länder som är mest kritiska mot Kuba. Bara under förra året dödade polisen i USA 1 000 personer medan landets regering kallar Kuba för en ”förtryckarregim” som kränker mänskliga rättigheter.
Kuba har också anklagats för att ha hundratals politiska fångar, inklusive barn under 18 år. Men bara de som vandaliserade, begick våldsbrott eller uppmuntrade till dem har åtalats, precis som var som helst i världen.
Den högsta siffra som oppositionen nämner ligger under 2 000 ”politiska fångar”. Det är vad de kallar de som förstörde allmän egendom och hotade Kubas sociala projekt. Även om vi accepterar det antalet, som inte stämmer, visar det den återhållsamma användningen av lagen. Särskilt om vi jämför det med vad som händer i regionen eller med de många tusen som var ute på gatorna den dagen. Vad gäller de minderåriga som åtalades sa Diaz-Canel att domstolarna varit återhållsamma och ingen under 18 är i fängelse. Några få har skickats till specialskolor. (I Kuba är både rösträtts- och straffrättsåldern 16 år).
Diaz-Canel sa att den kubanska ekonomin står inför många utmaningar. Många av dem handlar inte om blockaden utan om interna brister. Regeringen är medveten om dem och arbetar oförtröttligt för att lösa dessa interna hinder. Det är ett mycket bra tecken, särskilt när det gäller ett land som ofta anklagas för att inte erkänna sina interna brister. En annan god nyhet är att Kubas ekonomi långsamt återhämtar sig och det mitt under den dödliga blockaden och de tuffa internationella sammanhangen.
Efter allt detta är det uppenbart att kubanerna inte alls gett upp och är fortsatt engagerade i att bygga ett mer välmående, rättvisare socialistiskt land. Presidenten summerade: ”Trots omständigheterna så kommer den kubanska revolutionen att fortsätta att försvara sina framgångar, den kommer att fortsätta att försvara socialismen Vi kommer aldrig att ge upp och Latinamerika kan räkna med Kuba för rättvisa.”
Resumen Latinoamericano 220428
Highlights of Atilio Boron’s interview with Cuban President Miguel Diaz-Canel
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
