Välståndets hemlighet

Förutom att producera livsmedel måste vi se till att själva produktionen stämmer överens med hur de som lever där de produceras har det. Detta är kärnpunkten i att få fram livsmedel i harmoni med miljön, säger en erfaren forskare som varje dag stoppar sina egna händer jorden.

Fernando Rafael Funes Monzote har all moralisk auktoritet att uttala sig om jorden, som den forskare som arbetat i sitt anletes svett och drömmer om det kubanska jordbrukets återuppståndelse han är. Kanske är det därför han nu håller på att skriva färdigt en ny bok utifrån sina senaste erfarenheter.

FNs livsmedelsorganisation FAO väntar på ytterligare en text av honom för att sprida denne outtröttlige mans insamlade kunskaper.

I ett land där man på landsbygden fortfarande inte talar tillräckligt om livsmedelsproduktion, anser Funes att nyckeln till ett framgångsrikt kubanskt jordbruk ligger i hur man behandlar människorna som arbetar där.

Så när doktorn i Ekologisk produktion och resursbevarande var på en fest nyligen, frågade han sig, medan alla firade en grupp ungdomar som skulle resa till Uruguay för att arbeta som lantarbetare, om man skulle höja glaset för ungdomarnas avresa eller i stället reflektera över hur man gör jordbruket mer attraktivt så att de stannar på ön.

—Jag pratade med dem. Jag har varit i Uruguay och jag vet hur det är att vara invandrare. De flesta av dem som reser iväg gör det som turister, och tar de jobben som finns. Jag förklarade för dem att det skulle bli tufft och att de skulle få det svårt på grund av avsaknaden av de garantier som de har här. Jag frågade vad de skulle göra om de blev sjuka där borta.

—Senare fick jag veta att de sov på golvet och tjänade mindre än hälften av vad en anställd med sina papper i ordning gör. En av dem har redan kommit tillbaka, övertygad om att detta inte var någon framtid för honom. Han hade lämnat kvar sin fru och dotter här.

—Jag berättar detta eftersom man måste skapa motivation så att människor, särskilt unga människor, blir kvar på landsbygden. Det är grundläggande för vårt jordbruks framtid, säger han. Flykten från landsbygden har oroat honom i åratal.

—Det är visserligen sant att det finns många svårigheter här, till exempel bristande tillgång på transport, infrastruktur och konsumtionsvaror. Om vi ​​inte löser dessa problem kommer folk inte att tycka det är särskilt attraktivt att bo på landsbygden.

—Jordbrukare påverkas ibland också av dålig tillgång till de resurser som behövs för att producera livsmedel. Vi måste tänka längre än att bara uppnå en livsmedelsproduktion, vi måste skapa förutsättningar som gör att produktionen blir en följd av hur de som bor där har det. Allt detta bidrar till att befrämja en blomstrande jordbrukskultur.

Funes motivation
Själv medger han att om han inte sedan barndomen haft en stark längtan efter att bruka jorden med sina egna händer så hade han inte kunnat göra något Eden av det ekologiska familjeprojektet Finca Marta på åtta hektar, som han leder sedan sju år tillbaka.

Trots en examen som agronom 1995 från Instituto Superior de Ciencias Agropecuarias i Havanna, var han inte förskonad från rädsla när man skulle ta itu med den steniga marken i Caimito, i provinsen Artemisa. Det enda som fanns i överflöd var sten och marabú [Dichrostachys cinerea– en taggig buske av familjen ärtväxter; ö.a.]. Han säger att han drabbades av ångest många gånger, på grund av den enorma osäkerheten och alla utmaningar han ställdes inför.

Han använde stenarna som byggmaterial och bevisade att det inte spelar någon roll hur stenig marken är, och att det vore fegt att backa bara för den sakens skull. Genom att förbättra jorden med organiskt material och rotera grödorna kan man göra marken bördig.

—Det var väldigt svårt att hitta svaren på alla frågor. Strategin var att fokusera på varje utmaning och lösa var och en så långt vi kunde. Vissa saker löste vi, andra problem kvarstod och dem har vi återkommit till allteftersom, då med lite mer praktisk erfarenhet.

—En dag satt jag med fyra eller fem av medlemmarna i teamet och åt lunch, och försökte räkna ut hur många fågelarter som besöker gården under året. Jag kunde knappt identifiera ens tre eller fyra av dem. Jag hade helt enkelt inte den kunskapen om livet på landsbygden.

—Till slut fick vi ihop en lista med cirka 50 arter, vilket fick mig att inse att jag som akademiker tyvärr hade en mycket begränsad kunskap om den delen av verkligheten, samtidigt de andra vid bordet visste nästan allt om dessa fåglar – namn, vad de äter, när de lägger ägg …

—Utifrån det här exemplet, på kunskapen om det rika djurliv vi har på gården, har jag förstått värdet av att återvända till det praktiska arvet från bönderna i trakten som kanske inte innehar någon akademisk titel men vet hur ett välgjort staket ska byggas och hur man hanterar dragdjuren.

Utmaningen med brunnen
Den största svårigheten här var bristen på vatten. Bara två veckor efter projektets inledning sökte Funes upp Juan de Dios Machado, och hade då turen att hitta den mest ansedda slagrutemannen i området.

Machadito, som han kallas, kom dit med sin insiktsfulla blick och en guavagren i handen för att ta reda på var brunnen skulle grävas.

—Den största utmaningen var brunnen Den 6 januari 2012, på min födelsedag, började vi gräva och nästa dag kom vi till ner stengrunden – mycket hård kalksten… Machadito försäkrade mig att det fanns vatten där och vi grävde först i fyra månader i sträck, tills våren kom och det började regna. Då hade vi kommit ner på ungefär sju meters djup.

—När vi såg vattnet som fyllde brunnen var det en enorm glädje! Mina barn och jag tog ett dopp i den. Min fru Claudia sa till mig en gång i början, när vi fortfarande hämtade dricksvattnet från Havanna, att en dag skulle vi komma att ta vatten med oss härifrån till staden.

—Sedan kopplade vi in en liten vattenpump och började pumpa. Under sommaren gick det bra, men när torrsäsongen kom fick vi allt mindre, tills brunnen till slut sinade. Vi fick börja gräva igen i ytterligare tre månader, tills vi äntligen lyckades. I mitten av torrperioden hade vi tillräckligt med vatten för både hushållet, djur och grödor.