| |
Kuba
och Sverige har jämförelsevis lite drogmissbruk –
särskilt Kuba – och båda är framgångsrika
vad gäller att dämpa HIV-epidemien. Båda har utbyggd
sjukvård och socialtjänst. Men sedan Sveriges inträde
i EU ökar narkotikainförseln, och med växande turism
på Kuba tilltar sexuellt överförda sjukdomar och
det hittills minimala drogmissbruket.
Sverige har lång historia av försök att komma tillrätta
med alkoholmissbruk. Kuba har relativt nyligen tagit itu med hälsovådliga
vanor med hög alkoholkonsumtion och tobaksrökning. Information,
rökavvänjningsprogram och återfallsprevention ska
hjälpa kubanerna att hålla nere tobak och alkoholkonsumtion.
Fidel Castro uppmanade landets invånare att ta det lugnt med
romen under nyårsfirandet. Med tanke på att 200.000
svenska barn beräknas leva i familjer med alkoholproblem, så
kunde en sådan uppmaning från Göran Persson också
vara på sin plats.
Kontakter
knyts på internationella konferenser
Kubanerna vässar sina behandlingsmetoder i erfarenhetsutbyte
med utlandet. För att omsätta nationella programmet mot
HIV/Aids på lokalplanet samarbetar man med UN Aids, Läkare
utan gränser, spanska statliga, kommunala och privata institutioner.
I preventionsarbetet mot alkohol och tobak har Santiago de Cuba
anslutit sig till internationella nätverket Healthy Communities.
Föreläsare från Europa, USA och Latinamerika gästundervisar
och kubaner reser utomlands för att utbyta erfarenheter på
plats. Internet underlättar kunskapsutbytet.
Efter världskongressen i psykologi i Stockholm år 2000
inbjöds svenska psykologer till kubansk/karibisk konferens
om Psykologi och globalisering 2001. Kontakter knöts och växte,
och planer började vävas om ett framtida kunskapsutbyte
kring framförallt behandling av cannabismissbruk, som kubanerna
har dokumenterad erfarenhet av.
Nio psykologer och en läkare reste till Kuba till konferensen
november 2001. Sven Britton, överläkare vid Infektionskliniken,
Karolinska sjukhuset och jag föreläste om HIV/Aids respektive
droger. Därefter medverkade jag i det årliga riksmötet
för ”personer som lever med HIV/Aids” på Kuba
(se Kuba 2.02, 3.02).
Det var inspirerande att träffa kubanska kollegor, som med
energi och engagemang - och mycket små resurser - arbetade
för att hjälpa patienter som fastnat i drog- och läkemedelsmissbruk.
Trots brist på ämneslitteratur, och svårigheter
att få tag på undervisningsmaterial var de psykologer
och läkare jag träffade i halvmiljonstaden Santiago de
Cuba mycket välunderrättade om vilka behandlingsmetoder
som – i dagsläget – visat sig ha bästa resultat.
Jag imponerades över hur ambitiöst de diagnosticerade
och följde upp patienternas behandlingsplaner. Jag blev trött
av att vara i nerslitna lokaler med eländig utrustning och
primitiva hygienutrymmen. Det gjorde ett starkt intryck, att de
trots detta lyckas driva en avancerad sjukvård, och hålla
mottagningar, patienter och sig själva rena och snygga.
Men mer än en gång höll jag på att gå
upp i limningen när företrädare för sjukvården
lät mig vänta timmavis, eller bara uteblev. Mer eller
mindre trovärdiga förklaringar levererades med soliga
leenden. De som dock alltid passade tider var ”los jiniteros”,
halvkriminella fixare, oftast yngre killar som förmedlar tjänster
av allahanda slag, framförallt sexuella, de säljer droger,
inte alltid äkta vara, och har inte sällan alko-hol- och
drogproblem. ”Det sliter på hälsan och humöret,
att ha samlag med turister”, suckade en av dessa ynglingar.
Jag pratade med rätt många av dessa killar, utan att
köpa vare sig det ena eller det andra. De visade en viss lättnad
över att få prata om en livsstil, som inte känns
rätt och - som sagt - är slitsam. Pengar spelar allt större
roll i umgänget mellan kubaner och utlänningar nu när
turismen är landets stora inkomstkälla. Jag blev både
ledsen och kränkt, när även en del av mina sjukvårdskontakter
tog fram önskelistor med allt från viagra till datorer.
Kubanska kollegor på utbytesbesök i Stockholm
Under oktober gjorde fyra kubanska experter svarsbesök i Stockholm:
Alberto Cutie Bressler, psykiater och överläkare vid toxikomanikliniken
vid Santiago de Cubas allmänna sjukhus, professor Teresa Benitez
vid Psykologiska institutionen vid Orienteuniversitetet, psykolog
Graciela Viñas, från Villa Colibrí, ett behandlingscentrum
som tar emot narkomaner från utlandet samt Yoire Savigne,
samordnare för de personer som lever med HIV/Aids i länet
Santiago de Cuba. Docent Stefan Borg, Beroendecentrum Stockholm
och professor Sven Britton, Infektionskliniken, Karolinska sjukhuset
stod för inbjudan. Svenska institutet och Folkhälso-institutet
bidrog med finansiering. Och jag stod för organisation och
genomförande.
Kubanerna fick ett omfattande program med studiebesök på
Beroendecentrum Stockholm (Metadonmottagning och Narkomanvårdsavdelning
på Huddinge sjukhus, Mobila Teamet och Hållpunkt Maria,
somatisk vård för hemlösa), Convictus dagverksamhet
för hemlösa, Infektionskliniken Karolinska sjukhuset,
Klara kyrkas diakonverksamhet, Maria Beroendeklinik för narkomaner
i akutfas, Maria Ungdom , Psykhälsan, mottagning för män
som har sex med män, Transkulturellt Centrum, mångkulturell
psykiatrisk mottagning.
|
|
 |
|
Karolinska,
Fryshuset, Svensk–Kubanska
Varje vecka avslutades med ett fredagsseminarium i Magnus Huss huset
på Karolinska, totalt tre. De kubanska gästerna föreläste
om alkohol-, drog- och HIV/situationen på Kuba, journalisten
Pelle Olsson beskrev narkotikapolitiken inom EU, Stefan Borg informerade
om forskningsläget vad gäller alkohol och narkotikabehandling
och Tomas Lundqvist, Lundapsykolog, informerade om sitt behandlingsprogram
för cannabisavvänjning, som i kubaniserad form används
av Dr Cutie och hans kollegor inom missbrukarvården i Santiago.
Under Fryshusets stora helgkonferens om brottsförebyggande
arbete medverkade de tre kubanska experterna med två seminarier
om ungdomar på Kuba, ett ämne som de också diskuterade
med elever på Södra Latins Gymnasium.
Svensk-Kubanska Föreningen arrangerade ett seminarium om Dr
Cuties bok ”Psykiatri och religion” och ett med Yoire
Savigne som blev särskilt uppskattat. Han informerade om HIV-programmet
och berättade om sina erfarenheter som HIV-smittad och homosexuell.
De stämmer inte med den gängse massmediaschablonen, som
beskriver homosexuella och hivsmittade kubaner som förtrycka.
Han påpekade att homosexualitet fram till de senaste 50 åren
inte accepterats vare sig i anglosaxiska eller latinska länder.
En ambivalent inställning till homosexualitet, det är
ett internationellt fenomen. Kubanerna arbetar för att ändra
inställningen, men vill inte - i en anda av politisk korrekthet
- acceptera att homosexualiteten kommersialiseras. Att skaffa sig
pengar till ett par nya Nikeskor, tar inte många minuter.
Pojkar som idag prostituerar sig, är inte alltid homosexuella,
utan har upptäckt ett enkelt sätt att förbättra
ekonomin. Yoire Savigne menade att det gäller att inte falla
på eget grepp, och med dagens acceptans av homosexualitet,
godkänna prostitution. Sexhandel är sexhandel, oavsett
kön.
Han bemötte också den internationella kritiken som förekommit
mot aidssanatorierna, som öppnades 1986 för HIV-smittade
kubaner som återvände från Angola: Då var
kunskapen om hur HIV spreds inte utbredd. Var den luft-buren? Eller
spreds den enbart via kroppskontakt? Hur farlig var den? Med det
utgångsläget gjorde myndigheterna sitt bästa för
att skydda de smittade, deras familjer och samhället. Med ökad
kunskap om smittvägar ändrades behandlingsstrategierna.
1993 reviderades smittskyddslagen och bekräftade den öppna
politik som redan sedan flera år tillämpats på
sanatorierna.
Yoire Savigne underströk också att HIV-programmet utvecklats
i samarbete mellan sjukvården och de hivsmittade. Personer
som lever med HIV/Aids arbetar som informatörer tillsammans
med sjukvårdspersonal, epidemiologer och socialvårdare.
Yoire Savigne upplevde att flera inom svensk sjukvård hade
svårt att ta till sig att HIV-smittade på Kuba inte
bara är patienter, utan samarbetspartners inom hälso-
och sjukvården.
De första stegen har tagits för ett forskningssamarbete
inom HIV/AIDS och missbruksområdet. Båda länderna
har nytta av detta, och på båda håll finns god
kompetens. Det finns ett bra kontaktnät, och med de många
psykologer, läkare och andra yrkesföreträdare som
behärskar såväl svenska som spanska, behöver
inte språket vara något hinder.
Kuba
säger sig ha ett drogproblem
Kuba
bedriver sedan länge kamp mot smugglare som använder Kuba
som transitland mellan Sydamerika och USA eller Europa. ”Vi
tar krafttag,” säger justitieminister Juan Escalona.
Kuba ligger i flygvägen från Sydamerika till USA. Smugglare
har dumpat balar med kokain och marijuana på tusentals ställen
norr om Kuba för upphämtning av snabba motorbåtar.
Det mesta är avsett för USA. Men turismen har skapat en
marknad också på Kuba och inhemsk konsumtion ökar.
”På senare tid har vi också sett sändningar
för försäljning på Kuba,” sa Escalona
på en presskonferens som inledde en internationell brottsforskarkonferens
i Havanna i december.
1997 -2001 arresterades 190 utlänningar på Kuba för
innehav av narkotika, mest vid flygplatser men också på
båtar. Många greps vid anslutande Europaflyg. En del
hade svalt plastpåsar med kokain.
Nyligen har myndigheterna också upptäckt förekomst
av ecstasy och små marijuana odlingar som har förstörts
och nattklubbar har stängts.
En fjärdedel av narkotikan från Latinamerika på
väg till USA hamnar i Karibien, främst Jamaica och Haiti.
Kuba uppger sig ha beslagtagit 1, 3 ton kokain och 6 ton marijuana
under 2001.
Med bara långsamma torpedbåtar har Kuba inte resurser
att kämpa mot de snabbgående knarkbåtarna i vattnen
runt Kuba. Tjänstemän i USA och andra länder som
kämpar mot narkotikan är oroade över att problemet
kan bli större om en eventuell period efter Castro ger upphov
till kaos. (fritt efter Reuternotis)
|
