| |
Det
råder hög aktivitet bland USA-finansierade grupper i
Miami och på Kuba, och de får enastående bra täckning
i de stora internationella nyhetsbyråerna. Med tanke på
hur små de är, och hur få, och hur fritt de får
verka, kan den massmediala uppmärksamheten verka något
oproportionerlig i dagens krisdrabbade Latinamerika.
”Moderata
oppositionens Runda Bord”
Efter Varela-projektet i våras, med kristdemokraten Oswaldo
Payá som officiell upphovsman (se Kuba 3.02) har flera nya
initiativ tagits bland de hundratals smågrupper som kämpar
om internationella massmedias uppmärksamhet och USAs och EUs
pengar. I slutet av augusti lanserade en gruppering som kallar sig
”Moderata oppositionens Runda Bord” ett ”Brev om
kubanernas grundläggande rättigheter och skyldigheter”.
Det skedde i opposition mot Varela-projektet som de säger rättfärdigar
Kubas grundlag genom att vända sig till Nationalförsamlingen
med krav på ändringar. Anhängare av Varela-projektet,
som Vladimiro Roca, protesterade mot illojal konkurrens.
50.000
dollar till Roca
8 oktober tilldelades Vladimiro Roca 50.000 US dollar av Kubansk-Amerikanska
Stiftelsen, CANF, i Miami, för sitt ”orubbliga motstånd
mot ondskan”. Han har nyligen avtjänat en fängelsedom
på 5 år för att ha försökt förmå
utländska företag att ansluta sig till blockaden (se Kuba
2.99). En annan av de Miami-omhuldade kubanerna, Gustavo Arcos Bergnes,
fick 5.000 dollar. Han leder”Kubanska Kommittén för
Mänskliga rättigheter” och författade ”Arcos-principerna”,
också till stöd för USAs ekonomiska krigföring.
USAs
intressekontor
9 oktober höll USAs intressekontor i Havanna en mottagning
för en grupp redaktörer från ”American Society
of Newspaper Editors”. Chefen för intressekontoret presenterade
där Oswaldo Payá, Vladimiro Roca och Marta Roque för
redaktörerna och talade om USAs omfattande stöd, bl a
maskinell utrustning och trycksaker. Payá sade att hans grupp
”Todos Unidos” kallade Kuba ”stalinistiskt”.
De tre hedersgästerna erkände att de är mer kända
utomlands än på Kuba, men i en intervju sade Payá
att ”era artiklar når Kuba via BBC, Voice of Americas,
Nederländska radion, och Radio José Martí”
(Miamibaserad). Han gratulerade också Carter för Nobelpriset
och sade att ”Todos Unidos” var övertygade om att
han fått priset för att han nämnt Varelaprojektet,
och att ”de som stöder projektet betraktar priset som
lika mycket sitt som Carters” (CNS 021218).
1 miljon dollar till planering för systemskifte
17 oktober höll University of Miami ett stort seminarium om
systemskifte på Kuba med inledningsanförande av Adolfo
Franco, Latinamerikaansvarig inom USAID (USAs SIDA), som stöder
universitetets systemförändringsprojektet med över
1 miljon dollar. Syftet är att få fram en «ritning
för ett fritt Kuba», utan bröderna Castro. I projektet
ingår «USA-stöd för fria och hederliga val»
(som i Florida!) och «grundläggande reformer av utbildnings-
sjukvård- och sociala trygghetssystem». USA-baserade
NGO-organisationer och privata företag planeras spela en stor
roll i förvandlingen av Kuba. En jordreform planeras återföra
jordbruksmark till «privat ägande och sund förvaltning»,
med erfarenheter från systemskiftet i Östeuropa (http://usinfo.state.gov),
beröva småbönderna deras jordar och återföra
dem till storgodsägarna. Systemförändringsprojektet
genomförs på universitetets Bacardi House (CN 021025).
"Församlingen
för att främja civilsamhället"
I slutet av oktober meddelande Marta Roque, dömd 1998 tillsammans
med Roca, att 321 grupper - 190 «oberoende» bibliotek,
ca 30 «oberoende» nyhetsbyråer, opreciserat antal
«oberoende» fackföreningar - gått samman
i ett "oppositionsparlament, Församlingen för att
främja civilsamhället". Också detta i opposition
mot Varela-projektet. Enligt Roque skulle grupperna ha över
5.000 medlemmar, ca 15 medlemmar var. Andra talar om totalt 500
- 1.000 medlemmar, 2-3 per grupp.
50.000
euro till Payá
Samtidigt meddelade EU-parlamentet att Oswaldo Payá tilldelats
årets Sacharov-pris på 50.000 euro för Varela-projektet.
Tidigare pristagare är bl a Nelson Mandela. Bland de mer aktiva
tillskyndarna återfinns de svenska folkpartisterna tillsammans
med spanska högern (f.d. franquist-parti). Dagen efter utsåg
University of Miami samme Payá till hedersdoktor i litteratur,
på Vaclav Havels inrådan, och som stöd för
Havels kampanj för Payá till Nobels Fredspris.
10 december samlade Marta Roque ett femtiotal människor hemmavid.
Det fick ordentlig täckning i internationella nyhetsbyråer,
men där framgick också Roques besvikelse över att
bara USAs intressekontor ställde upp, men inga representanter
från EU eller Latinamerika, trots inbjudan.
Reformförslag
- genomförda för länge sedan
19 december lanserade “Todos Unidos” en lista med 36 reformer
som borde genomföras, enligt språkröret Vladimiro
Roca, bl.a höjda löner och pensioner, rätt att äga
sin bostad och att äga en bil, och att starta eget företag,
avskaffande av värnplikten, och rätt att resa fritt utomlands.
Eftersom kunskapen om Kuba är starkt begränsad bland internationella
nyhetsbyråer är det förståeligt att ingen
informerade om att de flesta kubaner äger sina bostäder
sedan stadsreformlagen 1959 och att för den som har råd
finns inga förbud mot att äga en bil eller resa utomlands,
och att det finns omkring 200.000 egenföretagare.
Om
de “oberoende”
Enligt CIA, citerad av NBC 00 04 12, är “inre
oppositionen mycket liten och saknar nästan helt folkligt stöd”.
Enligt USAs intressekontor fanns där inte mer än ett hundratal
aktivister, med stöd av kanske ett tusental.
Washington Post, 00 07 16 “Av ett dussintal intervjuer med
politiska dissidenter, missnöjda kubaner och utländska
diploma-ter framgår att de tror att 75 % av dem som går
med i dissident-grupper är regeringsagenter eller opportunister
som eftersträvar snabb arrestering för att få flyktingstatus
och biljett till USA. Enligt en veteran finns knappt 500 sanna aktivister”.
|
|
 |
|
Waine
Smith, f.d. chef för USAs intressekontor i Havanna (Kuba 3.99):
“USA har använt sig av exilkubanska organisationer…
de är inte självständiga, de fungerar som redskap
för USAs regering. Kubansk-Amerikanska Stiftelsen (CANF) och
Plataforma Democratica Cubana (PDC) som Montaner leder i Spanien…
kan räkna med mycket pengar, de är mäktiga och aggresiva.
… De är skickliga på att infiltrera och förstår
hur det politiska systemet fungerar. De … tar reda på
vilka politiker som kan vara påverkbara, eller till salu.
De som inte vill samarbete kan få sina liv undersökta
för att utsättas för hot och utpressning.
Om vi sedan 1985 öppet främjar och finansierar dissident-
och människorättsgrupper på Kuba så är
det för att det tjänar våra intressen... Dessa dissidenter
och människorättsgrupper , som bara består av några
få personer, har bara betydelse för oss i den mån
de tjänar vårt syfte: att destabilisera Castros regim…för
att installera en regering för att återta vår kontroll
över ön.”
Vicky Huddleston, chef för USAs intressekontor 1999-2002 berättade
i tidningsintervjuer (Kuba 4.02) inför sin avgång att
hon från början inriktat på att stärka de
”oberoende grupperna” och hur de vuxit under hennes tid,
och att ӌtminstone folk som Elizardo Sanchez, Osvaldo
Payá, Marta Beatriz Roque, Vladimir0 Roca - numera är
kända av det internationella samfundet, internationella massmedia,
folk som lyssnar till Radio Marti (Miami-baserad) och uppenbarligen
av sina grannar, och andra inom rörelsen”. Om det s k
Varela-projektet sade hon att ”USA måste absolut spela
en roll, USAIDs pengar har stor betydelse”.
Varela-projektets
bakgrund
Med
anslag på 250.000 dollar från USAID grundade Ruth “Chuny”
Montaner och “Arbetsgruppen för kubanska oliktän-kare”
(GTDC ) ett så kallat “Felix Varela Law Center”
(FVLC) i Miami 1998. GTDCs arbetade för att skapa internationell
opinion för s k “oberoende” grupper på Kuba,
särskilt “de fyras grupp” (Vladimiro Roca, Martha
Roque, Felix Bonne, René Gomez, se Kuba 2.99) i slutet av
90-talet. Syftet med FVLC var att “stödja kubanska advokaters
studium av vilka förändringar som måste genomföras
i den kubanska grundlagen för att möjliggöra en fredlig
övergång från totalitarism till demokrati”.
Ruth Montaner ingår eller har ingått i ett 10-tal exilkubanska
organisationer i Miami. 1998-99 stod hon som chef för GTDC,
som språkrör för Stödgruppen för inhemska
oliktänkande, GADI, för “Cuba Habla” och “Fundación
Lawton”. Hon är programdirektör för radiostationen
WQBA, där hon håller i “Alinas Pratprogram”
(Alina uppger sig vara dotter till Castro).
I bakgrunden finns också en annan Montaner, Carlos Alberto,
f d (?) terrorist, fd (?) CIA-agent, grundare 1990 av “Union
Liberal Cubana” 1990, medlem i Folkpartiets international,
där Montaner är en av 55 viceordföranden. Montaner
dömdes på Kuba 1961 för medverkan i en av CIAs terroristgrupper.
Han bor sedan 1970 i Spanien där han grundade förlaget
Playor och nyhetsbyrån Firmas Press, för antikubansk
”information” till massmedia. De finansieras enligt kubanska
underrättelsekällor av CIA. Under 80-talet organiserade
han kongresser i Europa och Latinamerika, finansierade av USAs “National
Endowment for Democracy”, NED. Han gav ut Armando Valladares
dikter (den förlamade poeten som varken var det ena eller det
andra, en av CIAs grövre propagandabluffar), som många
menar att han också skrev. Han drev tillsammans med José
Rasco (se nedan, kristdemokrat) kampanjen för Valladares befrielse.
Det var Montaner som i ett brev till ett antal ”dissidenter”
på Kuba i början av 90-talet, bl a Payá, uppmanade
dem att anta partinamn som anslöt till de stora europeiska
partierna för att kunna få ekonomisk stöd av deras
internationaler, precis som Montaners “Union Liberal Cubano”.
Payá tog sig an kristdemo-kratin. I förlängningen
har Montaners broderparti Folkpartiet och Payás Kristdemokraterna
i Sverige tagit sig an de “oberoende” och Varelaprojektet,
bland annat med stöd av SIDA-medel. 11 december bildade de
en kommitté för att lansera Payá som kandidat
till Nobelpriset.
Mer kan läsas på hemsidan ww.proyectovarela.org med länkar
till de flesta andra USAID- eller NED-finansierade hemsidorna mot
Kuba, till CANF och till USA-regimens egen Kuba-hemsida.
Oswaldo
Payá
Han
är tredje i raden av åtta syskon, fem bröder och
tre systrar. Fyra bor på Kuba, tre i Spanien och en i Miami.
Växte upp i en katolsk familj, och var som tonåring aktiv
som katekeslärare och medlem i flera ungdomsgrupper. Framträdde
som ledare på ett nationellt kyrkomöte 1986. Har tre
barn 10-14 år gamla. Studerade pedagogik och teknik på
Havannas Universitet och är sedan länge offentligt anställd
tekniker. Han är 50 år (enligt levnadsbeskrivning i Miami
Herald, 02 12 17).
3-10 juni 1997 deltog Payá i omfattande överläggningar
i Havanna med dåvarande chefen för Kuba-kontoret på
USAs utrikesdepartement, Michael Ranneberger, och dåvarande
chefen för USAs intressekontor i Havanna, Michael Kozak. Ranneberger
utlovade då pengar och tekniskt utrustning till ett värde
av mer än 1 miljon dollar. Vladimiro Roca berättade 9
juni i en radiointervju om mötena: “Herr Ranneberger informerade
oss om USAs politik mot Kuba och de ansträngningar de gör
för att få till stånd en gemensam politik med EU
och Latinamerika, och vi uttryckte vårt stöd för
detta… Vi kände oss mycket uppmuntrade att fortsätta
vår verksamhet.”
Sedan gjorde Oswaldo Payá ett månadslångt besök
i Miami och hade överläggningar med sin kollega, José
Rasco, då ordförande i Kristdemokraterna i exil, dvs
exilgrenen av Payás “Kristna Frihetsrörelse”,
eller tvärtom.
Payá deltog också i överläggningar på
USAs intressekontor i Havanna i augusti 1999 för att planera
gemensamma aktioner för att få det Iberoamerikanska toppmötet
i Havanna i november att överge sitt ställningstagande
mot USAs blockadpolitik mot Kuba och ”erkänna den inre
oppositionen”. De fortsatte den 23 september också med
Payás medverkan och då koncentrerat på att samordna
aktioner inför det besök Illinois senator Ryan skulle
göra på Kuba en månad senare, mot Washingtons vilja.
Osv. Mer om samarbetet med USA, se Kuba 1.00
Om Payá är också intressant att veta att han liksom
USA välkomnade militärkuppen i Venezuela april 2001.
|
