| |
I mitten av februari bjöd USAs FN-ambassadör sina latinamerikanska
kollegor på frukost på Waldorf Astoria i New York. De
skulle prata om utvecklingsfinansiering och kampen mot terrorismen.
Men huvudfrågan visade sig vara en annan, FNs Kommission för
Mänskliga Rättigheter. Den nye FN-ambassadören John
Negroponte (se sid 16, Iran-Contras-konspiratörer) ville försäkra
sig om sina kollegors stöd för att få EU-länderna
att ställa sina 2 kandidatplatser till förfogande så
att USA åter skulle få ett säkert säte i kommissionen.
Den gick förlorad i hemlig omröstning förra året,
till stor nesa för imperiet. Det dröjde inte mer än
en månad innan Spanien och Italien ställde sina platser
till USAs förfogande i mitten av mars 2002.
Sedan ville han också försäkra sig om att kollegorna
skulle rösta med den resolution mot Kuba som USA arbetar fram.
USA hade tidigare skickat runt ett PM om detta, för att hitta
någon villig kandidat för att lägga fram USAs sak.
Ambassadören förvarnade om att president Bush personligen
skulle ta upp detta med presidenterna på de centralamerikanska
och andinska toppmötena i mars.
Det är naturligtvis inte meningen att Kuba ska få kännedom
om dessa påtryckningar, men det verkar vara svårt för
USA att täppa till läckorna i de latinamerikanska regeringskanslierna.
Så Kuba känner till det mesta som avhandlas i hemliga
rum, och även de rundresor som USA-tjänstemän och
tjeckiska politiker gör i Latinamerika för att påverka
regeringarna där. Och offentliggör vad som pågår
till viss förtret för USA-administrationen.
18 mars - 25 april har FNs Kommission för Mänskliga rättigheter
sitt årliga möte i Geneve. En av de stora stridsfrågorna
sedan slutet av 80-talet är USAs kampanj för att fördöma
Kuba för brott mot mänskliga rättigheter, som förevändning
för ekonomisk och annan krigföring mot Kuba. Fram till
och med 1998 lade USA själv fram sitt resolutionsförslag,
men förlorade då omröstningen. Från och med
1999 har USA låtit Tjeckien lägga fram sitt resolutionsförslag.
Men i år krävde Tjeckien garantier om tillräckligt
många EU-röster för att ställa upp. EU har
inte lovat att stödja årets resolution utan har sagt
sig vilja ta ställning först när texten blir klar,
och den 21 mars meddelade Tjeckien att det inte ska lägga fram
något förslag "i avsaknad av stöd från
Latinamerika".
Förra årets omröstning blev en makaber thriller
där påtryckningarna från USA mot fattiga länder
i Afrika och Latinamerika pågick fram till minuterna innan
omröstningen (se "Kuba" 2.01 och 3.01).
|
|
  |
|
Med
78 diplomater och tjänstemän på plats i Geneve samlade
USA motvilliga röster med hot, utpressning och biståndslöften.
På morgonen den dag omröstningen skulle äga rum
hade USA 19 röster och Kuba 24, och då drogUSA åt
tumskruvarna på några av de extremt fattiga afrikanska
länder som sagt att de skulle rösta för Kuba eller
avstå och lyckades få Kamerun, Madagaskar, Kongo, Kenya
och Niger att byta sida eller lägga ner sin röst. Det
slutade med 22 för USA, 20 för Kuba och 10 nedlagda röster.
Redan
i januari började USA årets kampanj när Argentinas
utrikesminister besökte Washington för att böna om
lån för att komma ur landets desperata läge. Då
tog han och Powell på presskonferensen också upp en
annan fråga som överenskommits under samtalen, att Argentina
skulle rösta för att fördöma Kuba för brott
mot mänskliga rättigheter. Påtryckningar har också
utövats på Mexikos, Chiles, Brasiliens, Ecuadors och
Venezuelas presidenter för att de ska rösta med USA, men
i mitten av mars hade USA inte rönt någon framgång.
Utom när det gäller Uruguay, vars president på besök
hos Bush lovade att rösta med USA, utan att ens ha sett något
resolutionsförslag (det fanns inget, eftersom det inte ens
fanns någon som säkert ville lägga fram det). President
Battle sade sig ha tagit ställning på "filosofiska"
grunder.
För varje år får USA allt svårare att driva
igenom sin resolution mot Kuba i FNs Kommission för Mänskliga
Rättigheter. Alla är medvetna om att Kuba inte med något
mått mätt tillhör de regimer i världen som
mest förtjänar att stämplas för brott mot mänskliga
rättigheter, oavsett synen på landets politiska och ekonomiska
system. USAs kampanj mot Kuba är uteslutande politisk och för
med sig att MR-kommissionens prestige urholkas och de verkliga problemen
med grova brott mot mänskliga rättigheter trivialiseras.
Inför risken att i år förlora omröstningen
har USA också börjat utarbeta en text där det ska
framgå att om kommissionen ej antar USAs fördömande
av Kuba så ska det inte få tolkas som att det "internationella
samfundet" godkänner Kubas tillämpning av de mänskliga
rättigheterna, vilket skulle få "dissidentgrupperna
på Kuba att känna sig övergivna av världen".
|
