| |
En omfattande teaterverksamhet har funnits på Kuba alltsedan
revolutionen, framför allt inom amatörteatern som använts
för upplysning och diskussion i aktuella frågor. Dans
och musik har en viktig roll och i formen möts teatertraditioner
från Europa, USA och Afrika. På 80-talet satsades mycket
på teatern och flera internationella festivaler och workshops.
Det fanns ett livligt teaterutbyte även med Sverige, dit bl
a Teatro Escambray kom på gästspel.
Under den ekonomiska krisen i början av 90-talet fick många
teatrar problem och verksamheten avmattades. Unga människor
sökte sig hellre till bildkonsten än till teatern. Inom
dansen fanns dock starka traditioner och det finns många mycket
avancerade dansare i olika delar av landet.
Idag finns 110 statsstödda teatrar och grupper, varav 69 i
Havanna.Publikintresset är stort och biljettpriset är
mycket lågt, tillgängligt för alla.Teatrarna har
god tillgång på personal, alla statligt avlönade,
men mycket små produktionsresurser i övrigt. Det råder
också brist på nya pjäser om dagens samhälle
och stor brist på kontakter och inspiration utifrån.
I februari fick jag tillsammans med Boel Höjeberg, huvudlärare
i teaterproduktion på Dramatiska Institutet, möjlighet
att möta en del av teaterlivet på Kuba. Med stöd
av Sida kunde vi genomföra en veckas workshop i Havanna, på
inbjudan av Fundación Ludwig.
Fundación Ludwig är en fristående, icke-vinstdrivande
stiftelse som bildades 1995 för att främja ung kubansk
konst. Den möjliggjordes genom en donation av den tyska konstsamlaren
och chokladfabrikanten Peter Ludwig, som började intressera
sig för kubansk konst kring 1990. Genom utställningar
i olika länder spred han kunskap om det vitala kubanska konstlivet
och bidrog till att öppna för dialog och utbyte på
många plan, inte minst mellan studenter. Stiftelsen har nu
en egen lokal för utställningar och möten samt anställda
som arbetar aktivt med internationella kontakter.
Fundación Ludwig vill också stödja utvecklingen
av ung teater och dans och ordnar på detta område seminarier
och workshops. Genom ett avtal med Teatro Nacional disponerar de
teaterns femte våning, som blivit en liten experimentscen
för nya grupper. Stiftelsen leds av Helmo Hernandez, som på
80-talet arbetade med teater bl a på det då nyinrättade
kulturdepartementet. Han har nu inlett samarbete med Sverige genom
bl a Svenska Institutet, som skickat en kulturdelegation till Kuba
för att diskutera fortsatt utbyte.
|
|
  |
|
Vår
workshop var ett blygsamt steg för att undersöka vilka
behov och möjligheter till kontakt och utbyte som finns. Stiftelsen
hade bett oss bidra med kunskap främst om teaterproducentens
roll. Deltagare var ett 20-tal personer från fem olika teatrar
och några organisationer. Vi arbetade med grupparbeten, som
medförde mycket utbyte deltagarna emellan. Det visade sig att
det saknas ett bra forum för utbyte och samarbete på
teaterområdet.
Deltagarna var mycket kunniga och engagerade på sina egna
områden. Teatrarna bedriver ett ambitiöst arbete, trots
stor brist på resurser. De flesta har dock stela och hierarkiska
beslutsystem och man efterlyser bra produktionsmodeller.
Vi gjorde också några mer övergripande presentationer
i föreläsningsform. Svensk barnteater och erfarenheterna
av att skildra barns verklighet väckte stort intresse. Det
finns mycket teater för barn och ungdom på Kuba, men
den bygger huvudsakligen på en sagotradition, precis som den
svenska gjorde fram till 1960-talet. Vi presenterade översatta
pjäser och berättade om teman som barnteatern behandlar
i Sverige. Vi tog också upp andra aspekter av svensk kulturpolitik
och förde diskussioner kring relationen mellan samhället
och kulturlivet på olika plan.
Vi fick också se intressanta föreställningar på
Havannas teatrar, varav den mest ryktbara just nu är en uppsättning
av en spansk 1500-talsklassiker av Fernando de Rojas. I regi av
Carlos Diaz har pjäsen om äktenskapsmäklerskan Celestina
blivit en lössläppt skildring av ett cyniskt samhälle,
där sexualiteten köps och säljs. Uppsättningen
tangerar moralgränserna, skådespelarna är helt eller
delvis nakna under föreställningen och det kopuleras friskt.
Föreställningen är på ytan elegant och bildmässig,
med rika inslag av dans, och mycket förkortad text. Spanska
kulturcentret, som finansierat uppsättningen, lär vara
måttligt förtjust, medan den unga Havannapubliken strömmar
till och för livliga diskussioner om moral, prostitution och
marknadsmekanismer.
|
