| |
Nordiska Brigaden på Campamento Julio Antonio Mella var över
för den här gången. Deltagare från olika europeiska
länder hade under en månads tid ägnat sig åt
föredrag, studiebesök och bönplockning. En del hade
kanske dansat lite salsa och druckit en och annan Cuba Libre, men
nu skulle alltså de flesta åka hem till vintern. Några
av oss hade dock något roligare att se fram mot., några
av oss skulle få ännu mer av sol och blått hav.
Till denna privilegierade skara hörde Charlotte, Nina och jag.
Vi hade lärt känna varandra på brigaden och tillsammans
skulle vi resa runt på Kuba i två veckor.
Efter avslutningsfesten - som slutade ganska sent - åkte vi
till Havanna tidigt på morgonen. Bussen släppte av oss
vid Revolutionsplatsen och vi tog en taxi till stället där
vi skulle bo. Taxibilen var en av alla oräkneliga amerikanare
som blivit kvar i landet sedan femtiotalet. I det här mintgröna
fordonet kom vi till vår "casa particular" privatuthyrda
rum. Att bo i "casa particular" är oslagbart. För
mellan 15 och 25 dollar per natt hyr man ett rum i ett kubanskt
hem. Det är den absolut billigaste formen av boende, speciellt
när man är några som delar, och också det
bästa sättet att naturligt komma i kontakt med kubaner.
Vi blev kvar i Havanna två dagar. Vi strosade bara omkring
och försökte se så mycket som möjligt av den
här stan, som nog hör till de vackraste i världen.
Den tredje morgonen satte vi oss på en buss till Playa Giron,
som ligger vid Grisbukten Det är platsen där en armé
av exilkubaner - stödda av CIA - gjorde ett misslyckat invasionsförsök
1961. Här inkvarterade vi oss hemma hos en man vid namn Ricardo,
där vi också åt middag. Och efter den ganska enkla
kosten på brigaden blev det något av en religiös
upplevelse. För fem dollar per skalle serverades vi varsin
enorm hummerstjärt, kokt potatis, ris, färska grönsaker,
bönsoppa och kotlett på någon fisk vars namn jag
glömt, men som fångats alldeles i närheten. Själva
byn bjöd inte på så där väldigt mycket
att se och man hade slagit upp ett stort hotell som väl förtog
lite av känslan av att vara på kubanska landsbygden.
Med detta hotell var det dock så förnämligt att
man gratis kunde låna cyklar trots att man inte var gäst
där. Så andra dagen i Giron hoppade vi upp på varsin
Mountain Bike och stack i väg på tur. Vi hamnade till
slut på en lång och vit strand någon halvtimma
från byn. Med cyklop och snorkel spanade vi in snäckor
och fiskar i det 25-gradiga vattnet.
|
|
  |
|
Efter
Playa Giron drog vi vidare till Cienfuegos, en stad på Kubas
sydkust med ungefär 135 000 invånare. Resan från
Playa Giron hade tärt lite på krafterna. Vi hade tagit
en tidig buss till en by som låg halvvägs till Cienfuegos.
Där hade vi väntat i två timmar på en ny buss,
som tog oss ytterligare en bit och slutligen hade vi tagit en taxi
den sista milen. Det kan vara aningen komplicerat att ta sig fram
vissa sträckor på Kuba, men med lite tålamod löser
det sig alltid. Hur som helst tog vi oss tid att vila i Cienfuegos.
Vi gick till marknaden och köpte bröd och färska
tomater, som tillsammans med kakor och några vattenflaskor
blev en sjysst matsäck på stranden. Vi hann även
med att se oss ordentligt om i stan innan vi ett par dagar senare
stack vidare till Trinidad.
Trinidad är precis som gamla Havanna skyddat som världsarv
av UNESCO. Gillar man hus i gammal kolonial stil så bör
man bli ganska nöjd efter ett besök här. Vi tog in
på en "casa particular" hos ett par som hette Alisia
och Miguel, vilket blev otroligt lyckat. Tillsammans med dem satt
vi ett par kvällar och spelade domino, väldigt populärt
på Kuba, och puffade lite lätt på varsin cigarr.
Några droppar rom blev det väl också. En av dagarna
hyrde vi hästar. Varken jag eller Nina hade suttit på
en hästrygg förut, men vi blev ledsagade av mannen som
ägde hästarna så det gick bra. Det blev en lång
tur och vi fick se ganska mycket av det gröna, kulliga landskapet
utanför stan. Vi stannade och badade vid ett vattenfall mitt
i skogen innan det var dags att rida hem.
De sista dagarna var vi åter i Havanna. Vi besökte en
av de större marknaderna, gick på kubansk dragshow(!)
och tillbringade nästan en hel dag på Revolutionsmuseet.
Det sistnämnda blev en perfekt avslutning på vår
vistelse i landet. Det blev lite som en sammanfattning av en massa
saker vi pratat om på brigaden och en massa saker vi sett,
Nina, Charlotte och jag, när vi rest runt på den lilla
djärva ön som heter Kuba.
|
