| |
"Alla
kommer inte att hålla med om det jag har att säga. Men
med all respekt kommer jag att säga vad jag tycker.
Den nuvarande ekonomiska världsordningen innebär ett system
av utplundring och utsugning som aldrig tidigare i historien. Folken
tror för varje gång allt mindre på uttalanden och
löften. De internationella finansinstitutionernas prestige
befinner sig under fryspunkten.
Världsekonomin är idag en jättelik spelhåla.
Aktuella analyser visar att för varje dollar som används
i världshandeln går hundra till spekulativa operationer
utan kontakt med den verkliga ekonomin.
Denna ekonomiska ordning har fört 75 procent av världens
befolkning till underutveckling.
Den extrema fattigdomen i Tredje Världen omfattar idag 1,2
miljarder människor. Avgrunden växer i stället för
att minska. Inkomstskillnaderna mellan de rikaste länderna
och de fattigaste uppgick till 37 gånger år 1960 och
uppgår idag till 74 gånger. Det har gått så
långt att världens tre rikaste personer har tillgångar
som motsvarar den sammanlagda bruttonationalprodukten för de
48 fattigaste länderna. År 2001 led 826 miljoner människor
av hunger, 854 miljoner vuxna var analfabeter, 325 miljoner barn
utan skola, 2 miljarder utan tillgång till grundläggande
läkemedel till låga priser, 2,4 miljarder utan tillgång
till grundläggande sanitära förhållanden. Inte
mindre än 11 miljoner barn under 5 år dör årligen
av orsaker som kunde undvikas, och 500 miljoner blir blinda av brist
på vitamin A.
Invånarna i den utvecklade världen lever 30 år
längre än invånarna i Afrika söder om Sahara.
Ett verkligt folkmord!
Det går inte att kasta skulden för denna tragedi på
de fattiga länderna. De varken erövrade eller plundrade
hela världsdelar under århundraden, inte heller inrättade
de kolonialismen, inte heller slaveriet, och inte heller skapade
de den moderna imperialismen. De var offren. Det främsta ansvaret
för att finansiera deras utveckling faller på de stater
som idag, av uppenbara historiska skäl, åtnjuter frukterna
av dessa illdåd. Den rika världen bör efterskänka
deras utlandsskulder och ge nya fördelaktiga lån för
att finansiera utveckling. De traditionella biståndserbjudandena,
alltid rakitiska och många gånger löjliga, är
otillräckliga eller uppfylls inte.
För sann och hållbar ekonomisk och social utveckling
behövs mycket mer än vad som medges. Även om bistånd
till utveckling inte var hans idé skulle kanske åtgärder,
som den nyligen avlidne James Tobins förslag för att bromsa
den hejdlösa finansspekulationen, kunna tillskapa tillräckligt
stora fonder för att tillhandahålla direkt utvecklingshjälp
med allas demokratiska medverkan, utan att folkens oberoende och
självbestämmande skulle behöva offras. En förutsättning
är att de hanteras av FN-organ och inte av olycksbådande
institutioner som Internationella Valutafonden. Det samförståndsdokument
som världens herrar tvingar på oss på denna konferens
innebär att vi ska hålla tillgodo med en förödmjukande
allmosa, förknippad med villkor och inblandning i våra
inre angelägenheter.
|
|
 |
|
Hela
systemet från Bretton Woods fram till idag måste tänkas
om. Då fanns ingen vision om en annorlunda framtid. De mäktigastes
privilegier och intressen fick bestämma. Inför den nuvarande
djupgående krisen erbjuds vi en ännu värre framtid,
där världens ekonomiska, sociala och ekologiska tragedi
står utan lösning för allt framtid, och där
världen kommer att bli allt mer oregerlig, med för varje
dag allt fler fattiga och hungrande, som om en stor del av mänskligheten
vore överflödig.
Det är dags för politiker och statsmän att tänka
efter på allvar. Det är vansinnigt att tro att man med
våld ska kunna påtvinga alla en ekonomisk och social
ordning som visat sig ohållbar.
Som jag tidigare sagt kan de allt mer sofistikerade vapen, som tornar
upp sig hos de mäktigaste och rikaste, döda analfabeterna,
de sjuka, de fattiga och hungrande, men de kan aldrig döda
okunskapen, sjukdomarna, fattigdomen och hungern.
Vi borde säga "adjö till vapnen", en gång
för alla!
Något måste göras för att rädda mänskligheten!
En bättre värld är möjlig!"
Fidel
Castro ursäktade sig sedan inför statscheferna och sade
att omständigheterna tvingade honom att återvända
hem. De omständigheterna var USAs president Bush, som krävde
att Fidel Castro skulle uteslutas frånd e aktiviteter han
själv deltog i. Vilket FN accepterade, vilket visar vad FN
reducerats till. På frågan om varför Fidel Castro
hade rest hem svara talmannen i det kubanska parlamentet, Ricardo
Alarcon att Bush hade gjort klart att han inte ville riskera att
stöta på den kubanske ledaren: "Det är herr
Bush´s problem, och det är hans psykiaters sak att hjälpa
honom hantera det".
|
