26 juli var starten på den kubanska revolutionen
Attackerna mot militärkasernerna Moncada och Carlos Manuel de Céspedes i östra Kuba den 26 juli 1953 misslyckades militärt, men de var de små motorer som satte igång den kubanska revolutionen.
Under ledning av Fidel Castro deltog över hundra ungdomar i den djärva aktionen, vars syfte var att ta till vapen och uppmana folket att ta upp kampen mot Fulgencio Batistas diktatur.
Anfallarnas bristande erfarenhet och deras ringa antal gjorde att de inte kunde utnyttja överraskningsfaktorn och de flesta av dem arresterades eller dödades av diktatorns armé, som från och med den dagen intensifierade sitt förtryck.
Vid rättegången mot Fidel och hans vapenbröder framförde den kubanska revolutionens historiska ledare sitt självförsvarstal Historien ska frikänna mig*, som satte den politiska dagordningen för den framväxande nationella befrielserörelsen.
Fidel pekade på José Martí, nationalhjälten, som den intellektuella upphovsmannen till den väpnade aktionen, då det samma år var hundraårsjubileet av hans födelse, och underströk därmed att hans uppmaning till revolution var en fortsättning på det projekt som grundaren av det kubanska revolutionära partiet utformade på 1800-talet.
Aktionen skulle visa att det kubanska folket endast genom väpnad kamp kunde befria sig från den förtryckande regim de befann sig under, och den radikaliserade de unga människor som deltog i aktionen och som skulle komma att bilda 26 juli-rörelsen.
De flesta av dessa angripare skulle, när de släpptes från fängelset Isla de Pinos, ta sig till Mexiko och därifrån organisera expeditionen med båten Granma. De landsteg på Kuba den 2 december 1956 för att inleda kriget i landets östra bergsområden.
Tre år senare, den 1 januari 1959, flydde Batista och hans hantlangare landet, och den 8 januari tågade Fidel och medlemmarna i Rebellarmén in i Havanna. [1 januari är Kubas nationaldag, Día de la Liberación, nationella befrielsedagen.]
Den kubanska revolutionen tog Moncada-programmet som inspiration för sina första och mest radikala åtgärder, med lösningar på problem som jord, utbildning, hälsa, bostäder och administrativ korruption.
Kubanerna började kalla den 26 juli för Día de la Rebeldía Nacional, den nationella upprorsdagen, till minne av detta datum. Värdskapet för det centrala firandet roterar från en provins till en annan för att uppmärksamma de ekonomiska och sociala resultaten i varje område.
I år äger detta rum i Cienfuegos, i enlighet med regionens framsteg i fråga om produktion och samhällsutveckling.
Prensa Latina (Övers/Red: Vaple)
El 26 de julio echó a andar la Revolución cubana
* Historien ska frikänna mig finns att köpa här.
