Havanna – detta är ingen elegi
(Elegi kommer från grekiskans ἐλεγεία som betyder ”klagan”. Inom poesin och musiken brukar elegi förknippas med ett melankoliskt och vemodigt sörjande.)
Du påminner mig om drömmarnas äng
Muren som skiljer oss från havet, om det är natt
Du påminner mig om att sitta, om vissa känslor
Att man aldrig vet vad de bär på sina vingar
Om de är levande eller döda, om de är levande eller döda
Jag tar av mig ansiktet och viker det över byxorna
Om jag inte behöver säga ditt namn, om det är dolt för andra
Jag vill inte ha något uttryck
Mina ögon har oftast dina drömmar tryckta på sig, de skrattar
Du påminner mig om gatorna i gamla Havanna
Katedralen nedsänkt i sitt bad av kakel
Du påminner mig om saker, jag vet inte, om fönstren
Där nattsångarna brukade sjunga
Kärlek till Havanna, kärlek till Havanna
Detta är inte en elegi, inte heller en romans, inte heller en vers
Snarare en tacksägelse
För att du gav min längtan en anledning till en kyss
En blygsam krans i gryningen
Du påminner mig om en tonårings värld
En rädd halvpojke som tittar på folk
En ängel ifrågasatt, en dröm nedlagd
Förbannelsen, hädelsen av en kontinent
och lite död, och lite död.
Spanska originalet:
Tú me recuerdas el prado de los soñadores
El muro que nos separa del mar, si es de noche
Tú me recuerdas sentada, ciertos sentimientos
Qué nunca se sabe que traen en las alas
Si vivos o muertos, si vivos o muertos
Me quito el rostro y lo doblo encima del pantalón
Si no he de decir tu nombre, si ajeno se esconde
No quiero expresión
Suelen mis ojos tener como impresos sus sueños, risueños
Tú me recuerdas las calles de La Habana Vieja
La Catedral sumergida en su baño de tejas
Tú me recuerdas las cosas, no sé, las ventanas
Donde los cantores nocturnos cantaban
Amor a La Habana, amor a La Habana
Esto no es una elegía, ni es un romance, ni un verso
Más bien una acción de gracias
Por darle a mis ansias razón para un beso
Una modesta corona encontrada en la aurora
Tú me recuerdas el mundo de un adolescente
Un seminiño asustado, mirando a la gente
Un ángel interrogado, un sueño acostado
La maldición, la blasfemia de un continente
y un poco de muerte, y un poco de muerte.
Silvio Rodríguez. (maskinöversättning)
Samtliga foton: Abel Padrón Padilla
Cubadebate 240528 (ZT)
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
