Silvio Rodriguez: pratar om Kuba och ger ut ny skiva
Det var på 1960-talet och han var en smal ung man med tunt skägg som lutade sig mot en gitarr och sjöng med sin flöjtliknande röst för den kubanska revolutionen. Hans trova utlöste antingen kärlek eller gav honom motståndare. Sex decennier senare är 77-årige Silvio Rodríguez en av världens mest framstående spansktalande poeter och musiker, och hans hundratals sånger har ackompanjerat generationer av latinamerikaner.
Den politiska process som han var engagerad i genomgår nu en dramatisk period som undergrävs av en svår ekonomisk kris, och Rodríguez erkänner hur mycket hans land lider. ”Det är fruktansvärt”, utbrast han flera gånger om situationen i sitt hemland när han satt i sin inspelningsstudio under en intervju med The Associated Press. ”Det är mycket hårt, det är mycket hårt”, sa han om Kubas inflation, improduktiva mark, migrationen av hundratusentals – särskilt unga människor – och försämrad social trygghet.
Rodríguez säger att han aldrig har slutat betrakta sig själv som vänster och att hans drömmar om ett mer humant och rättvist samhälle fortfarande är intakta, men han vägrar att göra det till en ursäkt för att dölja kritik eller bortse från bristerna av den revolutionära processen på ön.
Efter covid-19-pandemin och USA:s utökade sanktioner mot Kuba drabbades den karibiska nationen av en dramatisk finanskris. Svårigheterna förvärrades i och med ett reformpaket 2021 och som resulterade i att priserna steg och ekonomin dollariserades.
”Majoriteten av människor överallt vill leva sina liv i fred, göra små framsteg och ha vissa möjligheter”, förklarade Rodríguez, för vilken den kubanska modellens framgångar, som folkhälsa och massutbildning under årtiondena, är obestridliga. ”Den nuvarande situationen undergräver varje övertygelse. Verkligheten är svår för de flesta, mycket svår”, reflekterade han. ”Och det börjar med alla gamla människor som vigt sina liv åt revolutionen med kropp och själ och som nu, tänk er, med de pensioner de har, inte ens har råd med en kartong ägg.”
Rodríguez flätar händerna när han pratar med AP om sitt nya album ”Quería Saber”, med 11 låtar som komponerats under de senaste åren.
I hans inspelningsstudio finns ett piano, en gitarr, ett svart notställ, flera mikrofoner, grå väggar klädda med ljudisolerande tyg och några träbänkar med svarvade ben. Bakom glas finns ljudkonsolerna. Den 77-årige trubaduren skrattar ljudligt när han får höra att han trots sin långa karriär inte verkar ge upp på denna nya produktion – hans 22:a album. På hans senaste album finns ett par intima sånger som ”Ángel ciego” och ”Ciudad”, men framför allt de sociala och politiska aspekterna.
Höjdpunkten är ”Para no botar el sofá”, som han själv beskriver som en ”redaktionell sång” och som leker med ett populärt kubanskt talesätt enligt vilket en man hittar sin fru ha en affär med en annan man, och istället för att göra sig av med henne kastar han bort fåtöljen där han upptäckte den otrogna kvinnan.
”För att uttala vi:et, för att fullborda enheten, måste man räkna med den andre, ljuset och mörkret”, avslutas låten, som enligt uppgift komponerades 2016 men spelades in för första gången till den nya skivan
Rodríguez – som inte är partimilitant, även om han på 1990-talet var ledamot av folkmaktens nationalförsamling, parlamentet – har i sina verk alltid fångat andan i den tid som var hans lott.
”Jag identifierar mig med det som har kommit att kallas vänstern”, säger han. Trubaduren har inte saknat motståndare som pekar ut honom för att tydligt ha tagit ställning för revolutionen och som ilsket tar upp hans sånger från 1970-talet med texter som antyder väpnat våld som ett sätt att uppnå förändringar. Men han bryr sig inte om sådan kritik. ”Det spelar ingen roll” vad de tycker, konstaterade han.
Rodríguez föddes i den lilla staden San Antonio de los Baños nära Havanna den 29 november 1946 och var tonåring när revolutionen 1959 segrade under ledning av Fidel Castro, en person som han fortsätter att beundra.
Som många i hans generation och de som kom efter honom deltog han i de revolutionära uppgifterna: han var alfabetiseringslärare och milisman och reste till Angola som en del av ett Kuba som hjälpte till att besegra apartheid. I mitten av 1960-talet debuterade han med sin gitarr och inledde sina internationella turnéer, som under årens lopp förde honom från Tyskland till Chile, genom Argentina, Mexiko, Spanien, Danmark, Sverige, Nicaragua, Peru och USA.
Han har släppt ett tjugotal album och skrivit mer än 500 låtar med vilka han fyllde arenor med fans som avgudade honom för hans musik och hans poesi full av kraftfulla metaforer. Han delade scen och projekt med bland andra Luis Eduardo Aute, Miguel Bosé och Olga Tañón.
För närvarande, och trots att han överösts med inbjudningar, försäkrade han att han inte har några planer på att gå upp på scenen för att presentera ”Quería Saber” live.
Bortom artisten finns mannen som sedan mer än två decennier är gift med den kända flöjtisten Niurka González, och Malva, det yngsta av hans sju barn, studerar musik.
Rodríguez har sin rutin: han kommer varje dag kl. 10.00 till sin studio ”Ojalá”, två angränsande hus som är vitmålade och lite labyrintiska med trappor som leder till flera kontor och på vars väggar det hänger affischer om turnéer och konserter och några målningar av kubanska konstnärer. Han svarar på e-post, komponerar, spelar in.
”Jag har aldrig tagit mig själv på så stort allvar”, svarade han blygsamt på frågan om hur han hanterar berömmelse. ”Den ena är resultatet av ett jobb…. Sångernas förtjänst är att de följer med människor. Om någon av mina låtar gör det, vem kan då vilja ha mer?”
Yahoo Noticias/AP 240614 (ZT, kortat)
Entrevista AP: Silvio Rodríguez vuelve a la carga, presenta nuevo disco y habla de Cuba
