Kubanska medier: ”lika fria som den jord vi försvarar!”

Byggnadsarbetare läser dagstidningen Granma i en paus

Regelmässigt och utan ifrågasättande kritiseras de kubanska medierna av våra självgoda nyhetsorgan. Att dessa själva är helt beroende av kapitalistiska ägarintressen och annonsörernas pengar ifrågasätts aldrig. Nedan en artikel om hur kubanska medier ser på sin roll. 

”Våra medier är ärliga, fria och lika självständiga som den jord vi försvarar”

Förmågan att överträffa sina egna lögner placerade i tisdags Reportrar Utan Gränser (RUG) i en position som förtjänar en plats i Guinness Rekordbok, trots att konkurrensen med andra ökända bedragare är stenhård.

Över en lista på 180 länder placerades Kuba, enligt RUG, på plats 171 när det gäller villkoren för att utöva pressfriheten. Det sätter Kuba sist i Latinamerika och Karibien.

I tabellen över ”Pressfrihet” satte RUG absurt, men talande nog, just de tre länder som USA betecknar som ”tyranniets trojka” längst ner på listan: Kuba, Venezuela och Nicaragua. De skulle vara länderna med ”sämst utövande och med störst censur i den latinamerikanska regionen.”

2019 mördades 49 journalister i världen, av dem 14 i Latinamerika. Ingen av dem i Kuba. Enligt RUG:s rapport miste tio journalister livet när de utövade yrket och 17 är försvunna i Mexiko. Kommissionen för Mänskliga Rättigheter i Mexiko intygar att 155 personer i mediabranschen har mördats i landet sedan år 2000, och att 89 procent av brotten mot journalister är ouppklarade.

FN-organet Unesco rapporterar att fler än 1 300 journalister mördats i världen under de senaste fem åren, vilket visar att yrket är farligt. Inget av morden i Kuba.

Den senaste journalisten som blivit offer i Kuba var Carlos Bastidas Argüello, en ung ecuadoriansk reporter på 23 år, som sköts till döds i Havanna 13 maj 1958 av en krypskytt från Batistadiktaturen.

Den Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CIDH) bad Colombia den 20 mars 2020 att skydda fyra reportrar som undersöker påstått röstköp till förmån för landets president Ivan Duque. De är dödshotade. ”Vi uppmanar den colombianska regeringen att utvärdera dessa dödshot mot fyra undersökande journalister och vidta åtgärder för att skydda dem adekvat,” skrev Edison Lanza, speciell talesperson på CIDH för yttrandefrihet.

2019 betalade två journalister med sina liv för sitt arbete i Colombia. Dessutom rapporterades 137 hot, fyra journalister gick i exil, tre kidnappades och 303 utsattes för våld enligt Stiftelsen för Pressfrihet (flip).

RUG kan inte nämna en enda journalist i Kuba som dödats, fängslats eller torterats. Vad är det för pressfrihet det talas om?

Den så kallade ”pressfriheten” baserad på marknadsekonomi och privat ägda medier är en av kapitalismens största lögner. ”Att den spretande kapitalistiska pressen ska prata om frihet skulle vara lika överdrivet som om en prostituerad skulle kräva att bemötas med aktning för sitt värv eller som om en ficktjuv skulle utföra sitt verk till musik om anständighet.” (Rafael San Martín, Biografía del Tío Sam, Ciencias Sociales, La Habana, 2006).

Utrymmet i pressen, de moderna digitala medierna och ledarartiklarna är bara tillgängliga för de som försvarar det bestående. Samtidigt förblir de stängda för de som ifrågasätter kapitalismen. Den massiva dominansen över medierna är ett av de viktigaste sätten som kapitalismen utövar sin kontroll.

Bland de framträdande exemplen på hur denna ”fria press” fungerar i vår region är mediernas inblandning i kuppen mot Salvador Allende. Med dagstidningen El Mercurio i spetsen och dess nät av dagstidningar som fortfarande utgör majoriteten av den chilenska pressen och där TV:s Canal 13 som tillhör chilenska katolska kyrkan och till 66 procent Luksic-gruppen. [Mediernas drivande och aktiva roll i den misslyckade kuppen mot Hugo Chávez i Venezuela 2002 är också väl dokumenterad].

Under den andra veckan av höstens protester 2019 i Chile mot den nyliberala regeringen Piñera, när fler än en miljon demonstranter fyllde Plaza Italia, så kriminaliserade TV, Canal13, tvn, Mega och Chilevision protesterna. De tog till censur, de prioriterade regeringskällor och snedvred informationen genom att bara visa våldet på gatorna, men inget om kränkningarna av mänskliga rättigheter som utövades av militären och karabinjärerna.

Så här behandlas en misshaglig chefredaktör, Marcelo Hurtado, i högerregimens Bolivia

Behandling av journalist i Chile, ett land med fri press?

Två stora chilenska annonsörer, Agrosúper och Juan Sutil, drog in sina annonser i CNN Chile för att denna försökte återge åtminstone delar av verkligheten.

Kuppregeringen i Bolivia, under Jeanine Añez, fortsätter sin offensiv mot yttrandefrihet och pressfrihet. 53 lokala radiostationer har tvingats stänga ner. 9 november 2019 tog kuppmakarna över Radio Comunidad och band chefen för radiostationen vid ett träd. De tog över Bolivia TV och Red Patria Nueva, som nu kallas Radio Illimani.

Till dessa händelser kan läggas förbudet mot sändningar från nyhetskanalerna TeleSur och Actualidad RT.

Föreningen Interamerikansk Press (sip), som samlar de stora dagstidningarna i USA och Latinamerika, samt är allierad med de transnationella företagens medienät i USA:s och de nyliberala regeringarna, säger inte ett ord om dessa händelser. Inte heller Reportrar Utan Gränser har uttalat sig eller uppmärksammat gripna, torterade och försvunna journalister i Bolivia efter kuppen.

Den argentinske fotoreportern Facundo Molares Schonfeld, som bevakade valet och statskuppen mot Evo Morales i Bolivia från Montero-Santa Cruz för tidskriften Centenario, greps och fängslades i högsäkerhetsfängelset Chonchocoro i La Paz. Det utan några som helst bevis och trots en allt sämre hälsa.

Och vi påminner om Julian Assange, grundare av WikiLeaks, som står inför en situation som kan leda till hans död just för att han visat hur världens härskare utövar sin makt.

Propagandakampanjen som USA utlöst mot Kuba ända sedan 1959, har nått en intensitet utan like. För att bemöta den utarbetades en strategi under Fidel Castro 1959, känd som ”Operation Sanning”. Denna kampanj har inte avslutats och kommer inte att avslutas så länge lögnmedierna fortsätter sitt arbete mot det kubanska folket.

Kommunikationsmedier/ manipulationsmedier

Varje hemlig aktionsplan som utarbetats av administration efter administration i USA mot den uppstudsiga ön har varit välplanerad och välfinansierad. USA:s Intressekontor i Havanna var ”akademin” för att utbilda ”oberoende journalister” i tjänst hos Vita Husets finanskapital. När de diplomatiska förbindelserna återupptogs av Obama och Raul Castro, övergick uppdraget till USA:s ambassad.

Här har under årens lopp tiotals så kallade journalister utbildats i USA:s tjänst. En olaglig verksamhet som bedrivs i ”Lincoln Center” eller ”Eleanor Center” på ambassaden.

Vi känner till de olika projekten Zunzuneo, Piramideo och Commotion [olika typer av undergrävande verksamhet för att få till en ”färgrevolution” i Kuba riktad mot regeringen]. Försöken att skapa olagliga trådlösa nätverk med Internetuppkoppling, smuggling till landet av satellittelefoner, mobiltelefoner, Bgan och andra hård- och mjukvaror för att skapa en opposition utanför de kubanska teleföretagens och samhällets kontroll. Allt i förklädnad av påstådd hjälp och välgörenhet för att dölja det verkliga syftet: att sprida falsk information och dominera cyberrymden för att krossa revolutionen.

USA har skapat en ”Insatsstyrka för Internet på Kuba”, också känd som ”Operativa Gruppen för Internet för undergrävande verksamhet i Kuba”. Den har skapats av USA:s regering för att störa ordningen i Kuba och följer direktiven från Donald Trump i hans presidentdekret från 16 juni 2017. Här ingår Byrån för (radio/TV) sändningar till Kuba, USAID och Freedom House.

Stipendier och resor till unga journalister med avsikt att förleda dem, avancerad strategi i hanteringen av sociala nätverk och generös betalning till sådana som säljer sig för att agera på nätet, oavbrutna attacker på de som försvarar revolutionen. Allt det har varit delar i en strategi som finansieras från Washington och från andra länder.

Vår Grundlag garanterar i Kapitlet ”Rättigheter, Skyldigheter och garantier”, i artikel 54, rätten till samvets- och yttrandefrihet. Artikel 55 erkänns pressfrihet för personer.

De grundläggande medierna för social kommunikation, i alla dess former, är i vårt land en socialistisk egendom för hela folket eller för de politiska-, sociala- och massorganisationerna. De tillhör inte ett storbolag, de är inte beroende av kapitalstarka annonsörer som villkorar information om sanningen, de står inte i en liten minoritets tjänst, utan i den stora majoritetens.

Det är sant att det finns mycket kvar att göra. Vi arbetar för kvalitet och god smak i vår press. Man kan säga och tycka mycket om oss. Men man kan aldrig ifrågasätta vårt arbete för sanningen, hyllning av frihet och värdighet för människan som anges i vår Grundlag. Det är kärnan som definierar hur vi utövar vår journalistik, fritt och självständigt som den jord vi försvarar.

[sedan artikeln skrevs har ytterligare flera journalister mördats i Honduras och Israel. fortfarande ingen i Kuba].

Radio Bayamo 200425

Cuba: nuestro periodismo es honesto, libre y soberano como la tierra que defendemos

KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!

Under pandemikrisen skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död. 

Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer samt från vanligt folk på ett slut på blockaden, åtminstone under pandemin. Hjälp till att öka trycket på USA!

Bli en del av denna solidaritetsrörelse!

SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN! UPPMANA ANDRA ATT GÖRA DET!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICININSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING.

Pg 23 57 15 – 0

Swish 123 182 37 72