EU-parlamentet – blinda, döva och stumma

Med utgångspunkt från uttalanden av några medlemmar i Europaparlamentet, tillsammans med vissa beslut som fattats för att anklaga Kuba och Venezuela för att bryta mot de mänskliga rättigheterna, skulle man kunna tro att det inte finns någon annan värld än dessa två länder.

Medan det ständigt mördas journalister i Mexiko och antalet försvunna ökar för varje dag, livet i Honduras inte är värt en euro, sociala ledare mördas ostraffat i Colombia och det gamla och kultiverade Europa ser med smärta hur Frankrike brutalt förtrycker folket och dödar dussintals och fängslar hundratals, håller EU-ledamöterna tyst om dessa verkliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, utan att fördöma eller sanktionera dem.

Varför beslutades aldrig om någon gemensam europeisk ståndpunkt mot Mexiko, där regeringens korruption är avskyvärd, arbetarna blir bestulna på sina löner och drogkarteller dödar hundratals människor?

Vad motiverar ledamöternas tystnad om den kris som orsakats av regeringen Macri i Argentina, där folk tar till gatorna dagligdags för att protestera mot hunger, arbetslöshet och den ekonomiska kris som orsakats av den nyliberala politik som påtvingats av IMF och jänkarnas finansdepartement?

Denna hållning bevisar att sådana uttalanden mot Kuba och Venezuela är resultatet av instruktioner från Washington, den enda som kan betala, utöva påtryckningar och utpressning för att deras order ska uppfyllas till punkt och pricka, i syfte att skapa en negativa opinion mot dessa två länder – för att de upprätthåller sin suveränitet och sitt oberoende.

Dessa parlamentsledamöter som knäböjer inför jänkarna borde skämmas, då de inte fördömer Israel som dödar och förtrycker det palestinska folket och olagligen ockuperar dess territorium. Men de belönar inte någon palestinsk kämpe, som de gör med de av USA avlönade i Kuba och Venezuela.

Påtryckningarna från USAs utrikesdepartement just nu har nått en sådan punkt som tydligen fått Pär Engström, docent i mänskliga rättigheter vid Institute of the Americas, University College London, att publicera en studie om EUs politik gentemot Venezuela och Kuba, med en samling rekommendationer som bland annat den att denna organisation behöver föra en tydligare offentlig debatt om mänskliga rättigheter i de båda länderna.

Som ett eko av vad som sägs i USAs uttalanden i denna fråga, där man i slutsatserna av den studie som Washington hänvisar till pekar på ”vikten av att stödja internationella institutioner för mänskliga rättigheter i deras arbete med de två länderna samt utforma rekommendationer baserade på avtal och internationella avtal i denna fråga”.

För att visa att allt är kopierat från uttalandena av State Department, föreslår Pär Engström i sin broschyr ”ökat stöd för institutioner som FNs råd för mänskliga rättigheter, dess särskilda rapportörer och det Interamerikanska systemet för mänskliga rättigheter, för att underlätta en oberoende och regelbunden övervakning av denna fråga”.

USA är fast beslutna att lägga hinder för de åtgärder som Europaparlamentet vidtagit i samarbetet med Kuba, vilka skapade väldigt missnöje i Vita huset, och därav de påtryckningar som utövas på vissa personer som slavlikt lyder Washington. Bland dess finns svensken Erik Jennische, chef för Latinamerikaavdelningen på Civil Rights Defenders, en organisation nära knuten till kubanska kontrarevolutionärer, som intervjuades av Diario de Cuba, en kränkande hemsida skapad i USA för att attackera Kuba, där han förklarade: ”EUs medlemsländer brukar uttala mycket få eller mycket vaga rekommendationer när det gäller Kuba.”

Den springande punkten är att de vill få EU att erkänna ett falsk oberoende civilt samhälle på Kuba, skapat, tränat och finansierat av USA, trots att jänkarna själva i sina officiella dokument säger: ”vi ser få tecken på att de viktigaste dissidentorganisationerna skulle ha någon inverkan på vanliga kubaner”. ”Dissidentrörelsen är allvarligt infiltrerad av statens säkerhetstjänst.” ”Deras inverkan på det kubanska samhället är mycket liten och de erbjuder inget politiskt alternativ till regeringen.”

Därför är det omöjligt för seriösa och intelligenta parlamentsledamöter att inte märka dessa uppskattningar och vägra att slösa bort sin tid på att spela med i USAs spel, i deras systematiska envishet mot Havana och Caracas.

Herrarna Engström och Jennische borde titta mer på Frankrike, Spanien och andra länder i Europeiska Unionen, där de mänskliga rättigheterna systematiskt kränks, med främlingsfientlig politik, höga skatter, låga löner, arbetslöshet och allvarliga problem med invandring innan de följer jänkarnas diktat och anklagar latinamerikanska länder som ligger utanför deras regionala sammanhang.

Dessa attityder påminner oss om José Martí när han sa:

”Inget gör sådan skada som servilitet, den tycks skapa fläckar, den tycks hela tiden skada, men den egna värdigheten reser sig mot andras brist på värdighet.”

El Heraldo Cubano 181217

Parlamento Europeo, ciego, sordo y mudo.