Först Venezuela, sedan Kuba och Nicaragua: Trumps krigiska planer för Latinamerika

USA:s ambition är att förstöra Latinamerika

Försöken att störta Maduro-regeringen i Venezuela är bara första steget i USA:s planer för Latinamerika. Sedan är det tänkt att gå vidare och ”befria” Kuba och Nicaragua. Hoten mot också dessa länder växer. 

I november, bara några dagar före mellanårsvalen i USA, reste den nationelle säkerhetsrådgivaren John Bolton till anti-Castristernas högborg i Miami för att ge sitt tal om “Tyranniets Trojka”. En tillbakagång till en Kalla Krigstids attack på Kuba Venezuela och Nicaragua. “Trojkan kommer att rasa”, förutspådde Bolton barskt. “Vi vet att deras dagar är räknade. USA ser nu framåt för att se varje hörn i triangeln falla: i Havanna, Caracas i Managua.”

Vid denna tid sågs talet inte mycket mer än som valpropaganda i Florida. Men ser vi tillbaka ser vi att Bolton signalerade administrationens beslutsamhet att återställa USA:s hegemoni i Latinamerika. För att främja Trumps MAGA-mantra krävs att USA visar musklerna i Venezuela. Men administrationens slutmål verkar vara Kuba – ön som utmanat USA:s dominans sedan den anti-imperialistiska segern för 60 år sedan. Samtidigt som Washington ökar ansträngningarna att störta Venezuelas regering så ser vi vad The Miami Herald kallat “Kubaniseringen av Venezuelapolitiken”.

Krisen i Venezuela har serverat de “lågt hängande frukterna” för att citera journalisten Jon Lee Anderson som pekar på återupplivandet av den gamla kanonbåtsdiplomatin. Det var när Washington kunde diktera ödet för regeringarna i regionen. Maduors maktmissbruk har medfört utbredd nöd till ett tidigare välmående land som under hans föregångare, Hugo Chavez, verkade ödesbestämt att ersätta Washingtons ekonomiska och politiska inflytande i regionen. Venezolanerna har alla skäl att kräva ett slut på en inkompetent regering som förvandlat deras oljerika nation till en “failed state.”

Men från början har Trump siktat på regimbyte i Venezuela. Ett steg i att uppfylla kampanjlöftet att göra “slut på avtalet” som Obama gjorde med Raul Castro för en historisk fredlig samlevnad med Kuba. Redan på sin andra dag som president bad Trump om en genomgång av politiken gentemot Venezuela, berättade en tidigare ämbetsman för Wall Street Journal “för att undersöka hur man vänder politiken från Obama gentemot Kuba”. Alternativ för att bli av med Maduro och bryta alliansen mellan Kuba och Venezuela innefattade att skära av de miljarder dollar som USA betalar för att importera venezolansk olja. En överväldigande sanktion som Washington nu tillgripit.

I sitt tal i Miami tillkännagav Bolton ytterligare sanktioner mot Kuba och lovade dessutom att “det skulle bli ännu mer”. Som en del av vad ämbetsmän i USA betecknar som en bredare och mer aggressiv politik i regionen, läcker detaljer till media om kommande åtgärder för att rulla tillbaka politiken om ömsesidiga förbindelser med Havanna från Obamatiden. Nu ska man åter sätta upp Kuba som en “sponsor av internationell terrorism”. 1982, under USA:s blodiga kampanjer för att stoppa upproren i Centralamerika, satte Reaganadministrationen upp Kuba på denna lista. Ett flagrant försök att försöka utmåla Havannas stöd till upproren som stöd för internationell terrorism. Trots total avsaknad på bevis på att Kuba stöder terrorism, och trots gott om bevis att det istället är Kuba som är målet för sådana aktiviteter, så fortsatte den ena administrationen efter andra att behålla Kuba på denna lista. Obama tog slutgiltigt bort Kuba från listan som en del av förhandlingarna för att återupprätta de diplomatiska förbindelserna 2015.

Under de kommande veckorna väntas Vita Huset också tillkännage att USA-medborgare har rätt att att åtala och kräva tillbaka egendomar som Kuba exproprierade efter revolutionen. Det är en möjlighet som finns i Helms-Burton lagarna från 1996, men som varje president sedan dess har exkluderat för att undvika det kaos som rättegångar mot företag i allierade länder som har investeringar i Kuba skulle skapa.

Bägge dessa förändringar kommer förmodligen att avhålla välbehövliga investeringar i Kuba. Mer direkt kommer det att skrämma iväg turister från USA. OFAC, som övervakar och genomdriver USA:s lagar för resor till Kuba, har kraftigt antytt att nya restriktioner på resor väntas inom kort.

Dessa sanktioner är utformade så att de tränger Kubas växande privata sektor som ger service till resenärer från USA, och skulle ytterligare destabilisera landets redan knackiga ekonomi. Mer överhängande i Kuba, regionen och medvetna USA-medborgare är administrationens hot att öppet intervenera i Venezuela och de effekter detta skulle få på Kubapolitiken. Vid en presskonferens 28 januari höll Bolton ett papper med orden “5 000 trupper till Colombia”, så att journalisterna kunde se det och rapportera. I en CBS-intervju sade Trump att militära aktioner mot Venezuela är “ett alternativ” som övervägs.

Sådana hot kan vara en bluff. Men bakom presidenten som skryter med att han är en buffel, finns ett team av beslutsamma regim-störtare: Senator Marco Rubio, som agerar som en skugg-utrikesminister för Latinamerika och som ser krossandet av den kubanska revolutionen som högsta prioritet; Mauricio Claver-Carone, den ledande höken och lobbyisten mot Obamas politik av avspänning, och som nu är speciell assistent till presidenten och senior director vid the National Security Council’s Western Hemisphere Affairs division; Elliott Abrams, tidigare vice utrikesminister under Reagan och som blev ökänd för att möjliggöra och dölja brott mot mänskligheten i El Salvador och Guatemala och som dömdes (men benådades) för brott i Iran-contra skandalen; och John Bolton som tidigare FN-ambassadör för George W. Bush spred lögnen att Kubas farmaceutiska forskning var en täckmantel för att tillverka biologiska vapen. Denna klick har en besatthet med att störta Kubas regering, enligt förre NSC (National Security Council) anställde Benjamin Gedan. För Bolton och company är Kuba utrikespolitikens främsta mål.

“Jag har gjort det klart att USA varken har kapacitet eller avsikten att påtvinga Kuba förändringar”, sade president Obama under sitt historiska tal på Alicia Alonso Grand Theater i Havanna i mars 2016. “Jag vill att ni ska veta att mitt besök här demonstrerar att ni inte behöver frukta något hot från USA.” Bara tre år senare är dessa försäkringar inte längre giltiga.

Peter Kornbluh, The Nation 190207

https://www.thenation.com/article/venezuela-cuba-trump-regime-change/