”Fosterlandet eller döden!” alternativt ”Pengar och visum!”

För vissa handlar det om att ställa upp för sitt land, för andra om att tjäna pengar

”Fosterlandet eller döden!” alternativt ”Pengar och visum!”

Vi lever i en värld där någon som instämmer med rådande uppfattningar och konventioner kan betecknas som en briljant tänkare, medan någon som argumenterar med passion och övertygelse kallas ”extremist”. Eller när de vill förolämpa dig i Miami kallas du ”kommunist”.  I detta sammanhang var det någon som nyligen frågade mig varför jag inte stöder gruppen ”Kosing och Visa” (en hänvisning till de i väst upphöjda dissidenterna som lanserade slagordet ”Patria y Vida”, ”Fosterland och Liv”, i motsats till slagordet ”Patria o Muerte”, som Fidel utropade vid ett massmöte efter att ett terroristattentat i Havanna krävt flera dödsoffer).

Jag svarade att när någon ger uttryck för en politisk åsikt som skiljer sig från vår så respekteras det i ett civiliserat samhälle och man kan leva tillsammans, även om man inte är överens. Men när någon förespråkar lidande för ditt folk, när någon ansluter sig till de sämsta i samhället för att hindra att relationer mellan två länder förbättras, när denne inte bryr sig om konsekvenserna, när denne trampar på mänskligt liv och främjar sitt hat; ja då är han inte värd respekt. Han är inte heller en politisk motståndare. Han är en fiende.

För 90 dagar sedan skapade vi gruppen NEMO – No Embargo Cuba Movement -, (Rörelsen mot Kubablockad) som snart är uppe i 100 000 personer av olika uppfattningar. De exponerar inte sina politiska uppfattningar i gruppen, som enbart fokuserar på hävandet av blockaden. Varje gång någon från ”Kosing och Visa/ Patria y Vida” yttrar sig måste de plockas bort omgående eftersom de enbart sprider gift och stöder embargot.

Är det någon som tvivlar på att den som vill ha mer hunger, mindre mediciner och mindre nödvändighetsartiklar till min mor, mina bröder, mina syskonbarn, till föräldrar och barn till mina vänner och till de sympatiska människorna i kvarteret är något annat än en FIENDE?

För mig är de till övervägande del, även om inte samtliga, ”vanliga kriminella” och ”köpta agenter”, exakt som några av mina vänner på Facebook betecknar dem. De är inte bara det, utan också mina fiender som vem som helst som utnyttjar det kritiska läget under en pandemi i försöken att hindra Biden från att förbättra relationerna med Kuba för att försvåra villkoren för min mor, som saknar mediciner och med knapp tillgång till livsmedel just nu. Det i det makabra syftet att tillfredsställa planerna från sina uppdragsgivare i Miami för att kubanerna ska gå ut på gatorna och göra det som de själva inte har modet att göra.

Förutom att det är opportunism och fegt är det också lågt och mördande. Jag vet att det finns problem i Kuba och saker som behöver lösas (precis som överallt). Jag känner till att den belägring som vi är utsatta för rättfärdigar vissa saker och andra inte och jag vet till och med att under dessa förhållanden borde det ske en ändring i möjligheter och tillfällen för att uttrycka sig. Men dessa kämpar inte för det. Låt oss inte falla i fällan av kacklet om ”yttrandefrihet” eller en falsk patriotism. De intresserar sig inte för att få yttra sig i Kuba, utan för att bli lyssnade på och applåderade i Miami.

Som vargar förklädda till får döljer de sitt rätta jag bakom dessa fraser medan de ropar ”Trump är min president”, ber om invasion och annektering från USA. De faller i armarna på Payá (dissident som flänger mellan Miami och huset i Havanna, med politiskt stöd i USA och EU) som nu har svårt att prata eftersom hennes tunga påverkats av att så intensivt ha slickat Trumps stövlar, eller så förenar de sig med kameleontlika Eliecer, för att inte nämna en annan föraktlig pajas i denna usla cirkus när de ger sina intervjuer till Canal 41. Samma TV-kanal som utnämnde Posada Carriles (ansvarig för sprängningen av ett civilt kubanskt flygplan, terrorattentat i Havanna, mordförsök på ledande kubanska politiker m.m.) till ”Exilens Hjälte”.

Jag är emot blockaden för att den är grym, kriminell och i mitt fall, dessutom personlig, mycket personlig. Om det är något jag vill tacka Miami för är det att den radikaliserar dig. Den får dig att se saker inte bara i nutid utan också i framtid. Det kan finnas vissa saker av det som händer i Kuba som jag inte gillar, precis som överallt. Men varje dag ber jag till Olympens gudar att kubanerna ska stå emot, att de ska kunna gå framåt och fortsätta med de förändringar som påbörjats sedan länge och aldrig, aldrig tillåta att Kuba ansluts till ”demokratin” eller ”friheten” i den mening som högern i Miami menar. För mot det kämpar jag och miljoner andra, också i USA, varje dag.

Och jag ber, särskilt unga kubaner, att inte falla för locktonerna. Att de istället funderar på hur de ska lösa sina problem med egna lösningar, utan utländsk inblandning eller ”externa intressen”. Att de gör motstånd och går framåt och att de aldrig tillåter att Kuba faller i oansvariga händer, i händerna på legoknektar och kriminella, dessas Kosing och Visum, Eliécer, Payá, Ota-jag-vet-inte vad och sångare som får ge konserter i USA i utbyte mot stöd till (extremhögerpolitiker i USA) Marco Rubio, Ted Cruz, Maria Elvira, Carlos Jimenez, Diaz-Balart och Bob Menendez.

Kuba förtjänar en bättre framtid än allt detta svineri och det är upp till de nya generationerna att kämpa utan att någon påtvingar dem sanktioner eller försöker bestämma vad de ska göra. I USA har vi massor med skit, men det är vår skit och det är något vi måste lösa själva. Vi tillåter inte att Tyskland, Italien eller Ryssland kommer för att lösa det åt oss. Varför i helvete måste Kuba tillåta USA:s obscena inblandning?

Varför tror några att USA har rätten att binda sin granne till händer och fötter, begrava honom upp till halsen och sedan anklaga honom för att han inte ger sina barn mat? Eller när de ser att Kuba försöker bita ifrån sig, med det enda vapen det har kvar då skriker de att ”han fuskar”, han respekterar inte ”demokratin” och ”yttrandefriheten”.

Förändringar i riktning mot en form av ”demokrati” som i USA, som gynnar de mäktiga och tillåter pengar att styra politik, det vill vi inte ha och hoppas att Kuba aldrig tillåter. Förändringar för en egoism där staten deklarerar ”America First”, oavsett om resten av världen går åt helvete, nej det vill vi inte ha. Och vi förväntar oss att kubaner med värdighet aldrig tillåter något sådant.

Av olika skäl vill jag inte ge mig in i bataljen om slagord. Men jag förstår och respekterar tusenfalt när mina familjemedlemmar, mina vänner i Kuba och många av de som följer mig på nätet, mitt under de stora svårigheter som de möter, fortsätter att skrika, orubbligt och fyllda med stolthet: ”Fosterlandet eller döden!”

Diario Latinoamericano, Dr. Manuel Tejeda 210428 (nedkortat)

El Movimiento Anti Bloqueo a Cuba: “Patria o Muerte” o “Plata y Visa”. Esclareciendo Posiciones

HÄV BLOCKADEN! KANYLER TILL KUBA!

Bli en del av solidaritetsrörelsen!  

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

Nu driver vi kampanjen ”Kanyler till Kuba”, för att stödja Kubas vaccinationsarbete i, och utanför Kuba.

OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! Pg 23 57 15 – 0

ELLER Swish 123 182 37 72. Pengarna går oavkortat till inköp av kanyler.