Covid-19 är inte över någonstans i världen, nya varianter uppstår. På Kuba har man visserligen inte haft några dödsfall på nästan tre månader, men uppåt ett hundratal insjuknar varje dag även om inte alla kräver vård. Därför rekommenderas nu munskydd på i kollektivtrafiken och slutna mötesplatser, samt på daghem.
Ett annat problem är att symtomen på covid-19 och dengue är väldigt likartade. Befolkningen informeras därför dagligen om vikten av att ha koll och söka vård vid minsta misstanke. Det allra viktigaste man kan göra mot dengue kallas autofocal: att var och en och alla tillsammans ser till att myggan som sprider dengue inte kan föröka sig – inga öppna vattensamlingar, snyggt och rent inne som ute. Hittills har drygt 3 000 personer insjuknat i dengue, dock ingen i den allvarliga serotyp 2-varianten. Forskningsinstituten arbetar intensivt på att få fram vaccin även mot dengue, men eftersom det finns 4 olika serotyper är det lite komplicerat. Läs mer på Hälsoministeriets hemsida (på spanska).
Men: Hur hamnade dengueviruset på Kuba?
I maj 1981 fick man i kommunen Boyeros, i Havanna, in rapporter om fall av patienter med symtom som feber, smärta bakom ögonen, i buken och i musklerna, utslag, huvudvärk och trötthet, ofta åtföljda av blödningar av varierande svårighetsgrad. Några dagar senare rapporterades antalet liknande fall formligen explodera i provinserna Cienfuegos, Holguín och Villa Clara, och spred sig sedan lika våldsamt till resten av landet.
När man började undersöka detta konstaterades att dessa första fall hade dykt upp samtidigt på tre platser som låg på mer än 300 kilometers avstånd från varandra. Det fanns ingen naturlig epidemiologisk förklaring till dessa utbrott.
Laboratorietester bekräftade att det var fråga om denguevirus av serotyp 2 [hemorragisk eller blödande denguefeber]. Det faktum att dengue-2 oväntat dök upp, utan någon epidemisk aktivitet på det amerikanska halvklotet eller i något av de länder med vilka Kuba hade ett större personalutbyte, och att det dök upp samtidigt i olika delar av landet, stöder de slutsatser som dragits av välrenommerade kubanska forskare i samarbete med utländska forskare som är högt specialiserade på att upptäcka och bekämpa biologiska angrepp.
Utredningar och detaljerade studier ledde i bevis att epidemin avsiktligt införts i landet av agenter i USA-regeringens tjänst. Specialister på biologisk krigföring i USA var de enda som fått fram en sort av myggan Aedes aegypti som spelade en avgörande roll i överföringen av dengue-2, vilket överste Phillip Russell rapporterat 1979 vid den XIV:e Internationella Stilla havskongressen, bara två år innan den brutala epidemin bröt ut på Kuba.
Ett annan viktigt detalj är att USA-forskaren Charles Henry Calisher vid ett besök på Kuba 1975 intresserade sig för och fick information om att den kubanska befolkningen hade antikroppar mot denguefeber, men att det saknades antikroppar mot serotyp 2 sedan åtminstone 45 år tillbaka.
Vid rättegången i USA 1984 mot Eduardo Arocena, ledare för terroristorganisationen Omega 7, erkände han utan omsvep att han hade fört in bakterier till Kuba och att hemorragisk denguefeber hade förts in i landet av honom närstående personer av kubanskt ursprung bosatta i USA (från Kubas folk stämmer USA för mänskliga skador).
La pupila insomne 220724 (Övers: Vaple)
¿Cómo entró el virus del dengue a Cuba?
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
(150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Pg 40 54 11–0 eller Swish 123 589 0975
STÖD INSAMLINGEN ”MEDICINER TILL KUBA”:
Pg 23 57 15–0 eller Swish 123 182 37 72
