Demokratiska reformer på Kuba?
Bolsonaro-anhängarnas angrepp på sätet för regeringens tre grenar i Brasilien; avsättandet av Perus president; den våldsamma kuppen i Bolivia från departementet Santa Cruz; domen som diskvalificerar Argentinas vicepresident…
Dessa är exempel på hur bräcklig den demokratimodell som tillämpas i Latinamerika är, en modell som aldrig har varit en verklig folkmakt. Man säger att det är en modell som ger vänstern möjlighet att komma till makten och genomföra sina program för att minska ojämlikheten.
Detta har tydligt har visat sig vara falskt. Juridiska mekanismer, politiska påtryckningar, rättsliga fällor, militära konspirationer, ekonomiska hot och ständiga mediakampanjer förhindrar det gång på gång.
Denna misslyckade och odemokratiska modell är märkligt nog den som man försöker införa på Kuba. Ett land där processer av verklig folklig diskussion har samlat miljontals människor för att debattera djupgående ekonomiska reformer, grundlagen eller viktiga lagar som Familjelagen. Där de mest ödmjuka människorna väljs till att styra kommunala och provinsiella församlingar eller till parlamentet.
Behöver Kuba ”förändringar” i sin politiska modell? Ja – sådana som tjänar till att öka deltagandet och den folkliga kontrollen i varje grannskap, på varje arbetsplats – i hela samhället.
Det är dessa ”demokratiska förändringar” som Kuba behöver, inte en återgång till en misslyckad modell. De är de verkliga ”reformerna” för den kubanska socialistiska demokratin.
Cubainformación 230216 /cv
Baserat på en text av Soledad Cruz Guerra i cubaperiodistas.com 230122
¿Reformas democráticas en Cuba?
