Ska vi låta dem slakta oss som får?
De europeiska lammens tystnad: ska vi låta dem leda oss till en kärnvapenslakt?
Det är 61 år sedan Kubas medicinska samarbete inleddes och under denna tid har 16 miljoner operationer och 2,242 miljoner kostnadsfria konsultationer genomförts i 165 länder. Men hur har detta gigantiska exempel på humanism och solidaritet, som genomförts av ett litet och fattigt land, nått den internationella allmänna opinionen? Inte alls eller skandalösa lögner om ”slavläkare”. Med andra ord, den historia som sprids av USA:s regering genom de medier och icke-statliga organisationer som den styr, finansierar och används som vapen för politisk lobbying mot Kuba.
Berusade och vilseledda av propaganda leds Europas medborgare ödmjukt till slakten. Men låt ingen ifrågasätta deras frihet. Även om Europeiska unionen kommer att förbjuda ytterligare fyra ryska medier och förbjuda alla partier, medier eller icke-statliga organisationer som tar emot medel från Moskva. Allt detta till medias applåder. Samma medier som attackerar Kuba stenhårt för att de har sanktionerat journalister som betalas av Vita huset.
Den europeiska cynismen är uppenbar i det nya kapitlet i Euromajdan i Georgien. Där kommer en ”lag om utländska agenter” att kontrollera den externa finansieringen av medier och icke-statliga organisationer som får en stor del av sina medel från utlandet. Det är en lag som liknar dem som finns i många andra länder, till exempel USA och Ryssland. Men europeiska medier föredrar att kalla det den ”den ryska lagen”. Vi ser ledande politiker från Tyskland, Estland, Lettland och Litauen gå i spetsen för demonstrationer i Tbilisi, just mot denna lag. Vad skulle den europeiska pressen säga om ryska, kubanska eller kinesiska ministrar ledde protester i Paris eller Berlin?
USA:s regering beväpnar och skyddar inte bara världens mest folkmordsbenägna stat: Israel. Den förtrycker också brutalt universitetssamfundet i sitt eget land, som står i solidaritet med det palestinska folket. Vi ser hur den amerikanska polisen visar de fängslade ungdomarnas ansikten framför TV-kamerorna, för att märka dem och tillämpa en järnhård social och arbetsrättslig kontroll. Och dussintals lärare får sparken för att de stöder protesterna. Det blir ingen upprördhet eller skandal i medierna. Men om en student eller professor har det minsta problem på Kuba, ja då: vi läser intervjuer och rapporter om bristen på frihet i kubanska universitet.
Ecuador har redan blivit den ledande exportören av kokain. Den organiserade brottsligheten kontrollerar delar av landet, och regeringen har utfärdat undantagstillstånd i flera områden. Kan ni föreställa er att något av detta skulle hända på Kuba? Då skulle vi få höra och läsa om ”kollapsen” av ett ”misslyckat” system. För övrigt upplever Ecuador, trots att det är ett oljeproducerande land, precis som Kuba en kris med elavbrott. Men de enda strömavbrott som kommer med i nyheterna är redan kända, de i Kuba.
Frankrike försöker kontrollera självständighetsprotesterna i sin koloni Nya Kaledonien. Det har redan skett sex dödsfall och 280 arresteringar, myndigheterna har infört utegångsförbud och förbjudit det sociala nätverket TikTok i flera dagar. Föreställ er nu om det hände på Kuba: hur många gånger skulle vi få läsa orden ”frihet” och ”förtryck”?
Cubainformacion 240607 (Nedkortat och med utförliga källhänvisningar i originalet) (ZT)
El silencio de los corderos europeos: ¿dejaremos que nos lleven al matadero nuclear?
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
