Den s k oberoende bibliotekarierörelsen på Kuba är varken oberoende, för bibliotekarier eller en rörelse, enligt Eliades Acosta Matos, förste bibliotekarie på José Martí Biblioteket i Havanna. I en intervju med tidningen ”Militant” på Havannas Länsbibliotek deltog också dess förste bibliotekarie Cila Delia Pentón Pérez och Sara Moreno Rodriguez ordförande i länsavdelningen av Kubanska Bibliotekarieförbundet och vice ordföranden Ofelia Santiel Orozco.
   - Det vore riktigare att beskriva de s k oberoende biblioteken som virtuella bibliotek, sade Acosta. De finns bara på Internet. De som är knuta till dem är inte bibliotekarier, och de driver inget kulturellt projekt utan ett politiskt projekt. Och för detta får de pengar utifrån. De säger att de får böcker från Unesco, men det är helt enkelt lögn.
   De två främsta finansiärerna är Freedom House och Center for a Free Cuba, som båda får anslag av federala myndigheter för sin verksamhet riktad mot den kubanska revolutionen i enlighet med ”Andra spåret” i ”Kubanska Demokratilagen” som antogs i USA 1992 (även känd som Torricellilagen) innebärande att USAs regering ska stödja ”enskilda organisationer på Kuba”, innefattande ”dissidenter” och ”oberoende bibliotekarier”.
   - Vårt problem är att vi inte har råd att köpa allt vi vill. Med våra knappa resurser måste vi göra svåra prioriteringar när det gäller bokinköp. Detsamma gäller i alla länder. Vi köper inte in rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska böcker men viktiga böcker som Hitlers Mein Kampf finns på Nationella Biblioteket.
   Kubanska bibliotek tar med förtjusning emot bokdonationer från utlandet och Acosta nämnde en donation på 800 verk som spanska regeringen gjorde när Internationella bokmässan i Havanna avslutades i mars 2000.
   - Vi har ingen policy som går ut på att utesluta böcker skrivna av motståndare till den kubanska revolutionen: vi har till exempel böcker av både Octavio Paz och Carlos Fuentes, och vi håller Fulgencio Batistas (kubansk diktator på 50-talet) bibliotek i stånd, det är en del av kulturarvet. Men knappheten är verklig och de s k oberoende biblioteken försöker särskilt utnyttja bristen på ordböcker och uppslagsverk. En del unga människor besöker dem för att kolla läget, men när de kommer till stället finns där 5 eller 10 titlar, framför allt barnböcker och populärtidskrifter med artiklar om ämnen som Richard Nixons hjältemodiga liv. Vi har också besökt dem, och vi uppmanar andra att göra det.
   De ”oberoende bibliotekarierna” utsätts inte heller för någon förföljelse, säger Acosta. Vi bemöter dem med argument. Men om de bryter mot lagen, om de begår brott är det naturligtvis en annan sak. Till exempel är deras räkenskaper inte öppna för insyn. Men vår grundinställning är att bekämpa våra fiender med argument, inte med polis.
   Acosta ställde de ”oberoende bibliotekariernas” verksamhet mot de ansträngningar som samhället gjort för att föra ut böcker och kulturverksamhet till glesbygden.

De ger sig inte ut på gatorna, och ännu mindre upp i bergen”, säger Acosta. I bergskedjan Sierra Maestra har varenda liten by sitt eget bibliotek, tillägger Sara Moreno. Och samma sak gäller för så gott som vartenda sockerbruk.
   I Havanna finns t ex ett system med minibibliotek som kompletterar de 25 stadsdelsbiblioteken. Ett urval böcker från stadsdelsbiblioteken placeras ut t ex på ett daghem under ett par månader, och sedan byts de ut. Och i Cotorro har kommunen organiserat ett bibliotek på hjul som drar runt tillsammans med annan kulturell verksamhet som diktuppläsning mm. Sådana saker har pågått i åratal.
   Som svar på de USA-ledda försöken att skapa kampanj till stöd för sk ”oberoende bibliotek” på Kuba har olika stödgrupper bildats utomlands, bl a Cuban Library Support Group i London, som också fått stöd av ”Progressive Librarians Guild”. American Library Asociation har också tagit avstånd från kampanjen och i stället beslutat att främja utbytet med kollegorna i Kubanska Bibliotekarieförbundet.