Latinamerikanska röster
Sao Paolo Forumet uppmanade den 27 februari de latinamerikanska regeringarna att visa värdighet i Geneve och stå emot USAs mutor och utpressning för att få dem att rösta mot Kuba. Uppmaningen riktar sig till de regeringar som har säte i Kommissionen för Mänskliga Rättigheter i år, Mexiko, Guatemala, Costa Rica, Colombia, Peru, Brasilien, Uruguay, Ecuador, och Argentina.
   Argentinska LO gör detsamma särskilt som Argentinas utrikesminister under ett beök i Washington i början av året, och innan något resolutionsförslag förelåg mot Kuba meddelande president Bush att Argentina skulle rösta för resolutionen mot Kuba. Han var ute efter ett lån på 40 miljarder dollar för att rädda Argentina ur ekonomisk kris.
   En PRI ledare i Mexiko, Roberto Madrazo, talade i Havanna den 12 mars om hur USA-funktionärer åker runt och erbjuder mutor och finansiell hjälp, alternativt hot om repressalier, för att få regeringarna att rösta för den tjeckiska resolution som då ännu inte sett dagens ljus
   Latinamerikas och Karibiens Ständiga Partikonferens , som samlar 54 partier med olika politisk färg från 29 länder, uppmanade på sitt möte i Santiago de Chile 10 mars alla politiska grupperingar att motsätta sig alla försök att fördöma Kuba vid Genevemötet , som ett uttryck för organisationens respekt för de latinamerikanska folkens självbestämmande, oberoende och suveränitet.
   Enligt AP 010317 har USAs nya utrikesminister Colin Powell redan innan den tjeckiska resolutuionen förelåg bl a sökt stöd hos kollegorna i Eus ordförandeland Sverige och i övriga EU-länder.. Powell har också haft telefonkontakt med Vaclav Havel och med Tjeckiens utrikesminister.
   Under ett möte för den Latinamerikanska och Karibiska Gruppen i Pachuca, Mexiko, berättade Paraguays -ambassdör för Mexiko-tidningen El Financiero om hur USA utövar påtryckningar och hot för att få stöd för angreppen på Kuba. Han sade också att frågan om mänskliga rättigheter på Kuba inte borde betraktas enbart ur synvinkeln av en enda ekonomisk och politisk modell. Chiles ambassadör sade för sin del att Chile rekommenderar de latinamerikanska länderna att lägga ner sina röster: ”Vi gillar inte de extrema påtryckningar som State Department ägnar sig åt”. Venezuelas ambassadör sade att USA riktar skamliga angrepp mot det kubanska folket och deras regering. Argentinas ambassadör sade att hans regering studerar rapporterna för att ta slutlig ställning.

Tjecker i Miami
Dagarna innan Tjeckien skulle lägga fram sitt resolutionsförslag mot Kuba i Geneve kom två tjecker till Miami (källa El Nuevo Herald). Just de två tjecker som i januari utförde uppdrag åt USAs Freedom House (se sid 6) och anhölls på Kuba. I Miami riskerade Ivan Pilip, parlamentsledamot, och Jan Bubenik inte anhållande. Där rörde de sig sig fritt i den exilkubanska extremhögerns finare kretsar, träffade kongressledamöter och diskuterade taktik, på samma sätt som de gjort på högst nivå i Washington dagarna innan, inför de vittnesmål mot Kuba de ska avge i Geneve.
   Den 12 januari anhölls Pilip och Bubenik i Ciego de Avila, ungefär mitt på Kuba. De hade kommit med flyg till Havanna den 8 januari med turistvisum, hyrt en bil och kört österut. I Ciego de Avila sökte de upp personer på en lista som de fått av Freedom House.
   På väg till Kuba hade Ivan Pilip och Jan Bubenik stannat två dagar i Washington och sammanträffat med programdirektören på Freedom House, Robert Pontichera, som engagerat dem för utflykten till Kuba. Pontichera överlämnade en lista på de personer som skulle kontaktas, också för att få information om det politiska, sociala och ekonomiska läget på Kuba. Tjeckerna fick en portföljdator med program, disketter och CD med instruktioner som skulle överlämnas till en kontakt på Kuba. Efter fullbordat uppdrag skulle Pilip och Bubenik avrapportera till Pontichera i USA innan återfärd till Tjeckien. Arresteringen kom emellan.
   Detta är bara det senaste i en lång rad tjeckiska bidrag till USAs krigföring mot Kuba. Sedan 10 år samarbetar personal på tjeckiska ambassaden i Havanna med USAs intressekontor där, och med terroristorganisationen Kubansk Amerikanska Stiftelsen, CANF, och med Freedom House (se även Kuba nr 3.99) . En av de första åtgärder som president Havel vidtog var att ansluta Tjeckien till USAs blockad och organisera ett seminarium i Prag med CANFs grundare Más Canosa, och fd (?) CIA-agenten Carlos Alberto Montaner, numera ordförande i Kubas Liberala Parti med säte i Madrid. Den tjeckiske diplomaten Petr Mikyska, som tog tjänst i Havanna 1992. Han upprättade nära samarbetskontakter med USAs intressekontor, med de personer och grupper som finansieras av USA, reste ofta till Miami för kontakter med CANF-agenter, bl a J R Hernandez, medlem i CANFs paramilitära gren, och sedermera deltagare i ett attentatsförsök mot Fidel Castro i Venezuela 1997. Mikyska tjänade som kontaktlänk mellan CANF och dess folk på Kuba, bl a den s k ”Movimiento por la Democracia y la Libertad” (rörelsen för demokrati och frihet). Efter Mikyska har hans kollegor fortsatt att tjäna som länk mellan CANF, USAs intressekontor och de s k dissidenterna på Kuba, försett dem med pengar, instruktioner och utrustning.
   Pilips och Bubeniks besök i Miami för att samordna angreppen på Kuba i FNs Kommission för Mänskliga Rättigheter är en logisk fortsättning på denna sorgliga historia.