|
Valrörelsen
inför höstens val till kommunfullmäktige på
Kuba startar i bostadskvarteren. I dagstidningen Granma publicerades
ett av många reportage om detta, Hur utses en kandidat?,
av Maria Julia Mayoral, 020906
Det
har duggat hela eftermiddagen, och frågan har varit om man
skulle kunna hålla nomineringsmötet i kvarteret. Men
så blev det uppehåll och en liten grupp börjar
förbereda för mötet, där de röstberättigade
av en befolkning på ca 400 invånare skulle utse en kandidat
till kommunalvalet. Dekorationer med färgade papper och kubanska
flaggor sattes upp på gatan där mötet skulle hållas,
på en telefonstolpe nationens emblem och en större flagga
som man lånat från daghemmet Chile Lindo.
Någan har tagit med en bordsduk och några blommor till
bordet där valkretsens valkommission ska sitta. Vi befinner
oss i kommunen Plaza de la Revolucion och dess 13:e valkrets. Mötet
i kväll är det första i valkretsen där det kommer
att hållas fyra till, eftersom den är så pass stor.
Bland de första att ansluta sig är Carmen Dumas, förskollärare
och ordförande i en av kvarterskommittéerna. Hon tror
att det kommer mycket folk, för såväl kvarterskommittéerna
som kvinnoförbundets basgrupper som veteranföreningarna
har delat ut uppmaningar till grannarna. Och det går inte
många minuter innan gatan blir full, när folk har hunnit
äta och klara av de viktigaste hushållsbestyren, efter
arbetet. Men ingen är tvungen att delta, det är helt frivilligt,
liksom det står var och en fritt att föreslå och
plädera för kandidater.
En annan väljare, José Senra påpekar att här
kan alla delta oberoende av yrke, utbildning, kön, status,
organisationstillhörighet eller vad det vara må. Alla
har lika stora möjligheter att delta och göra sin röst
hörd. Fastän jag var barn då kommer jag ihåg
hur valen gick till före revolutionen, berätta Senra.
I min hemby, i Oriente, lockades de fattiga med en macka och
en sup, och folk gick ju hungriga i de trakterna, och politikerna
visste att folk inte brydde sig om valen för de betydde inget
för deras liv. I andra fall kunde politikerna betala en femma
för att dra folk. Folk svalt men i valkampanjerna strömmade
miljonerna.
|
|
|
|
Arturo
Sosa är 17 år och det är första gången
han är röstberättigad. Han går på kockskola
och är inte helt klar över vad det innebär att vara
kommunfullmäktigeledamot, men han ansluter sig till Elpidio
Perez förslag på kandidat: en vaken person med gnista,
en som känner till kommunens och kvarterets problem, som har
bra utbildning, är ärlig och pålitlig och lätt
att prata med osv.
När pläderingarna är över blir det omröstning
med handuppräckning och Perez kandidat blir också mötets.
Sedan återstår 4 möten, och upp till 4 kandidater
till all välja mellan när valdagen kommer. Alla kandidaternas
namn och personbeskrivning kommer att sättas upp på affischer
runt om i området, men någon annan valkampanj blir det
inte. Det blir väljarnas personkännedom och förtroende
för de olika kandidaterna som fäller avgörandet.
Kommunalvalen
äger rum med 2,5 års mellanrum, och riksdagsvalen
vart femte år. I kommunalvalen väljs en fullmäktigeledamot
från varje valkrets. Hon/han måste bo i valkretsen
som i storlek normalt motsvarar ett bostadsområde med
ca 1.000 röstberättigade. Rösträtts-åldern
är 16 år, och då är man också valbar
till kommun-fullmäktige och riksdag. Den valda kommunfullmäktige-ledamoten
är sedan skyldig att vara tillgänglig för väljarna
minst ett par timmar i veckan, och att hålla redovisnings-möten
två gånger per år om vad som görs i kommun-fullmäktige.
Om 10 % av väljarna blir så missnöjda att de
skriver på en begäran om att byta ut ledamoten, så
sker nyval enligt samma procedur. Det är inte så
vanligt att detta sker, däremot är omsättningen
stor från val till val, bortåt hälften av kommunfullmäktigeledamöterna
byts ut, genom att de avgår eller väljarna nominerar
och väljer någon annan. |
|