| |
Fackföreningsfolk
från Kuba, USA och Kanada
Eva Björklund
Mer än 200 fackligt aktiva från Kuba, USA och Kanada
deltog i en tvådagarskonferens i Windsor, Ontario 26-28 juli.
De diskuterade bland annat hur den kapitalistiska världens
hårda realiteter påverkar Kuba, och hur det socialistiska
systemet tar itu med dessa problem. Ett exempel som togs upp är
hur Kuba hanterar de låga sockerpriserna på världsmarknaden.
De beror dels på spekulation, men också på att
USA och EU subventionerar den egna produktionen. De flesta andra
sockerproducerande länder i tredje världen får dock
sälja till avtalade priser till USA och EU som ligger tre-fyra
gånger över världsmarknadspriset. Men för Kuba
som är utestängd från alla handelsavtal blir världsmarknadspriset
på mindre än 5 cent per skålpund ruinerande. 5
cent per skålpund täcker inte produktionskostnaderna
och Kubas regering har efter omfattande diskussioner med de fackliga
organisationerna beslutat att halvera antalet sockerbruk och överföra
över hälften av sockerfälten till ekologiskt livsmedelsjordbruk
och boskapsskötsel.
Sockerproduktionen beräknas kunna upprätthållas
på ca 4 miljoner ton med kvarvarande 75 sockerbruk, de mest
effektiva. Av de ca 400.000 arbetarna inom sockerjordbruket och
industrin har 60.000 erbjudits att med full lön studera ett
år till tekniker eller andra yrken, och 40.000 har erbjudits
jobb inom det nya jordbruket, medan de övriga till vidare har
fortsatt anställning inom sockernäringen, som också
innefattar en lång rad avancerade biprodukter till själva
sockerframställningen. Ingen sockerarbetare riskerar dock att
ställas utan försörjning.
Det framstod klart på konferensen att de kubanska fackföreningarna
är mäktiga krafter när det gäller hur landets
utveckling ska inriktas. Innan nya lagar stiftas i parlamentet diskuteras
de på arbetsplatserna, och de förslag som kommer fram
beaktas noga. Och en omfattande nedskärning som i sockerindustrin
måste genomföras så att ingen anställd blir
utan jobb.
Windsorkonferensen ägde rum på kanadensiska bilarbetarnas
lokalavdelning, och hade organiserats av US/Cuba Labor Exchange
och Worker-to-Worker Canda /Cuba Labor Solidarity Committee. I den
kubanska delegationen ingick en lång rad fackliga ledare med
ordförande i fackliga centralorganisationen CTC, Pedro Ross
i spetsen, ordföranden i kommunalarbetarförbundet Diana
Maria Garcia och CTCs internationella sekreterare Leonel Gonzalez
m fl.
Vice ordföranden i Canadian Labor Congress deltog tillsammans
med ordförande i Canadian Union of Postal Workers, och ordföranden
i Ontario Federation of Labor. En stor del av konferensen ägnades
åt Amerikanska Frihandelsområdet, ALCA, inför den
internationella konferens som planeras i Havanna 25-28 november.
ALCA kritiseras som ett försök från USA-regimen
att öppna hela Latinamerika och Karibien för USA-bolagen.
Vid avslutningen sade Ashaki Binta från Black Workers for
Justice att hon var inspirerad av den kubanska revolutionen som
var en ljuspunkt för alla världens förtryckta folk.
Hennes kollega Martha Grevatt, f d generalsekreterare i Pride At
Work –AFL-CIO, underströk att det inte finns någon
lagstiftning på Kuba som är riktad mot homo- och bisexuella,
av det slag som finns i flera delstater i USA, och att Kuba inte
tolererar bögknackning. AFL-CIO är USAs fackliga centralorganisation.
Gloria La Riva från Free the Five Committee tog upp frågan
om de fem kubanska politiska fångarna och konferensen tog
ett uttalande med krav på att de ska friges.
|
|
 |
|
En
tredjedel av världens nickel
Bo Lambert
Moa är en stad med 65.000 invånare av vilka nära
15.000 arbetar i nickelindustrin. Befolkningen är jämförelsevis
ung. Här finns något av en nybyggarstämning. Här
finns arbete för den som vill arbeta i gruvorna, och hit har
det kommit folk från hela Kuba. Moa har två stora nickelindustrier.
Den ena av dessa, Pedro Sotto Alba, byggdes före revolutionen
och drivs som samriskföretag mellan kubanska staten och ett
kanadensiskt företag. Den är effektiv och lönsam,
med svavelsyra i extraktionsprocessen. Den andra gruvan byggdes
efter revolutionen på initiativ av Ernesto Che Guevara. Den
bär nu hans namn, och har varit i drift sedan 1985, och använder
ammoniak i framställningsprocessen. Båda ligger inom
syn och lukthåll från staden.
Vid sitt besök i april i gruvfälten berättade Carlos
Lage Dávila, medlem av politbyrån och vice statsminister,
att regeringen beslutat satsa ytterligare 72 miljoner dollar på
att rusta upp och effektivisera produktionen. Nickelfabriken Empresa
Comandante René Ramos Lator i Nicaro har varit i bruk under
hela 1900-talet, och kommer nu att få ytterligare 15 års
respit. Maskinparken och transporterna kommer att moderniseras och
en 7.3 km lång undervattensledning ska byggas från Felton,
som ligger vid kusten norr om Nicaro, för att transportera
olja direkt från hamnområdet vid Lengua de Pájaro,
som omsluter Bahia de Nipe. Målsättningen är att
satsningarna i Nicaro och liknande i Moa skall öka nickelproduktion
till 100 000 ton/år.
Nickelindustrin producerar inte bara nickel, utan också kobolt,
och skapar en stor reserv av järnhaltiga slaggprodukter. Världens
reserver av brytvärda nickelmineral beräknades 1988 motsvara
50 miljoner ton nickel. Av dessa har Kuba 36%, Kanada 16%, fd Sovjetrepublikerna
13%, Nya Kaledonien 9%, Indonesien 6% och Australien 2.5%. Världsproduktionen
av nickel 1990 var 874 000 ton. Av detta producerade Kanada och
Sovjetunionen 200.000 var.
Moa har ett aktivt universitet som domineras av det framstående
metallurgiska institutet, Instituto Superior Minero Metalúrgico
(ISMM). Där finns också en medicinsk högskola med
135 studenter i allmänmedicin och klinisk läkarutbildning,
och i september 2001 inrättades en humanistisk fakultet.
ISMM invigdes i november 1976. Dess för att utbilda kvalificerad
personal och bedriva avancerad forskning inom mineralogi, metallurgi
och gruvverksamhet, elektromekanik och miljövård. I april
2002 hade 5051 studenter examinerats. 87% av de som arbetar inom
den kubanska nickelindustrin har sin examen härifrån.
Hit kommer många unga direkt från skolan, och här
blir de flesta kvar under en stor del av livet! I dag går
1232 studenter i grundutbildning. 67 av dem är utlänningar
från 19 olika länder i Afrika och Karibien. Dessutom
har man 262 utländska masterstudenter. 28% av högskolans
lärare är teknologie doktorer. ISMM vidareutbildar 1300
ingenjörer och arbetare av olika slag varje år. Man har
ett väl utvecklat elektroniskt kommunikationssystem, som inkluderar
ett virtuellt bibliotek, och är baserat på 145 moderna
datorer, av vilka 50 har internetanknytning. ISMM och universitetet
gör sina egna websidor för intern och extern information.
Trots de många arbetstillfällen som gruvorna erbjuder
är arbetslösheten ett problem. I provinsen Holquin som
helhet uppgår den till 4.9%, i Moa är den nära 13%,
jämfört med 4 % i hela landet. I dag är det svårt
för de unga som vuxit upp och gått i skola här att
få arbete som passar deras utbildning. Och det är inte
lätt att få jobb på annat håll, och inte
heller att flytta. Man satsar nu intensivt på att skapa alternativa,
meningsfulla jobb, och man hoppas få ned arbetslösheten
till under 6%. EILV(Empresa de Industrias Locales Varias), som är
landets största producent av kontorsmateriel, hoppas på
utökat statligt stöd så att de kan öka sin
försäljning till 1.2 miljoner dollar/år, och anställa
ytterligare 22 personer, de flesta kvinnor. Över 500 personer
kommer att anställas i s.k. huertos intensivos, stadsträdgårdsodlingar,
som särskilt i Moa är ett känsligt kapitel eftersom
jorden här är så kontaminerad av nickeldammet från
gruvdriften. Man skall också starta ett tvätteri. Också
det angeläget, med tanke på det tunga, röda pigmentmättade
dammet, som efter regn ger fläckar som är nästan
omöjliga att få bort.
Källa; Granma den 19 och 25 april 2002.
|
