| |
För
tre av fem personer i världen är ris basföda och
på Kuba är det nästan otänkbart att inte servera
ris till maten. Riset på Kuba är ransonerat till statligt
subventionerade priser. Ransoneringskvoten är dock otillräcklig
för att svara mot efterfrågan från majoriteten
av öns hushåll. Många är därför
hänvisade till kompletterande köp på de fria jordbruksmarknaderna.
Före den ekonomiska krisen i början på 90-talet
behövde Kuba ungefär 500 000 ton ris årligen för
att täcka befolkningens behov och behovet hos utbildnings-,
social- och hälsoinstitutioner. Lite mer än hälften
importerades och resten producerades på ön.
När tillförseln av olika förnödenheter från
socialistblocket upphörde i början av 90-talet, minskade
tillgången till handelsgödsel, ogräsbekämpningsmedel
samt drivmedel för bevattning och torkning och den kubanska
risproduktionen föll drastiskt. Importen av ris ökade
och ansträngningarna att fortsätta öka den inhemska
produktionens effektivitet avbröts.
Genetik
- en del av lösningen
Det instabila klimatet med långa perioder av torka följda
av korta intensiva skyfall utgör ett annat betydande produktionshinder
för kubansk risodling. Vi frågade Dr. Rubén Alfonso
Carabello, föreståndare vid Institutet för risforskning
(IAA) vad de gör för att öka risproduktionen och
därmed sänka priserna på de fria jordbruksmarknaderna.
En del av svaret ligger inom genetiken.
Ett av Institutets främsta mål är att ta fram nya
varianter av mer produktivt ris som inte behöver så mycket
bevattning och gödning. Två nya risvarianter, IA-Cuba
29 och IA-Cuba 30 odlas redan i tre olika områden. De medför
50 % minskning av gödselbehovet, behöver 30-35 % mindre
bevattning och producerar 5-7 ton per hektar.
Användningen av dessa nya varianter åtföljs av allsidig
forskning som kan ge producenterna nödvändiga uppgifter
för att uppnå maximal produktion. Det finns också
en tredje mycket lovande variant som ännu testas.
Den dominerande rissjukdomen på Kuba är ”Tagaso
des origicolus”, allmänt kallad ”Sogata”. Så
i samma utsträckning som genforskarna är inriktade på
att minska behov av bevattnings och andra resurser måste de
också beakta motståndskraften mot denna skadegörare
som ger skleroser under plantans tidiga utveckling. Enligt IIA skadade
sjukdomen 85 % av landets risodlingar under 1970-72.
Popularisering
av risodlingen
De nya varianterna är väldigt viktiga för kampanjen
för att öka odlingen på små jordlotter som
brukas av bönder, kooperativ, och lantarbetare som tidigare
ej specialiserat sig på att odla ris, förklarar dr. Alfonso.
Inte minst för att de i allmänhet har begränsad tillgång
till bevattning.
80 000 risodlare med 130.000 ha deltar i denna folkliga rörelse.
De odlar för sina familjers konsumtion och säljer överskottet
på de fria jordbruksmarknaderna där utbud och efterfrågan
styr priset. Uppskattningsvis kommer 200.000 ton ris i år
att produceras på detta sätt, vilket bör öka
tillgången på marknaderna så att priset faller.
Hur kan skador på riset undvikas? Fyra forskningsprojekt fokuserar
på optimal tid för skörd, torkmöjligheter,
lagring och industriell bearbetning för att öka andelen
oskadade riskorn. ”Det finns en nära relation mellan andelen
polerat ris och oskadat, så vi söker också dessa
egenskaper i genetiskt modifierade varianter” påpekar
IIA´s föreståndare. På frågan varför
Kuba inte odlar mer av asiatiskt ris svarar han:
|
|
  |
|
"Odlingsklimatet
på Kuba är inte lämpligt för dessa varianter
men vi introducerar nu en vietnamesisk variant som har anpassats
till tropiskt klimat och är lämpad för Kubas förhållanden,
förklarar han. En annan orsak är att kubaner föredrar
det inhemska riset med långa snabbkokande korn framför
de korta asiatiska och japanska typerna. Men Havannas invånare
har ännu inte kunnat ta del av det kubanska riset eftersom
dit importeras ris från Kina och Vietnam.
Uthållighet
och kostnader
Tre produktionssystem dominerar i kubansk risodling. Metoderna har
utvecklats i Spanien, Japan och USA. Den tekniska utrustningen är
dock i huvudsak kubansk men inbegriper viss utrustning från
Venezuela och Brasilien. Traktorer från Venezuela utrustade
med rotorblad används för att minska tidsåtgången
för plöjning för sådd. Vissa brasilianska maskiner
som direktsår testas i områden med lämpliga förhållanden.
”Minimal plöjning tillämpas där markförhållandena
anbefaller det, för kubanskt jordbruk strävar efter att
förena ökad uthållighet med en minimal åverkan
på miljön”, förklarar dr. Alfonso. ”Vi
har avsevärt reducerat användningen av kemiska insektsbekämpningsmedel.
För fjorton år sedan användes bekämpningsmedlen
minst sex gånger under vegetationsperioden. Nu används
de två eller tre gånger. Detta har blivit möjligt
eftersom vi nu använder kubanska biologiska bekämpningsmedel
mot parasiter och andra skadeinsekter. Tidigare användes 200
ton pesticider årligen för att kontrollera Sogata.
Den integrerade bekämpning som bygger både på genetiskt
betingad motståndskraft och jordbrukstekniska metoder motverkar
effektivt skadegörarna. Vi har minskat pesticidanvändningen
med 70 % och har genom bränslesnål teknik minskat konsumtionen
av drivmedel med 40-45 % .
Kuba måste också eftersträva internationellt konkurrenskraftiga
priser. Nuvarande risproduktion är på tre ton per ha.
Inför nästa skörd planeras att öka den siffran
till över fyra ton. Genomsnittet i världen varierar mellan
3,5-5 ton men vissa länder producerar 6-7 ton.
Diversifiering
och växelbruk
Utan att överge de statliga risodlingarna, där 30.000
ha ris odlas, har produktionen omorganiserats för att främja
kostnadseffektivitet. Omorganisationen börjar på åkernivå
och utvidgas till att omfatta hela ägor. På detta sätt
används arbetskraften bättre och bevattningen effektiviseras.
Med denna metod blir det också lättare att justera nivåer
med laserteknik, som är spridd i Venezuela och Brasilien. Och
på åkernivå kan terrasser anläggas för
att förbättra bevattningen.
En stor del av odlingsmarken är olämplig för monokultur
av ris varje år. Diversifiering innebär växelbruk
med andra grödor, boskapsuppfödning, eller höns.
Genom denna metod utarmas inte marken av upprepad monokultur.
Den
senaste biologiska attacken
En av de senaste biologiska attackerna inträffade för
fyra år sedan då ett kvalster introducerades i landet
och hotade riset i stor skala. Forskare utvecklade en integrerad
bekämpningsstrategi, en kombination av jordbruksmetoder, för
att förhindra spridning av epidemin. Man undvek mottagliga
grödor och satte som mål att använda så lite
kemikalier som möjligt.
Ur Granma 020812, översättning Viktoria Hallberg
|
