| |
Fem
kubaner hålls som politiska fångar i olika federala
fängelser i USA. De fem dömdes i december 2001 för
spionage till straff på mellan 15 år och till livstid.
Det äruppenbart att USA genom att hålla dem i olika fängelser
vill bryta ner den styrka och moral de visat under rättegången.
Förhållandena i USAs fängelser varierar kraftigt
och hur hårda villkoren är beror på flera faktorer
som allt från politiskt klimat i delstaten till fängelsets
säkerhetsklassning.
Gerardo Hernández Nordelo som dömdes till dubbel livstid
plus 80 månader finns på Lompoc-fängelset i Kalifornien.
Det kallas ”the new rock”, för det är ersättningen
för Alcatraz. Fångar med ”disciplinära”
problem skickas ofta till Lompoc och om deras uppförande förbättrats
efter 18 månader skickas de vidare till andra fängelser.
Gerardos dag börjar klockan 05.50. Då öppnas automatiskt
celldörren och fångarna kan gå ut till gemensamma
utrymmen. Mellan 6.15-6.30 kallas till frukost. Sedan återvänder
de till cellen eller det gemensamma utrymmet och 7.45 är det
dags att gå till jobbet.
USA-fängelsernas industrikomplex fortsätter att växa
och är nu den näst största arbetsgivaren i landet
och ansvarig för att tusentals jobb utanför murarna försvinner,
varav många har täckts av fackföreningskontrakt.
Bolagen vid de federala fängelserna gör oerhörda
vinster på billig arbetskraft. Varje fånge tjänar
mellan 23 cent och 1.15 dollar i timmen. Gerardos tjänar 50
cent.
I alla federala fängelser måste fångarna arbeta.
Bolaget som driver verksamheten på fängelserna kallas
Unicor. Vid Lompoc finns tre fabriker, en kabelfabrik, ett tryckeri
och en skyltfabrik. Fabrikerna finns innanför fängelsets
murar. Även om lönerna är låga, så ger
de ändå fångarna en inkomstkälla. Om de inte
kan få jobb på fabrikerna tilldelas de andra arbeten
som tvätteri, matlagning osv.
Gerardo började på kabelfabriken, men överfördes
efter en månad till skyltfabriken. Där tillverkas allt
från små dekaler till stora motorvägsskyltar. Kunderna
är statliga myndigheter och institutioner.
Gerardo fick ett arbete med stort ansvar, för han är välutbildad
och har kunskaper som kan utnyttjas för att höja vinsten
ytterligare. Detta är inte förvånande, för
Gerardo och de andra fyra politiska fångarna, är utbildade
på Kuba, där alla har tillgång till gratis utbildning
i ett utbildningssystem som FN bedömer som det bästa i
Latinamerika.
Klockan 16 är Gerardo tillbaka i sin cell när man låser
celldörrarna och räknar fångarna. Mellan 16.30-16.45
öppnas cellerna och kl 17 kan de gå till biblioteket,
gården eller kyrkan efter att ha passerat en rad metalldetektorer.
Vid halv sex är det dags för middag och efter det kan
de gå tillbaka till cellerna eller ut på gården.
Alla fångarnas rörelser övervakas och kontrolleras
vid vissa tidpunkter som annonseras i högtalarna. Klockan 22
låses cellerna. På helgerna bryts rutinen och Gerardo
kan få lite motion på gården. På söndagar
får han ringa ett samtal till Kuba.
Gerardo en känd karikatyrtecknare på Kuba och hans arbeten
kommer snart ut i en ny bok, så vid sidan om sin korrespondens
arbetar han mycket med nya karikatyrer som speglar hans politiska
inställning och humor. I cellen finns dock varken bord eller
stol.
Eftersom fallet med de fem kubanerna får växande internationell
uppmärksamhet får Gerardo mellan 5-10 brev per dag från
hela världen. All denna post gör honom stolt över
att så många människor stöder honom och de
andra kubanerna i försvaret av Kuba mot den terrorism som kommer
från Miami.
På Lompoc finns 20 kubaner varav 6 i Gerardos enhet. Alla
utom Gerardo tog sig in i USA illegalt under 1980-talet och de tillhör
de tusentals kubaner som hålls fängslade på obestämd
tid i USA fastän de avtjänat sina straff. Många
har också suttit tio, femton och även tjugo år
utan åtal.
Många av de kubanska fångarna isamma fängelse som
Gerardo har ingen kontakt med sina familjer och Gerardo har hjälpt
dem återknyta kontakten. Dessa ansträngningar har gjort
honom känd och även andra fångar har frågat
om han kan hjälpa dem. Många av kubanerna har sagt till
Gerardo att det största misstag de gjorde var att lämna
Kuba. Många har bett Gerardo om ett foto att skicka till sina
familjer på Kuba. Andra visar honom brev som de fått
från Kuba och där de ombetts att visa Gerardo solidaritet.
De fem kubanernas fall är väl kända för de andra
fångarna. En del har läst deras slutanföranden inför
domstolen och bett om Gerardos autograf. Flera afro-amerikanska
fångar frågar Gerardo regelbundet om han har något
material på engelska som de kan läsa. Många har
följt fallet med Mumia Abu-Jamal och andra har uttryckt sin
beundran för Fidel Castro.
Ibland sent på natten har Gerardo på en liten radio
kunnat få in Radio Havana Cuba och en natt kunde han lyssna
till den kubanska nationalsången. Till skillnad från
andra fångar i USA så är Gerardo, Ramón,
René, Fernando och Antonio de enda politiska fångar
som har stöd från en hel nation.
Kommittén
för de fem fångarnas frigivning,
översättning Sture Arrhed
|
|
  |
|
Vilka
är de fem kubanerna?
De heter Antonio Guerrero, Gerardo Hernández, Ramón
Labañino,Fernando González och René González.
De är hjältar på Kuba. Det nästlade sig in
i högerextremistiska exilkubanska terroristorganisationer i
Miami. De tog reda på terroristorganisationernas planer och
meddelade myndigheterna på Kuba, som kunde ingripa och arrestera
terroristerna när de kom i sina motorbåtar och flyg från
Florida, smugglade in sprängämnen, vapen etc. På
det sättet har många liv räddats. Det handlade om
ökända grupper som Omega 7, Alpha 66, Comandos F4, som
i åratal organiserat terrordåd som orsakat hundratals
människors död på Kuba och även i andra länder.
För fyra år sedan greps de fem i Florida och åtalades
för spioneri. Detta sker i det USA som säger sig bekämpa
terrorism! Se även ”Kuba”
nr 2.02
Frige
de fem !
Det har bildats många kommittéer för de fem fångarnas
frigivning runt om i världen, och blir ständigt fler -
totalt 41 kommittéer i ett trettiotal länder. Den 12
september genomfördes samtidiga kampanjmöten för
de fem i Australien, Belgien, Holland, Italien, Frankrike, Ecuador,
Perú, Guatemala, Colombia, Argentina, USA, Puerto Rico, Panama,
Brasilien, Mexiko, Sverige och Kuba. Det finns också kommittéer
i England, Jugoslavien, Slovakien, Uruguay, Venezuela, Dominikanska
Republiken, Palestina och Sydafrika m fl.
Det finns två hemsidor där man kan söka mer informtion
www-freethefive.org, och www.antiterroristas.cu
Det går också att skriva brev
Rene Gonzalez, nr 58738-004, FCI Loretto , P.O. Box 1000, Loretto,
PA 15940
Gerardo Hernandez, nr 58739-004, US Penitentiary-Lompoc, 3901 Klein
Blvd. Lompoc, CA 93436
Antonio Guerrero, nr 58741-004, U.S.P. Florence, P.O. Box 7500,
Florence CO 81226
Ramon Labañino, skriv till Luis Medina, nr 58734-004, U.S.P.
Beaumont, P.O. Box 26035, Beaumont, TX 77720-6035
Fernando Gonzalez, skriv till Ruben Campa nr 58733-004, F.C. I.
Oxford, P.O. Box 1000, Oxford WI 53952-0505
USAs
fängelser
Landets största arbetsköpare
De flesta delstaterna i USA lägger mer pengar på att
bygga fängelser än att bygga skolor. USA har största
fängelsebefolkningen i världen i förhållande
till befolkningens storlek, 2 miljoner internerade. Antalet har
ökat med 50 procent på 10 år. USA har 5 procent
av befolkningen i världen, men 25 procent av fångarna.
Enligt USAs justitiedepartement har USA 690 fångar på
100.000 invånare, jämfört med medeltalet i Europa
som är 100 fångar.
Fångindustrikomplexet i USA, ett privatindustrikomplex, är
den största arbetsgivaren i landet. Det är en industri
med en omsättning på 35 miljarder dollar, som har över
en halv miljon anställda. Arbetskraften är den billigaste
man kan få, och utan sociala kostnader av något slag.
Fångar paketerar produkter av olika slag för Microsoft,
Starbucks. Det största fångindustriföretaget, Corrections
Corporations of America har också anläggningar i England,
och planerar att expandera till Mexiko.
Fångarna kommer från kretsar av hemlösa, arbetslösa,
knarkberoende, mentalsjuka och andra grupper. Över 60 procent
av fångarna tillhör olika etniska minoritetsgrupper.
Afroamerikaner som utgör 12 procent av befolkningen i USA utgör
nästan 50 procent av fångarna. Prognoser anger att med
detta system kommer flertalet av afroamerikanska män mellan
18 och 49 år att hamna i fängelse under nästa årtionde.
En rapport från USAs Justice Policy Institute, "Fängelseceller
eller klassrum", visar att delstaterna ökade sina utgifter
för fängelserna 6 gånger mer än för högre
utbildning, och andelen afroamerikanska män i fängelse
är 30 procent högre än andelen i högre utbildning.
Och detta är resultatet av utvecklingen sedan 1980 då
ökningen av antalet afroamerikanska män i fängelser
var 3 gånger högre än ökningen inom högre
utbildning.
|
