Jänkpropagandan mot Kuba – åtta exempel
Fakenews, vinklingar, förtiganden och lögner kännetecknar den USA-finansierade slaskpropagandan mot Kuba. Den plockas ofta upp av större medier och sköljer över opinionen i, och utanför, ön.
USA-finansierade medier inriktade mot Kuba
1. Förbereder USA verkligen Guantánamo inför en eventuell massflykt av kubaner?
”USA förbereder Guantánamo inför en eventuell massflykt av kubaner på grund av oroligheter på ön”, rapporterar Asere Noticias, som uppger sig hänvisa till ICE i Miami, Southern Command och andra instanser inom den amerikanska regeringen.
Utan tvekan står vi inför ett nytt avsnitt av psykologisk krigföring.
Efter att i åratal ha undergrävt levnadsvillkoren och utarmat det kubanska folket, särskilt under de senaste åren, efter att ha påtvingat dem en nio månader lång oljeblockad och efter att ha hållit kvar tusentals containrar med livsmedel och läkemedel som inte får komma in på Kuba på grund av påtryckningar och hot mot rederierna, försöker de nu påverka människors sinnen för att ingjuta rädsla och skräck.
»ICE Miami lagrar utrustning och utarbetade en plan för att förstärka den personal som ansvarar för att ta emot migranter inför en eventuell kris på Kuba.« Denna kris, som pågår just nu, har de själva orsakat som en del av ett annat inslag i sitt krig: det ekonomiska.
”Förberedelserna dokumenterades i en officiell rapport om operationen ’Sofder Ward’, där Southern Command nämns.” Detta ”förklarade att eventualiteten av en migrationsvåg av stora proportioner ingår i deras bedömningar”, läser vi, med hänvisning till ”en migrationskris kopplad till interna händelser på ön”.
Om dessa händelser inte inträffar, om det varken uppstår sociala oroligheter eller utlöses en massiv migrationsvåg, så skapar de bilden av den själva och inpräntar den i folks medvetande för att skapa oro och rädsla.
2. Marco Rubio söker stöd mot Kuba inför omröstningen i FN
Inom ramen för denna psykologiska krigföring ingår även uttalanden från utrikesdepartementet, som säger att man för samtal med sina satellitstater, med sina marionetter i Latinamerika, för att de ska sätta press på Kuba.
”Marco Rubio diskuterar Kuba med Nayib Bukele, El Salvadors president, och riktar en varning till regimen i Havanna”. Vi läser: ”Utrikesdepartementet bekräftade detta genom ett pressmeddelande som offentliggjordes i tisdags.”
”Marco Rubio ifrågasatte det internationella stödet som regeringen i Havanna får och efterlyste en bättre samordning mellan Washington, El Salvador och andra allierade länder.”
Självklart behöver de att det, i slutet av oktober, när omröstningen i FN äger rum, blir ett resultat som gynnar deras intressen. Den omröstningen kommer, som alltid, att bli en förkrossande seger för Kuba mot denna mordiska och brottsliga blockad som tar livet av så många människor på ön.
USA:s regering, och Marco Rubio i synnerhet, behöver att några trumpistiska satellitstater i regionen röstar mot Kuba; det vill säga att de röstar för utrotningen av det kubanska folket. Även om de lyckas få några fler röster, som de redan lyckades med förra året genom hot, belöningar och straff, var förra årets omröstning fortfarande till Kubas fördel: nära 95 % uppmanade den amerikanska regeringen att häva blockaden mot ön.
3. Att lägga skulden för bristen på flygbränsle, som är en följd av USA:s oljeblockad, på Havanna.
Alla dessa medier, liksom de jag nämnt, har publicerat dessa pseudonyheter och lyfter fram Kubas kritiska ekonomiska situation, samtidigt som de alltid bortser från den väsentliga orsaken: den amerikanska regeringens ekonomiska krig.
Men vad är problemet? Att de som finansierar redaktionerna hos dessa medier, de som med sina pengar och subventioner stöder Diario de Cuba, ADN Cuba, Cubanet och så många andra, är just de som orsakar Kubas kritiska ekonomiska situation: den amerikanska regeringen själv.
Men istället för att förklara det på detta sätt, tillskriver dessa medier alla problem den kubanska regeringen, som gör vad den kan med det den inte har.
”Den nya bostadslagen träder i kraft på Kuba”, skriver Diario de Cuba, och tillägger att den inte löser bostadsproblemen.
Hur ska en bostadslag kunna lösa problemen när landets ekonomi har ödelagts av den amerikanska regeringens sanktioner och av en total oljeblockad som ni stöder?
Ytterligare en nyhet i samma anda. Vi läser i Periódico Cubano, ytterligare ett av dessa lejdmedier, att ”regimen kommer att hålla tio kubanska flygplatser utan bränsle fram till november”.
Låt oss komma ihåg att detta är en följd av oljeblockaden, inte av ett beslut från den kubanska regeringen.
En viss typ av bränsle, Jet A-1, finns helt enkelt inte tillgängligt på Kuba; det råder brist på det, och därför har man tvingats ställa in många flyglinjer.
De har för övrigt inte stängt dessa tio flygplatser, men de har tvingats omorganisera de internationella och inhemska flygningarna.
Men istället för att förklara det så här för oss, istället för att tydligt säga att detta är en följd av ett uppenbart och bevisat ekonomiskt krig, säger Periódico Cubano att de amerikanska sanktionerna ”skapar ytterligare hinder för Kubas tillgång till energileverantörer och energiförsörjning”.
Hur kan de ”skapa ytterligare hinder”? Nej, de är inte bara ytterligare ett hinder: de är muren som står mellan den som vill köpa bränsle och leverantören som inte kan leverera det eftersom den amerikanska finansdepartementet, om så skedde, skulle straffa leverantören, antingen genom tullar mot landet, böter eller sanktioner mot rederierna.
Men Periódico Cubano är ännu mer cyniskt när det hävdar att ”den kubanska regeringen bär ansvaret för de uteblivna resultaten som drabbar befolkningen, trots att den hela tiden skyller den kubanska ekonomins misslyckanden på de amerikanska restriktionerna”. När det är just det som är fallet.
4. Fotona på Fidel och Raúl som visar motsatsen till ett ”miljonärsliv”
En av berättelserna från alla dessa medier som samarbetar med utrikesdepartementet för att demonisera den kubanska revolutionen och den kubanska regeringen handlar om de påstådda privilegierna hos Kubas politiska elit, såsom de som, enligt dem, Fidel och Raúl åtnjöt.
CiberCuba har rubriken: ”Uppoffringar för folket, yachter för Castros: Fidel och Raúls lyxliv i bilder”.
Saken är den att en viss Alain Paparazzi, en skurk, en antijournalist, en typ som tillbringar hela sitt liv med att ljuga och publicera falska nyheter vars falskhet har bevisats bortom allt tvivel, tycks ha fått tag på några fotografier av de båda politiska ledarna som togs för många år sedan, för flera decennier sedan. Han har publicerat dem och flera av dessa medier har återgivit dem, däribland CiberCuba.
”Fotografierna ska visa Fidel och Raúl när de fiskar på öppet hav ombord på yachter och njuter av fritidsdagar i en miljö präglad av bekvämlighet och privilegier. Så cirkulerar de på sociala medier”, säger man.
Men när man tittar på bilderna inser man vad de är: en lögn och en bluff. Problemet är att de visar dig bilderna så att du inte ska titta noga på dem. För om du tittar på dem och har ett uns av intelligens, inser du att de båda kubanska ledarna, omgivna av sitt säkerhetsteam, fiskar lugnt, klädda i tofflor, kortbyxor, badkläder – i helt enkla kläder och utan någon som helst prål. Var är miljonärernas liv? Var är yachterna?
Men de ägnar sig gång på gång åt att ljuga, ljuga och ljuga. Nåja, det finns väl någon idiot som tror på det.
5. Att hitta på privilegier för människor som visar solidaritet med det kubanska folket
Och alla dessa påstådda privilegier vill de nu också lägga på solidaritetsrörelsen och de människor som har rest till Kuba för att hjälpa det kubanska folket, leverera humanitär hjälp och bekämpa den blockad som dessa skurkar och brottslingar har infört mot det kubanska folket.
CiberCuba publicerar: ”Rådgivare till New Yorks borgmästare träffade Díaz-Canel och berättade om lyxen under sin resa”.
Han heter Danny Valdez och var rådgivare till New Yorks borgmästare, Zohran Mamdani. Han reste till Kuba ”som en del av en amerikansk socialistisk delegation” som höll möten med representanter för den kubanska regeringen, samtidigt som han, enligt mediet, ”njöt av lyxigt boende och rikliga måltider”. De bodde på Gran Aston Habana, ett femstjärnigt hotell, framhåller det så kallade mediet.
Tja, det måste sägas att när denna person och denna delegation åkte till Kuba var jag också där och det fanns väldigt få öppna hotell. Det finns fortfarande väldigt få, eftersom dessa skurkar och brottslingar har ödelagt turismen med sin ekonomiska politik och sina sanktioner. Nu har den kubanska regeringen, helt logiskt, stängt de flesta hotellen och det finns väldigt få anläggningar kvar som är öppna.
Ett av dem var just detta. Dessutom var det ett av de få hotell där en amerikansk medborgare överhuvudtaget kunde bo, eftersom man, om man bor på något av de andra som fortfarande är öppna, riskerar att bryta mot blockadlagstiftningen. Det vill säga, denna persons möjligheter att hitta boende var mycket begränsade. Detta var troligen det enda stället där han kunde bo. Han hade inte möjlighet att välja något annat ställe.
Jag bodde själv på Hotel Nacional de Cuba, som också har fem stjärnor. Man måste ju bo någonstans och träffa hela delegationen för att hålla möten, sammanträden och så vidare. Av de få hotell som var öppna bodde vi alltså där.
Men nyckeln till allt detta är den förföljelse som dessa medier utövar, precis som den som den amerikanska regeringen utsätter dessa personer för när de återvänder från Kuba.
Det är förföljelsen mot människor som Danny Valdez, den person vi har nämnt, som för länge sedan grundade organisationen Cubanoamericanos por Cuba, som ägnar sig åt att ”främja upphävandet av det amerikanska embargot”. Det handlar om människor som inte stämmer överens med den manipulerade och förenklade stereotypen som dessa skurkar och fascister sprider: att kubaner som bor i USA alla är trumpanhängare eller förespråkare för krig mot sitt eget land.
Denna person kommer från en familj som bodde på Kuba för många år sedan och som inte ens var revolutionär. Men idag inser han att det som hans egen regering i Washington gör mot Kuba är ett brott mot mänskligheten.
6. Försvarar den som ägde hela öar på Batistas Kuba
Och vem måste alla dessa medier försvara, genom att ägna reportage åt dem där de, för övrigt, talar om privilegier? Jo, de överklassen som bodde på Kuba före revolutionen.
Där finns det omfattande reportaget om Mario Echevarría, arvtagare till Cayo Coco. Det vill säga, hans familj ägde Cayo Coco, hela ön, varken mer eller mindre. Något som nu tillhör folket, eftersom det är allmän mark.
Men nej: på den tiden, under applåderna från dessa medier som hyllar och gör propaganda för denne herre, fanns det en familj som ägde ön helt för sig själv. Och de tycker fortfarande att det är okej. De tycker att det är okej vad denna skurk gör. Den här mannen, tack vare Helms-Burton-lagen och att Donald Trumps regering aktiverade avsnitt III i den lagen, började väcka stämningar till höger och vänster mot företag från USA och andra länder som har haft någon form av affärsrelation med den kubanska staten under Obamas upptining och hade bedrivit verksamhet på Cayo Cocos mark.
I den första stämningen fick han mycket pengar. Därefter förlorade han den andra och den tredje, den sistnämnda mot Expedia. Det vill säga, han agerade inte bara mot investerarna, utan också mot möjligheterna för den kubanska turismen.
Så nu är turismen på Kuba praktiskt taget noll, enligt denna bedömning, tack vare insatserna från dessa skurkar, före detta borgare från det pre-revolutionära Kuba.
7. Schackspelaren och sångerskan som bestämde sig för att behålla pengarna och nu måste sprida skvaller mot Kuba
Och vad skulle vara ett exempel på människor som inte åtnjuter privilegier, utan som har förtjänat det de har med sitt eget hårda arbete?
Människor som vissa före detta kubanska idrottare och musiker som för länge sedan bodde på Kuba, men som beslutade sig för att, i samtliga fall på ett helt och hållet egoistiskt sätt, tjäna mycket mer, lämna landet och bryta med sitt hemland. Och just för att bana väg för detta började de tala skit om sitt eget land.
Schackspelaren Lázaro Bruzón hävdar: ”Det kubanska systemet återvinner människor, pressar ut själar och kastar bort sina idrottare.” Denna person beslutade sig för att emigrera till USA. Han kunde ha gjort det med lite mer värdighet. Han bestämde sig för att han ville behålla alla prispengarna, eftersom han är en ytterst briljant schackspelare, utbildad på Kuba, i revolutionens skolor.
Han borde åtminstone visa lite tacksamhet. Nåväl, han bestämde sig för att emigrera för att behålla hela sin prispott, just när hans folk svälter och lider nöd, och det finns människor som dör på grund av brist på mediciner, just på grund av den regering som han nu försvarar: USA:s.
Detsamma gäller sångerskan Daymé Arocena, en enastående sångerska, en verkligt stor sångerska, som också är utbildad vid Kubas musikskolor. Hon borde också känna lite tacksamhet gentemot den kubanska revolutionen. Ändå bestämde hon sig en dag för att behålla hela prissumman.
Men det är märkligt, för häromdagen läste jag en rubrik i Diario de Cuba: ”En jazzklubb i USA ställde in en konsert för att bevara sin relation med regimens ambassad”. Detta är den fullständigt manipulativa vinklingen hos denna tidning som finansieras av den amerikanska regeringen. Tidningen förklarar att sångerskan ”kritiserade inställningen av en konsert efter att hon protesterat mot att den kubanska regimens ambassad deltog i evenemanget”. Hon protesterade eftersom hon ”inte ville framträda tillsammans med regimens ambassad”, som enligt henne ”representerar den kubanska diktaturen, något som inte stämmer överens med hennes hållning eller med de oberoende konstnärernas”.
Ja, visst, men det är ju inte du som bestämmer vem arrangören anlitar. När någon anordnar ett evenemang bjuder de in vem de vill, och det är inte du som ska sätta villkoren. Jag tycker att det är en helt och hållet arrogant och överlägsen inställning att du vill bestämma villkoren för ett evenemang och utesluta ett lands diplomatiska representation, även om du har brutit med ditt land och inte vill veta det minsta om det.
Förresten, du bröt, vilken slump! precis som den tidigare nämnda schackspelaren, när den ekonomiska krisen i Kuba bröt ut, till följd av de oändliga sanktionerna som infördes under Donald Trumps första administration, till vilka pandemins effekter kom att läggas. Vilken slump att det var just då som möjligheterna till anlitande i Kuba tog slut, och så vidare, och så vidare. Vid den tidpunkten beslutade ni båda att behålla hela intäktspotten.
8. Att medverka till dödsfall på Kubas sjukhus: målet för den köpta pressen
Och slutligen tar vi upp en nyckelfråga i hela denna press som finansieras av den amerikanska regeringen, som attackerar Kuba och ingår i Washingtons propagandakrig mot Havanna.
Vi läser i Diario de Cuba, denna tidning som vi redan har hört talas om och som subventioneras av USAID och NED, båda federala myndigheter under den amerikanska regeringen, att ”kubanska läkare utomlands arbetar under svårigheter med att få sin yrkesbehörighet erkänd och hinder för att utöva sitt yrke”.
Därefter publicerar tidningen en ledare med titeln ”Kampen om de kubanska läkarna utomlands”. Vi läser att ”mot bakgrund av uppsägningen av avtal om kubanskt medicinskt samarbete i flera länder – Guatemala, Jamaica, Guyana, Honduras och Bahamas, där man har meddelat att avtalen med Kuba ska upphöra – uppskattade NGO:n Archivo Cuba att det fanns 1 300 vårdpersonal i februari 2025”.
Diario de Cuba och alla dessa medier följer utrikesdepartementets narrativ. De säger exakt samma sak och samarbetar på samma sätt som Prisoners Defenders och alla dessa organisationer som fabricerar juridiska rapporter om denna fråga. Det de förmedlar till den internationella allmänheten och till tjänstemännen i de regeringar som har undertecknat avtal med Kuba är berättelsen om att Kuba tjänar pengar på dessa avtal, att den kubanska staten, dess tjänstemän och dess ledare tjänar en förmögenhet och betalar läkarna mycket lite.
Nej, nej. Det som måste sägas och upprepas tusen och en gång är, för det första, att läkarna tjänar mycket mer när de arbetar utomlands än när de arbetar på Kuba: många, många gånger mer.
För det andra, att överskottet behålls varken av någon tjänsteman eller någon ledare. Överskottet går till hälsoministeriet, som använder det för att betala lönerna till de läkare som arbetar på Kuba, köpa läkemedel och råvaror för att tillverka dem, anskaffa utrustning till sjukhusen och finansiera det allmänna underhållet av hälso- och sjukvårdssystemet.
När ni angriper dessa avtal och jublar över att de bryts, jublar ni över att det saknas läkemedel på Kuba och att människor dör som till exempel behöver en specifik cancerbehandling. Det är vad ni gör.
”Enligt rapporten om människohandel från USA:s utrikesdepartement – berättar denna nyhetskälla som fungerar som officiell talesperson för den amerikanska regeringen – minskade antalet kubanska arbetare utomlands från 24 000 till 15 000 på ett år”. Enligt nyhetskällan ”utgör alla dessa framsteg en seger för det oberoende kubanska civilsamhället”.
Och man hävdar att denna minskning ”har skett till följd av påtryckningar från USA, inklusive dess sanktioner”. Man angriper också de länder och regeringar som fortfarande har avtal med Kuba, såsom Mexiko och den italienska regionen Kalabrien.
Detta är den roll som dessa medier spelar: de avslöjar inte någon påstådd ”löneorättvisa”, nej, utan de angriper det kubanska hälso- och sjukvårdssystemet och rätten till hälso- och sjukvård för så många människor vars enda möjlighet att få gratis sjukvård var den som de kubanska läkarna tillhandahöll.
Man måste applådera Diario de Cuba och alla dessa skamlösa människor för det arbete de utför genom att stödja den mest brottsliga och terroristiska regeringen i historien.
Cubainformacion 261016 (ZT)
¿El ICE en Guantánamo, eventual crisis migratoria en Cuba?
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
STOPPA FOLKMORDET!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke.
Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till ”Solceller till Kuba!”
Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0