I början av november drabbades Kuba av den värsta orkanen på över 50 år med vindhastigheter på upp till 60 sekundmeter. Halva landet och nästan 6 miljoner människor drabbades. 165.000 bostäder har skadats, 12.000 blev totalförstörda och bara i huvudstaden Havanna raserades ett 80-tal byggnader. 1.500 skolor skadades och ett femtiotal förstördes. Det nationella elnätet var utslaget i 3 veckor.
2 miljoner hektar sockerfält, 54 % av skörden har skadats, och 10 % totalförstörts. En tredjedel av sockerbruken tvingades stänga på grund av skador. 420.000 ton citrusfrukter slogs ned, 20 % av skörden totalförstördes, liksom 75.000 hektar bananodlingar. 1.400 ton kaffe gick förlorade. 325 stora växthus, 76 bevattningsanläggningar, 2.500 tobakslador, 395 kycklingfarmer skadades och 423 totalförstördes. Värdet av de materiella skadorna beräknas till 2 miljarder dollar, en tiondel av BNP i ett fattigt land som Kuba. Det kommer att ta minst ett år att bygga upp det som raserats.
Över 700.000 människor evakuerades inför den annalkande katastrofen, och så kunde antalet döda hållas så lågt som 5 personer. El- och vattenförsörjning stängdes av för minska risken för dödande elektricitet från nedfallna ledningar och för gasexplosioner, och förorenat vatten. Folk uppmanades att lägga upp förråd av mat och vatten för ett par dagar, spika för fönstren och hålla sig inomhus.
Professionella katastrofexperter framhåller Kuba som modell för hur katastrofer kan förebyggas och människoliv räddas.

Orkanrapport
Bo Lambert

Lördag, Orkanvarning utfärdad
Överallt i staden spikar man, förseglar, klistrar för och binder, sågar av trädgrenar som sträcker sig alltför nära telefon och elledningar, rensar undan skräphögar från gathörnen, ställer undan bilar, monterar ned lyktor och lampor, rensar dagvattenledningar. Och hamstrar mat - ingen vet när nästa leverans kan komma. Orkanen Michelle är på väg, och stora delar av landet har katastrofberedskap
Länge såg det ut som Michelle skulle passera rakt genom Havanna, men för några timmar sedan fick vi besked om att den vikt av mot öster - mot Matanzas i stället. Det betyder inte att det är lugnt här. Vinden sliter och drar. Grenar bryts - kokosnötter faller och slår sönder glasrutor, tegelpannor och klinker.

I flera dagar har radio och TV informerat om vad som behöver göras. De når ut till alla, och ett effektivt decentraliserat civilförsvar organiserar förberedelserna. Från region till region rapporteras om vilka åtgärder som företagits. Det största problemet är nog flodvågor och översvämningar på grund av allt regn.
Nere vid Avenida del Puerto tas båtarna upp och läggs på lut längs promenaden. Det är grått och nästan ingen sikt.
Mitt rum är förseglat. Tvärslå för dörrar och fönster. Strömmen är bruten. Vinden i Casablanca, på andra sidan hamninloppet, där Havannas SMHI ligger, är redan på 30 sekundmeter. Det kommer att bli en lång mörk kväll. Dagsljuset som sipprar in i rummet genom träjalusierna flammar och flämtar. Träden utanför böjer sig och ömsom öppnar och stänger för fönstren - som en rullgardin som går upp och ner.

Onsdag, Lugnet efter stormen
Det har varit kaos i flera dagar, trots att orkanen drog förbi ca 20 mil öster om Havanna. Vi hade dock en ordentlig storm med vindstyrka på 30 sekundmeter. Träd och byggnadskranar bröts och föll, havet bröt igenom vid Malecon. Vi har varit utan elektricitet, gas och vatten i mer än tre dygn. Människor har levt på tynande förråd av grönsaker och frukt i sina gradvis allt ljummare kylskåp. De som har frysar har förlorat det mesta av sina förråd. Vi har ju inte kunnat se TV eller höra radio. Så mycket har vi i alla fall förstått att förödelsen har varit stor i landets mellersta delar, massor av bostäder har förstörts, frukt och bananodlingarna har drabbats svårt, brott på vatten, el och telefonledningar, översvämningar och raserade broar och vägar.
Michelle lär ha varit lika svår som orkanen 1944, med vindstyrkor på upp till 75 sekundmeter. Men bara fem dödsoffer, vilket torde vara unikt för ett u-land efter en naturkatastrof av detta slag. Nu på morgonen syns en bekymrad Fidel i TV, på rundresa för att inspektera förödelsen.
Här i Havanna har de på tre dagar lyckats få undan den värsta bråten, kapat träd, rensat trädgårdar, sopat gator, reparerat hus och TV-master. Skolor och arbetsplatser (ingen mat, inget ljus) har varit stängda, massor av människor har varit ute och hjälpt till - nästan som en folkfest. Och när strömmen kom tillbaka i går kväll jublade hela kvarteret - som när hemmalaget gör mål.
Nu är det lugnet efter stormen. Det har varit en klar och kall natt, bara 18 grader. Nu går solen upp som om ingenting har hänt, alla återgår till skolor och arbete.