Andrew Cawthorne skriver i en artikel för Reuters 01 11 07 om Elisabeth som var tre år när hennes far dödade modern och åkte i fängelse, ett trauma som fick henne att sluta tala i över ett år. Idag är samma flicka en välartikulerad åttaåring, som skrattar, pratar och dansar som vilken flicka som helst. Specialister och släktingar säger att Elisabeths förvandling beror på något som inom kubansk hälsovård kallas "psykobalett", skriver Cawthorne.
Till skillnad från annan dansterapi så har den kubanska ett mer disciplinerat och tekniskt program med hjälp av professionella danslärare, ibland från den kända Nationalbaletten. Genom en kombination av dans och psykoterapi, bygger barnen upp sin självkänsla och sitt självförtroende och lär sig disciplin, samarbete och färdigheter.
Dansterapin startade 1973 som ett frivilligt projekt för en grupp barn med känslomässiga störningar, men det växte snabbt och omfattar nu även barn med psykisk utvecklingsstörning och Downs syndrom. Även blinda, döva, äldre och gravida drar fördel av kurserna i "psykobalett".
"Behandlingen grundar sig på att dans finns i våra biologiska rötter," säger Georgina Farinas Garcia, grundare av projektet och nu chef för "psykobalettavdelningen" vid Havanna Psykiatriska sjukhus.
"Innan människan lärde sig tala använde hon dans för att kommunicera. Alla gamla och nya stammar dansar för att förmedla intryck, att starta krig, att bärga skörden och så. Dansen frigör endorfin, ett hormon fyllt av välbehag." Resultaten har varit enastående ända sedan starten för 28 år sedan.
"Det var blyga eller aggressiva barn med ängslan, hyperaktivitet eller fobier," minns Farinas. "Vi märkte att mycket snabbt, på mindre än två månader, hade barnens tillstånd förbättrats och föräldrarna var glada." Hennes avdelning har vunnit en utmärkelse från Unesco och har fått efterföljare i andra länder.
Sedan starten 1977 har de haft 10 000 deltagare och avdelningen har i snitt 360 patienter under behandling. De har fortfarande en liten budget, men får tillskott från fonder och donationer och ibland bidrag från privatpersoner.Farinas har varit med på åtskilliga internationella konferenser och vunnit priser under åren.
Patienterna dansar till olika rytmer, allt från klassisk musik till modern salsa och bygger snabbt upp självförtroende och självuppskattning.
"Det är underbart för min dotter," säger Valeria Alpiza Camino, vars dotter Viviana har Downs syndrom och har dansat med "psykobaletten" under 26 år, nästan sedan dess början. "Dans är det viktigaste i livet för henne. Sätt på vilken musik som helst och hon dansar till den. Hon har fått självförtroende och vunnit respekt genom sin dans."

Unikt miljöprojekt
för funktionshindrade barn
I mer än ett år har ett miljöprojekt för funktionshindrade barn bedrivits i provinsen Villa Clara. Enligt Domingo Ballate, skogsvårdsexpert som arbetar med miljöskyddsprogram, är projektet för syn- och hörselskadade barn unikt i världen. Målet är att väcka intresse för miljöfrågor med hjälp av video och ljudpresentationer anpassade för unga människor. Utflykter till landsbygden där barnen kan bekanta sig med både djurliv och växtlighet ingår också. Barn med hörselskador har utvecklat ett teckenspråk för olika och ovanliga fåglar. Handtecknen har erkänts av Kubas organisation för döva och ingår numera i skolundervisningen. Experter har bekräftat att barn som ingår i projektet visar ett förbättrat självförtroende, minskad rädsla för omgivningarna och kommer bättre överens med andra barn. Cuba News November 2001

Hip-hop på gång
Sture Arrhed

I en klubb i New York sitter kubanska hip-hopare och lyssnar och lyssnar medan andra framträder på scenen.
"Hip-hop från Kuba... den är stark broder", rappar duon Anónimo Consejo och möts av publikens uppskattning när de lämnar scenen. Med vid New York besöket var producenten Pablo Herrera, promotorn Ariel Fernández och grupperna Obsesíon, Anónimo Consejo och RCA (Crazy Rappers of Alamar). Besöket varade i flera veckor och innehöll workshops, paneler och informella visningar och organiserades av aktivisten Danny Hoch. Samtidigt släpptes en samlings-cd med 13 kubanska rap-grupper. Förra året släppte Orishas ett rap-album som sålde i 400 000 ex i USA och Europa.
"Jag började med hip-hop för att jag behövde uttrycka mig fritt, för att det är ett sätt för mig att prata om allting," säger Magia Lopez, som tillsammans med sin man Alexey Rodríguez bildade Obsesion. "Hip-hopen är direkt, ett sätt att prata direkt. Det är en röst för de unga på gatorna."
Trots ökande popularitet och officiellt accepterande, så är det ont om rap-cd i affärerna. Ändå har rörelsen medverkat till att flera hundra rap-grupper startats och med en distinkt och tydlig kubansk riktning av musiken.
"I början imiterade vi bara USA-rap, men nu uttrycker alla sin kubanska identitet," säger Rodríguez. För de socialt medvetna i USAs hip-hopvärld står kubansk rap för det bästa i den tidiga USA-rapen; politisk och social kritik kryddad med energi och integritet. Det mesta av det som görs idag i USA har förlorat detta. Kubanska rappare kan vara rakt på sak när det gäller de dagliga problem som gäller alla i det kubanska samhället.
"Vi har alltid drömt om detta... att visa hur vi gjort rapen till vår egen," säger Fernández. "Vad människor hör om Kuba är överdrivet," tillägger Lopez. "Men Kuba förändras. Så vi har en uppgift... att visa hur vi verkligen lever på Kuba, för vi är en del av folket. Och det är så vi lever."
Utdrag ur artikel publicerad i Miami Herald, november 2001