På brickan ris och svarta bönor. Till detta en portion yuca och en bit fläsk, en makrillfilé eller ett kycklinglår. Maten är väl kryddad och smakar gott

Detta är landet där man gör dygd av nödvändigheten. Här beskriver man sitt armod och alla samhällets brister med ett leende, eller till och med ett hjärtligt skratt. I kantinen där jag äter med studenterna och de andra lärarna väsnas det och slamras så att det nästan inte går att föra en normal konversation. Vårt lunchsamtal har handlat om maten på Kuba, en efterdyning av den gruppdiskussion vi haft hela förmiddagen om matens betydelse för hälsan och risken att få cancer. Medelkubanen har ungefär samma risk att få cancer som svensken, men för de olika cancerformerna är skillnaderna stora. Här är cancerformer som beror på rökning vanligare än i Sverige, t.ex. lunga, struphuvud och munhåla, medan bröstcancer är mycket vanligare i Sverige. Vi har en kraftig ökning av testikelcancer, som är nästan obefintlig i Kuba, och cancer i tjocktarmen är mycket ovanligare i Kuba än i Sverige osv. Orsakerna till dessa skillnader har vi mycket liten kunskap om - men många forskare tror att maten vi äter och andra levnadsvanor spelar en avgörande roll. Alltså är det av intresse att få veta vad kubanerna äter.
Denna enkla fråga utlöser en storm av känslor och skämtsamma diskussioner. "Menar du vad vi verkligen äter - eller vad vi skulle vilja ät?" - undrar man, och så skrattar man igen. Några säger stekt kyckling, med ris och svarta bönor och äggröra (revoltillo), andra säger biffstek med friterad potatis och grönsaker, åter andra säger färsk "pargo" en stor fisk, helstekt i ugn på bädd av sötpotatis och med ris och svarta bönor. Men allt detta är bara drömmar - de flesta kubaner vet ej vad de kommer att äta på kvällen - det är lätt för dem att svara på vad de skulle vilja äta - svårare är det för dem att tala om vad de verkligen äter. Men i kantinen finner jag svaret.
Vi serveras en riklig måltid av ris med antingen svarta bönor eller kikärtor - tillagat närmast som soppa. Till detta serveras oftast en portion yuca och en bit fläsk, eller ett par sardiner, eller en makrillfilé, eller mera sällsynt, ett kycklinglår. Maten är väl kryddad och smakar gott - idag liksom de tre fyra dagar tidigare som jag fått endera varianten på denna meny - men säkert har man tröttnat efter veckor, månader med samma diet. Det händer ju även hemma att vi tröttnar på vår lunchrestaurang. Denna typ av mat dominerar nog också middag och kvällsmåltiderna på Kuba. Kött och färsk fisk är dyrt, och tillgången är begränsad.
Några av lärarna som besöker kantinen har med sig bananer, apelsiner eller en avokado av den kubanska sorten, som är stor som en aubergine och mycket god och mäktig. Tillgången på frukt är god och säsongbetonad - bladgrönsaker saknas helt. I slutet av september, är det avokado och apelsiner som dominerar, bananer av olika slag finns året runt, och grönsaker, tomater och gurka, kommer senare.
Den "särskilda perioden" som inleddes för tio år sedan, och som först nu sägs vara avslutad, orsakades av Sovjetunionens kollaps 1991, och därmed uppsägningen av alla handelskontrakt. Det blev omedelbart ekonomisk kris, och det uppstod akut brist på bl.a. livsmedel och energiråvaror. Matvaror hårdransonerades. Barn, gravida och gamla gynnades jämfört med fr.a. medelålders män. Medelkubanen förlorade 5 kg under åren 1992-93. Livsmedelsbristen framkallade också en tragisk och unik sjukdomsepidemi.
I början av 1992 rapporterades ett 30-fall av en ny sjukdom i Pinar del Rio-provinsen i västra Kuba. Alla patienterna hade förlorat synen på båda ögonen till följd av skada på synnerven. Många blev blinda för resten av livet. Mot slutet av året hade 1000 fall rapporterats. I april 1993 var antalet patienter nära 50000. Sjukdomen fick namnet "kubansk epidemisk opticusneurit". Fyra femtedelar av patienterna var medelålders män som förlorat mer än 8 kg kroppsvikt under 12 månader före insjuknandet. Man fann att orsaken var brist på A och B-vitaminer och folsyra i förening med rökning. En annan bidragande orsak var alkohol. För konsumenterna var spriten inte bara en berusningsdryck, utan också ett energitillskott.
De kubanska myndigheterna vidtog snabbt effektiva men kostsamma åtgärder i form av vitaminterapi. Epidemin och dess bekämpande var en hård ekonomisk belastning i det krisläge landet befann sig i. Och enligt internationell expertis skulle epidemier av detta slag återkomma om inte de bakomliggande orsakerna eliminerades. Alltså, tillfälliga tillskott av vitaminer och näringsämnen var inte ett tillfredsställande svar på den kubanska epidemin. Det måste till mera långsiktiga åtgärder - mera livsmedel!

Krispolitiken har varit framgångsrik. 1995 hade närings- och livsmedelstillgången i stort sett återställts för större delen av befolkningen. I dag förefaller det finnas gott om griskött, ägg, frukt, rotfrukter och grönsaker på min lokala "mercado". Men det är förhållandevis dyrt, och många har inte råd att spendera särskilt många pesos i veckan här. Det är i "bodegan" man får sin ranson av stapelvaror, ris, socker, bönor, yuca, kaffe, och det extra som "mercadon" erbjuder har de flesta inte råd till särskilt ofta. Men på de flesta arbetsplatser, liksom i skolor och på universiteten serveras alltid en lunchmåltid som antingen är gratis eller kostar högst en pesos. Man säger att maten här på IFAL är bättre än på de flesta andra håll. Fattas bara annat - man undervisar ju i livsmedels- och nutritionsvetenskap. Vi lämnar kantinen, mätta och belåtna.

Lägre, men fortsatt tillväxt
Den ekonomiska tillväxten på Kuba under 2001 blev 3 procent. Att tillväxten blivit lägre än planerat beror på två saker. Dels är det nedgången i turismen som även drabbat Kuba efter 11 september, även om nedgången varit lägre än på andra håll. Dels är det orkankatastrofen i november som beräknas ha förorsakat materiella skador motsvarande 10 % av BNP, och bland annat drabbat viktiga exportgrödor som socker, citrusfrukter och tobak, men även produkter för den inhemska livsmedelsförsörjningen (se sid ??).
Dessa frågor redovisades och diskuterades under Nationalförsamlingens decembermöte där ekonomiminister José Luis Rodriguez lade fram siffrorna för 2001 och planerna för 2002. Bland de uppmuntrande siffrorna för 2001 kan nämnas att oljeutvinningen ökade drygt 7 % till 1,9 miljoner ton och 0,5 miljoner kubikmeter gas, så att över 50 % av elektriciteten kan genereras ur inhemska källor, vilket besparar landet 90 miljoner dollar. Effektiviteten har också ökat så att det går åt 27 % mindre olja för samma elmängd.
Ordföranden i parlamentets ekonomiutskott, Osvaldo Martínez, underströk att viktigare än tillväxttakten som planeras bli 3 % även 2002 är att klara av att upprätthålla folkets levnadsstandard, matransonerna, tillgången till läkemedel och vård, utbildning , sysselsättning, och återuppbyggnad efter orkanen Michelle. Som ett positivt tecken nämnde Martínes att turistindustrin i allt högre grad grundas på inhemska varor, till 65 % år 2001. Och att 55 % av de varor som säljs i dollarbutikerna också är inhemskt tillverkade.
Finansministern Manuel Millares presenterade de föreslagna siffrorna för utbildning, hälsa, kultur, socialtjänst som innebär att 65 % av statsbudgeten skulle gå till dessa ändamål, 10 % mer än 2002. Budgetunderskottet beräknas ändå hålla sig under 2,5 % av BNP.

Första fartyget på 40 år
Ett fartyg kom lastat med 500 ton fryst kyckling och 24.000 ton majs till Havannas hamn den 16 december, från USA! Men blockaden är inte över, detta är ett undantag. Det har språkrör för USAs regering inte tröttnat på att upprepa för att lugna den exilkubanska högermaffian, som in i det sista gjorde allt för att stoppa denna engångsaffär.
Det var med anledning av det katastrofala försörjningsläget som orsakades av orkanen Michelle som Kubas regering gjorde en särskild framställan till USA regering att tillåta Kuba att mot kontant betalning köpa livsmedel, och kubanska fartyg att hämta dem i USA. Båda sakerna är förbjudna enligt USAs lag om handel med fienden. Och USA nekade och hänvisade i stället till sitt erbjudande om humanitär hjälp, dock på villkor att egna agenter själva får kanalisera hjälpen så att "regimen" inte få del av den. Kuba tackade artigt men höll fast vid att vilja köpa, och efter starka påtryckningar från näringslivet gick USA med på att USA-företag skulle få sälja livs- och läkemedel till kubanska staten som en engångsföreteelse. Dock inte att frakten skedde på kubanska fartyg, men andra fartyg skulle få undantag från den sex månaders bannlysning från USA-hamnar som drabbar fartyg som angör kubansk hamn.
Kubanska Alimport förhandlade med några stora jordbruksföretag som Cargills, Archer Daniels m fl om inköp av livsmedel till ett värde av 35 miljoner dollar, ca 4 % av vad Kuba normalt använder för livsmedelsimport per år. Priserna på vetemjöl, mjölkpulver och läkemedel var för höga, så det blev huvudsakligen kyckling, majs, soja. De första lasterna värda 3 miljoner dollar kom på fartyg under liberiansk och mexikansk flagg. Enligt "US - Cuba Trade and Economic Council" i New York, hade företagen kommit överens om att spannmåls-leveranserna skulle fördelas mellan sex delstater så att alla skulle få vara med på detta första historiska undantag från den mer 40-åriga blockaden.