| |
När
Kuba kom till Angolas hjälp i november 1975, regnade fördömandena
från alla håll. USA krävde att Kuba skulle upphöra
med sin inblandning i Afrika. Sverige upphörde med biståndet
till Kuba.
Historikern Piero Gleijeses, lärare vid John Hopkins School
of International Studies, har fått tillgång till tidigare
hemliga CIA-arkiv. Där framgår att CIA startade en hemlig
operation i Angola, utgående från Zaire, i juli 1975
i samarbete med Sydafrika som samtidigt söderifrån gick
in med stöd till UNITA. I oktober 1975 blev det uppenbart att
de USA- och Sydafrikastödda grupperna skulle förlora striden
mot befrielserörelsen MPLA. Sydafrika sände då in
reguljära trupper.
Den 4 november hörsammade Kuba Angolas vädjan om hjälp
mot den sydafrikanska invasionen, och sände snabbt över
30.000 soldater. I mars 1976 såg sig Sydafrika tvunget att
inför detta starkare motstånd dra tillbaka sina trupper,
men såväl USA som Sydafrika fortsatte att stödja
och beväpna UNITA och FNLA. I mitten på 80-talet invaderade
Sydafrika igen men besegrades 1986 av de förenade angolanska,
kubanska och namibiska styrkorna. Sedan uppnådde Namibia sin
självständighet, och 1994 upphörde apartheidregimen
i Sydafrika.
Och nu har UNITAs ledare Sawimbi, en av USAs många ”bästa
vänner” bland världens värsta massmördare,
dött. Det förödande inbördeskrig som USA och
Sydafrika startade och drev har äntligen tagit slut.
CIAs samarbete med Sydafrika förnekades från första
stund. I sin rapport ”Conflicting Missions: Havana, Washington
and Africa” konstaterar Gleijeses att dåvarande utrikesministern
Kissinger ljög om USAs inblandning och samarbetet med Sydafrika
både i kongressförhören 1976 och i sina memoarer.
Den rapport som CIA ingav till senaten i december 1975 var också
ren och skär historieförfalskning. De nu tillgängliga
dokumenten visar på militär samordning mellan USA och
Sydafrika, gemensamma militära övningar och trupptransporter
med flyg.
”När USA beslöt att ingripa i Angola i juni 1975
(några månader innan självständigheten) fanns
inga kubaner där, och CIA hade inte ens en tanke på några
kubaner”, säger Gleijeses i en intervju i New York Times
020401.
Kubas stöd till Angola beskrevs sedan som beordrat av Sovjetunionen,
som påstods utnyttja kubanska bondpojkar som kanonmat. Men
arkiven visar att Sovjet inte ens var informerat när Kuba skickade
över de första soldaterna. Sedan stödde Sovjet formellt
Kubas insatser, men begränsade sin medverkan till 10 trupptransporter
med flyg i januari 1976.
Som vanligt visar det sig att Kuba talade sanning, och USA ljög,
med massmedias entusiastiska medverkan.
|
|
 |
|
National
Endowment for Democracy
För omstörtande verksamhet
Washington Post rapporterade den 13 april om Venezuela: ”Medlemmar
av landets olika oppositionsgrupper har besökt USAs ambassad
under de senaste veckorna, för att få USA stöd för
att störta Chavez. Bland besökarna har funnits aktiva
och pensionerade militärer, mediamoguler och oppositionspolitiker”.
Oppositionspolitiker hade också inbjudits till Washington
under månaderna innan kuppen. Bland inbjudarna har stått
”International Republican Institute” som ingår i
”National Endowment for Democracy” som länge varit
ett av CIAs verktyg för underjordisk verksamhet i andra länder.
På NEDs hemsida, www.ned.org kan man finna en intressant lista
över organisationer i olika länder som får ekonomiskt
stöd av NED. Därav kan man också utläsa USAs
intressen av att påverka politiken, som när det gäller
kuppen i Venezuela. När det gäller Kuba går pengarna
huvudsakligen via Miami-baserade organisationer som säger sig
i sin tur stödja ”oppositionsgrupper” på Kuba.
Exempelvis:
25.000
$ (direktväxlat blir det ca 2.000 årsarbetslöner
på Kuba) till ”Oberoende Arbetarförbundet”
som ”utbildar” och ”rekryterar” arbetare från
olika sektorer, och har vuxit ”oerhört” och nu har
1.107 medlemmar på hela Kuba.
40.000 $ till ”Black Cuban Forum” som stöder afrokubaner
att organisera sig och främja en övergång till demokrati
17.000 $ till Center for a Free Cuba som ekonomiskt stöder
”oberoende aktivister och deras familjer” på Kuba.
52.000 $ till ”Stödkommittén för Oberoende
bondekooperativ” som informerar om jordbrukskooperativ
70.000 $ till ”Kubanska Kommittén för Mänskliga
Rättigheter” (CCDH, Elizardo Sanchez), Miami-kontoret
som ska dokumentera brott mot mänskliga rättigheter på
Kuba.
64.000 $ till ”Cubanet” för att materiellt stödja
”oberoende” journalister på Kuba och deras hemsida
27.810 $ till ”Stiftelsen för Mänskliga Rättigheter”,
för att runt om på Kuba visa en utställning av polska
affischer från ”kampen för politisk frihet”
65.000 $ till ”Kubanska Människorättsrörelsers
Infor-mationsbyrå” för att samla information om
mänskliga rättigheter och dissidentgruppers verksamhet
på Kuba
348.000 $ till ”International Republican Institute” för
att främja en fredlig övergång till demokrati på
Kuba tillsammans med kubanska aktivister (se ovan om förberedelserna
för kuppen i Venezuela)
60.000 $ till ”National Democratic Institute for International
Affairs” för att berika dialogen om de politiska partiernas
roll i övergången till demokrati
83.000 $ till ”Revista Encuentro de La Cultura Cubana”,
en Madridbaserad tidskrift, för dialog mellan författare,
konstnärer och akademiker på Kuba och utanför om
politiska förändringar på Kuba osv.
Terroristanhängare
till Floridas högsta domstol
Raoul G. Cantero III, dotterson till den kubanska diktatorn Fulgencio
Batista är advokat till yrket men saknar all erfarenhet av
domarämbetet. Han har av Floridaguvernören och presidentbrodern
Jeb Bush föreslagits att bli en av domarna i Floridas högsta
domstol. Man ska inte döma barnbarn för morföräldrars
brott, men Cantero III har fortsatt i deras fotspår.
Fadern är vapenhandlare, närstående Miamis terroristkretsar
och CANF, den Kubansk Amerikanska Stiftelsen. Han var mellanhand
åt Grisbuktsveteranen Ramon Lopez de la Cruz vid försäljningen
av de gevär som sedan användes i ett mordförsök
på Fidel Castro på väg till Iberoamerikanska toppmötet
i Venezuela november 1997. Ett av gevären såldes till
CANFs ordförande Francisco Hernandez och sedan vidare till
de män som togs på bar gärning (Kuba 4.01).
Sonen Cantero III var 1989 engagerad i en propagandakampanj för
terroristen Orlando Bosch, dömd i Venezuela för att ha
organiserat sprängningen av ett kubanskt flygplan 1976 som
ledde till 73 människors död. I kampanjen framställdes
Bosch som en hjälte för att pappa Bush skulle kunna ge
honom uppehållstillstånd i USA, i stället för
att deporteras. OBS att det inte handlade om att inför domstol
som advokat stå för den anklagades försvar, vilket
alla advokater gör. Det handlade om en propagandakampanj. Den
person som sålunda föreslås till högsta domarämbetet
i Florida, mitt under W Bush krig mot terrorismen, är en person
som offentligen försvarat terrorism. Han försvarade Bosch´s
handlingar, som ledde till 73 människors död, som del
i en hjältemodig kamp. Och han har inte tagit tillbaka.
|
