| |
Kubas ekonomiska tillväxt, som i genomsnitt uppgått till
4,7 % sedan 1996, gick ner till 3 % år 2001. Dels är
det 11.9 som spökar, med påtaglig nergång i turismen
i hela regionen, och ekonomisk nergång runt om i världen.
Dollarintäkterna har minskat med hundratals miljoner. Under
första kvartalet 2002 minskade turistintäkten med 14 %
jämfört med samma period året innan. Dollarförsändelserna
från familjemedlemmar i USA har minskat med 25 % efter 11.9.
Stängningen av den ryska avlyssningsbasen Lourdes innebär
minskade intäkter på 200 miljoner dollar/år. Sockerpriserna
har rasat till extremt låga nivåer, under 5 cent per
skålpund. Exportintäkterna beräknas minska från
500 miljoner dollar till under 400 miljoner, fastän produktionen
ökar något. Följdverkningarna av århundradets
orkan, Michelle i november 2001, bidrar också till svårigheterna,
liksom de kraftigt höjda oljepriserna på världsmarknaden
(20 dollar i januari, 27 dollar i april). Till det kommer kuppförsöket
i Venezuela, där kuppmakarna innan de återfördes
till ordningen hann avbryta oljeleveranserna till Kuba, till karibiska
priser, och de har inte återupptagits, vilket orsakar väldiga
kostnadsökningar för Kuba. Normalt behövs 1 miljard
dollar årligen för oljeimport, och ca 800 miljoner för
livsmedelsimport.
Även om det inte är frågan om en djupgående
kris som för 10 år sedan, så står landet
inför allvarliga problem. Detta gör det ju inte till något
undantag i Latinamerika, eller världen, och jämfört
med Argentina så är problemen nog mer överkomliga.
Men Kubas utsatta läge och de begränsningar som USAs blockad
innebär försvårar problemlösningen. Spanien,
Frankrike, Italien och Japan har bl a frusit nya handelskrediter
till Kuba p g a dröjsmål i betalningarna sedan november.
Och Kuba kan ju inte få några lån från Världsbanken,
IMF och BID. Dollarns värde har ökat till 27 pesos, från
21 pesos i oktober. Oljepriset har lett till nerskärningar
med 10 % i eltilldelningen till statliga företag och institutioner.
Å andra sidan står Kuba bättre rustat än för
tio år sedan, och framtidsplanerna på sikt är hoppfulla,
enligt såväl ekonomi- och planeringsminister Jose Luis
Rodriguez (AIN 0524) som Juan Triana, som leder ett ekonomiskt forskningscentra
vid Havannas Universitet (Reuters 0617). Sedan 1993 har landet återhämtat
sig i ganska snabb takt, och den ekonomiska strukturen har förändrats
i grunden. Idag kommer över hälften av valutaintäkterna
från tjänstesektorn, huvudsakligen turismen. Nickelexporten
har också ökat, och citrusfruktexport och läkemedel
står för 20 %.
Halverad oljeimport
Marcos Portal, minister för basindustrierna, förklarade
vid en presskonferens 5 juni (Granma) att gasproduktionen under
de senaste tio åren ökat femton gånger. I nuläget
har tre miljoner människor tillgång till naturgas. Och
elproduktionen utgår nu till nästan 90 procent från
inhemsk råolja. 1991 utvann Kuba en halv miljon ton olja,
medan årets utvinning beräknas nå 3,5 miljoner
ton. Förhoppningen är att inom fem år kunna producera
all el med inhemsk olja. Det är ändå bara drygt
hälften av förbrukningen, som ju också går
till alla transporter och jordbruksmaskiner.
Stora oljekällor har lokaliserats i havet utanför Havannas
och Matanzas kust och med ny teknologi, som horisontell borrning,
har kostnaderna för oljeutvinningen kunnat sänkas och
oljeproduktionen stigit sjufalt. Och oljekraftverken byggs ut.
|
|
  |
|
Samtidigt
har miljöförstöringen hejdats, som t ex i det nya
gasverket i Varadero som öppnades förra året och
som kommer att bli helt klar i år och som minskat nersmutsningen
i det näraliggande turistområdet.
Portal förklarade att finansieringen i många fall varit
svår, med krediter med kort löptid och höga räntor
från länder som Spanien och Frankrike, med återbetalning
inom två år. Det har lett till fler samriskföretag
för att kunna finansiera utbyggnaden. I t ex Varadero-anläggningen
äger kubanska Cupet och Union Electrica vardera 33 % och utländska
bolag 33 % av aktieinnehavet.
Nickel och kobolt
Kuba är nu fjärde störste producenten i världen
av nickel plus kobolt efter Ryssland, Kanada och Nya Zeeland. För
tio år sedan förlorade Kuba hela sin exportmarknad för
nickel när Sovjet försvann. Idag är den återställd
till 88 procent och Kuba exporterar nickel till över 30 länder.
Kuba producerar 10 procent av världens kobolt, men har en av
de tre största reserverna. Portal poängterade betydelsen
av kobolt: ”Det är en resurs som få länder
har och inte heller Japan eller USA har lager. Vi tänker befästa
vår fjärdeplats på världsmarknaden, men vi
aspirerar på tredjeplatsen och 15 procent av världens
koboltutvinning. Kuba har samriskavtal med ett stort kanadensiskt
företag och är nära ett avtal med Tyskland. ”Vi
har spjutspetsteknologin, men saknar kapital”, förklarar
Portal.
Cement och Läkemedel
I samarbete med ett mexikanskt och ett schweiziskt-spanskt konglomerat
har cementtillverkningen förbättrats och kommer att inom
två år nå en produktion av 24 miljoner ton. ”Kuba
har turen att ha råmaterialet i jorden” sade Portal.
Han berättade också att Havanna just avtalat med tyska
Continental om däckstillverkning. ”Kuba har en marknad
på en miljon däck, och tyskarna bistår med teknologin."
Den inhemska läkemedelsindustrin tillhandahåller nu 75
procent av det inhemska behovet. Målet för de kommande
fem åren är 90 procent. Läkemedelsindustrin täcker
just nu 33 farmakologiska grupper och av 540 läkemedel i användning
garanterar Kuba 480. Bristen på mediciner beror inte på
läkemedelsindustrin utan på finansiella begränsningar
när det gäller inköp av råvaror.
Trots att Kuba har uppfunnit en lång rad viktiga och verksamma
mediciner är det svårt att komma ut på världsmarknaden,
bl a för att de stora monopolen kontrollerar marknaden, men
också p g a omfattande certifieringspro-cesser. Dock görs
framsteg och ”Tanken är att få in 100 miljoner på
export av kemiska ämnen, blodderivat, cytostatika, örtmediciner
mm”, dvs lika mycket som läkemedelsimporten kostar. Blodprodukter
kan vara särskilt intressanta för den Latinamerikanska
marknaden. ”Fördelen med våra produkter är
den höga kvaliteten och den låga kostnaden jämfört
med många andra länder. Vi tillverkar också aidsmediciner
för länder som är beroende av låga priser.”
Granma, juni 2002, övers. Sture Arrhed
|
