Den internationella ordningen är i gungning
Ridån har fallit över högnivådelen av den 81:a allmänna debatten i FN:s generalförsamling, och sammanfattningen lämnar inget utrymme för tvetydighet:
Vi står inför en internationell situation som präglas av expansionism, fördrivning samt militär och ekonomisk aggression.
Den amerikanska regeringens försök att framtvinga fred med våld är absurt och omöjligt att genomföra, och grundpelarna i internationell rätt, i synnerhet suverän jämlikhet mellan stater, utsätts fortfarande för systematiska angrepp.
Tisdagen den 22 september inledde just USA:s president debatten med ett aggressivt tal riktat mot Kuba, där han återkom till det vanliga argumentet: ”en misslyckad stat”. Inför dessa anklagelser, som framställer ön som ett hot mot USA:s nationella säkerhet, lämnade den kubanska delegationen generalförsamlingens sal.
Miguel Díaz-Canel Bermúdez, Kubas president, fördömde den oöverträffade bristen på respekt som visats generalförsamlingen och påpekade att organet utnyttjades som en imperialistisk plattform för att hota andra nationer med utplåning.
Fyra dagar senare, den 26 september, talade Bruno Rodríguez Parrilla, Kubas utrikesminister, inför plenum om intensifieringen av en mångdimensionell aggression som har pågått i nästan sju decennier.
Kubas fördömande förblev inte obemärkt. Under hela högnivåsegmentet höjde minst tio statschefer uttryckligen sina röster mot blockaden, och till detta kom uttalanden från Ryssland och Kina som framfördes på utrikesminister- och vicepresidentnivå.
Den brasilianske ledaren Luiz Inácio Lula da Silva var otvetydig: ”FN misslyckas med ett av sina viktigaste uppdrag: att befria mänskligheten från krigets gissel. Dess trovärdighet har aldrig varit lägre; den har aldrig varit svagare.”
När det gäller Kuba var han kategorisk: den ekonomiska och energimässiga blockaden utgör ett ”kollektivt straff” som åläggs tio miljoner människor. Hans uttalande att ”Brasilien hör inte hemma i någons bakgård” sammanfattar en suveränitetsdoktrin som stämmer överens med den kubanska ståndpunkten.
Vietnam, genom To Lam – president för den socialistiska republiken – krävde att blockaden och energiembargot skulle upphävas, liksom att Kuba skulle tas bort från USAs lista över stater som sponsrar terrorism.
Den 24 september beskrev Namibias president Netumbo Nandi-Ndaitwah blockaden som en flagrant kränkning av suveräniteten och FN-stadgan, och krävde ett slut på energiembargot. Ledaren bekräftade att hennes land ”måste stå vid Kubas sida i dess svåraste stund”.
Den 26 september tog Ryska federationen och Folkrepubliken Kina till orda. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov bekräftade återigen solidariteten med det kubanska folket och den kubanska regeringen och krävde att sjöblockaden skulle upphävas. Han fördömde det ”oöverträffade tryck” som Kuba utsätts för från sin nordliga granne och konstaterade att brådskande åtgärder krävs för att lindra landets ”allvarliga humanitära situation”.
Samtidigt uppmanade Kinas vicepresident Han Zheng det ”berörda landet” – en diplomatisk omskrivning för USA – att omedelbart upphöra med att använda våld som hot mot Kuba och att häva blockaden och tvångsåtgärderna.
Lavrovs uttalande utgjorde ett starkt stöd för de ståndpunkter som Kuba förespråkade under debatten. Ryssland talade inte bara om ön utan satte också kravet på att häva blockaden i ett bredare sammanhang som ifrågasätter den hegemoniska ordningen, vilket därmed ger vår sak strategisk betydelse.
När det gäller Kina, mot bakgrund av att Washingtons verbala aggression mot ön var särskilt grov, har den asiatiska jättens stöd från FN-podiet en obestridlig politisk tyngd: det råder fullständig enighet om multilateralism, reformen av säkerhetsrådet och utvecklingens centrala roll.
Dessa röster fick sällskap av Saint Vincent och Grenadinerna samt Guinea-Bissau.
Utöver den kubanska saken blottlade debatten djupa sprickor i den internationella ordningen. Den tredje dagen talade den palestinske presidenten Mahmoud Abbas – som hindrades från att närvara på grund av nekade visum – till församlingen via video; han beskrev kriget i Gaza som ”folkmordsliknande” och varnade för att det hotar ”det palestinska folkets själva existens”.
Ett påtagligt exempel på den oacceptabla situationen i dagens värld var närvaron av krigsförbrytaren – Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Han avfärdade anklagelserna om folkmord som ”århundradets största lögn”, försvarade bosättningarna på Västbanken och rättfärdigade attackerna mot iranska kärnanläggningar. I protest lämnade delegationer från flera länder salen under hans tal.
FN:s generalsekreterare António Guterres pekade i sin sista allmänna debatt som FN:s ledare ut fyra utmaningar kopplade till maktutövningen: krig, ojämlikhet, klimatförändringar och artificiell intelligens. Han varnade för att ”internationell rätt har åsidosatts” och att ”de geopolitiska klyftorna har fördjupats”. När det gäller AI uppmanade han ledande nationer att dela information om nya risker och att arbeta fram gemensamma skyddsåtgärder.
Den 81:a allmänna debatten har blottlagt de djupa motsättningarna i den nuvarande internationella ordningen. Sammanfattningsvis måste FN räddas från dem som använder organisationen som en plattform för sina hegemoniska intressen.
Raúl Antonio Capote, Granma 260929 (ZT)
Fractures and resistance of the international order in dispute
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke. Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0