Apagonia
Ännu en rapport från Torsten Carlsson, nu i östra Kuba, om det hårda vardagslivet under blockad.
Tillbaka i El Oriente, Kubas östra provins. Eller Apagonia som dess invånare numera kallar det. Efter det spanska ordet för strömavbrott ’apagon’. Långt innan man i Havanna-området hade hört talas om dagliga strömavbrott hade man här lärt sig att leva med och att hantera dem.
Efter 23 timmars bussresa från Havanna med en äldre, kinesisk Yutong-buss, glider vi så sakteliga in genom det vackra, savannlika landskapet med sikte på Amancio, ett municipio söder om Camagüey. Trafiken här består huvudsakligen av cyklar och hästdroskor, fyrhjuliga för allmänna transporter och tvåhjuliga för privata.
Transport i Amancio
Här, såväl som i resten av Kuba, lever man med de kontinuerliga ström- och vattenavbrotten, konstant varubrist och en ständig, daglig kamp att leta det absolut nödvändiga till sin familj för att kunna överleva ytterligare en dag. Amancio’s isolerade läge gör att varubrist och prishöjningar slår extra hårt här och många av Amancio’s invånare passerar ofta dagar utan att kunna äta sig mätta.
Även om Amancio är lite av en punkt i ingenstans, med en knappt farbar väg som enda förbindelse med omvärlden, så finns här både sjukhus och skolor och en befolkning som med värdighet tar sig an varje dags utmaningar.
Jag och Vladimir hälsar på hos Raima, som bor med sina två barn Antoní och Angelí, sju och tolv år gamla i deras lilla hus i Barrio Estancia.
Vladimir med några avocados
Raima berättar: ’Jag jobbar på ett apotek, ibland finns det lite mediciner att sälja, ibland fattas vi nästan allt och jag har inget att erbjuda de som behöver. De får leta sina mediciner på internet och betala dyrt. Det fattas oss det mesta vi behöver, inte bara ström och vatten, vi fattas mat till priser vi kan betala, skolmaterial, mellanmål till barnen i skolan, varje dag är en kamp att hitta något vi har råd med. Jag tjänar drygt 3000 pesos i månaden, mindre än vad en liter matolja kostar. Ibland får vi lägga oss på kvällen utan att ha ätit något. Barnen frågar mig varför. Vad ska jag svara dem???
Raima med sina barn
Men hur klarar du detta då? Frågar jag, och känner mig lite korkad. ’Vi hjälps åt’ svarar Raima: ’grannar, min familj och alla här hjälper varandra. Om något fattas, och någon annan har något, så delar man på det som finns. Speciellt värnar vi om barnen.’
’Vi kubaner är fostrade i solidaritet’ inflikar Vladimir och gestikulerar med en rejäl avokado, som någon granne just var inne med, i varje hand. ’Vi har skickat tusen och åter tusen läkare och övrig sjukvårdspersonal till mängder av fattiga länder, ofta till de mest otillgängliga delarna, långt ut i djungeln. Vi är också vana att hjälpas åt här hemma, att värna om ett jämlikt liv som ger alla samma möjligheter till utbildning, sjukvård och mat för dagen. Men idag är det svårt’ fortsätter han ’idag har Trump och Rubio dragit åt snaran om våra halsar, idag är hela Kuba bakbundet av amerikanerna’.
Jag frågar Raima, vad hon avslutningsvis vill hälsa till mina svenska läsare. ’USA’s blockad måste få ett slut’ säger hon ’Kuba har varit blockerat i mer än sextio år och nu värre än någonsin. Vi hoppades på en förändring med Obama, men med Trump och Rubio har allt blivit än värre. Jag hoppas att man förstår vad som händer här.’
Jag slås av två saker under samtalets gång. Den första är den stenhårda kampandan, att inte ge upp, att inte säga att situationen är omöjlig, att varje dag hitta tillgängliga lösningar och att kämpa vidare.
Den andra saken jag slås av är deras klarsynthet om situationens orsaker, den amerikanska blockaden och dess grymma skärpning av den nuvarande amerikanska regimen. Här finns inte ett spår av den av amerikanska staten betalda vulgärpropagandan från Miami. Här ser man klart orsakerna och även vägen framåt.
Förhoppningsvis en insikt som även kommer att slå rot än mer utanför Kuba. Internationell solidaritet är vad Kuba just nu behöver som mest. Materiellt och mentalt.
Amancio Kuba 2026-10-05
Torsten Carlsson
Foton: Torsten Carlsson
KUBA BEHÖVER OSS –
VI BEHÖVER KUBA!
BRYT BLOCKADEN!
Kuba utsätts för en belägring utan motstycke. Allt stöd till det kämpande Kuba!
Bidra till kampanjen ”1 miljon kronor till Kuba!” Alla pengar skickas oavkortat.
PG 23 57 15 – 0, Swish 123 182 37 72
Bli en del av solidaritetsrörelsen! Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0