Mellan den 28-30 april ägde det Kubanska LO:s, CTC:s 18 kongress, rum i Havanna. Vi var fem från Vänsterpartiet Skånes fackliga utskott som var inbjudna som gäster. Det var en fantastisk upplevelse och en verkligt kraftfull manifestation av internationell facklig enighet.
   Många delegater var under första dagen klädda i hemvärnsgrönt. Pedro Ross förklarade att det var för att påminna om att i ett land som hela tiden hotas av imperialismen måste arbetarna vara beredda att försvara sitt lands rätt till oberoende. Om så krävdes till sista blodsdroppen!
   Han fortsatta med att säga att i Kuba kommer marknaden aldrig tillåtas bli ett odjur. Vid Sovjets fall lämnades Kuba ensamt i kampen för att försvara sitt socialistiska system mot USA-imperialismen. Avslutningsvis menade Pedro Ross att i dagens värld är prostitution, kriminalitet, miljöförstöring, sjukdomar, aids och krig stora problem som nyliberalismen inte har några lösningar på. Bara socialismen kan säkra människosläktets framtid och Ches betoning av internationalism är därför aktuellare än någonsin. Pedro Ross´ maning till kongressen var : Nu har tidpunkten kommit för socialism och revolution! Fosterlandet eller döden!

Motioner, kommissioner och resolutioner
Dagen före vi kom till kongressen hade den arbetat med de 640 olika motioner som kommit in. Arbetet var uppdelat i 10 kommissioner som försökte sammanfatta sig i 23 resolutionsförslag. Vi var under denna första dag på studiebesök på en idrottsanläggning och missade arbetet i kommissionerna. Vilket var synd. När nu förhandlingarna började rörde det sig huvudsakligen om reflektioner kring resultatet av arbetet i kommissionerna.
   Kongressens huvudteman var ”Idéernas kamp”, ”Kampen för ekonomisk effektivitet”, ”Fackföreningsrörelsens organisation” och ”Den fackliga rörelsens kamp i dagens värld”.
   Angående idéernas kamp betonades att man nu måste gå på offensiv för att möte de anti-kubanska angreppen från USA-regimen och dess lakejer, samt den nyliberala globaliseringens ohållbara och nedbrytande konsekvenser för världens arbetare och folk.

Arbetslöshet och ALCA
Mycket tid ägnades åt att diskutera ALCA ,det nya frihandelsavtalet som USA försöker tvinga på de latinamerikanska länderna. Arbetslösheten diskuterades och hade i vissa regioner blivit ett bestående problem. I Santa Clara var 11.9% arbetslösa. Mest rör det sig om unga. Den genomsnittliga åldern är 26 år. Hårdast har det drabbat traditionella industriregioner som fått problem till följd av den dubbla blockaden. Det konstaterades dock att arbetslösheten också orsakades av obalans mellan regionerna och mellan olika yrken. Samtidigt konstateras det att det vore det extremt negativt för den nationella ekonomin och för de berörda arbetarna om alla industrier som nu saknar en marknad stängdes. Och man underströk att fackföreningsrörelsen måste var delaktig innan beslut fattas. Det talas också om att man måste koppla personliga löner tydligare till produktions resultat. Moralisk motivation måste kombineras med materiella drivkrafter.
   Under stycket om ”Fackföreningsrörelsens organisation” underströks än en gång att facket i första hand alltid måste ta tillvara medlemmarnas intressen och inte gå ledningens ärenden, samtidigt som facket också har ett ansvar för att skapa en moral som leder till ekonomisk effektivitet. De sociala problem diskuterades också och särskilt bostadsfrågan där problemen är mycket stora, både brist på bostäder (...?)
mänskliga rättigheter och kunde bara ske i ett socialistiskt land. Och han fördömde Plan Colombia som inte är en plan för Colombia, utan en plan för att göra Colombia till en lydstat åt USA.

   Den kvinnliga ordföranden för Panamas LO menade att Kuba var en ledstjärna i den internationella kamen för socialismen och för alla arbetare. Hon sa att det var skamligt att Panama inte åtalat de ansvariga för attentatet mot Fidel i Panama i november. Ordföranden undrade när FNs Kommission för Mänskliga Rättigheter skulle fördöma USA:s bombning och invasion av Panama 1989.

Kritik från Spanien
En socialdemokrat från Spanien talade för sin landsorganisation om att socialismen spelat ut sin roll. Han insåg att det kunde vara smärtsamt för kubaner att höra det, men så såg verkligheten ut. Han menade också att det fanns positiva sidor hos globaliseringen och att det inte gick att titta bakåt och försvara protektionism. Däremot ansåg han att den internationella arbetarrörelsen måste bekämpa nyliberalismen. EU ansåg han var det område i världen där den ekonomiska tillväxten och välfärden utvecklas mest. Han avslutade med att säga att han stödde CTC:s kamp för arbetarnas rättigheter.

Avslutning
Fidel avslutningstalade i 2 timmar. Han summerade att revolutionen inte var perfekt men att verkligheten hitintills överträffat förväntningarna. Och folkets revolutionära makt består. Vi avslutade sedan kongressen med att delta i första maj firandet på revolutionsplatsen. Det var en fantastisk upplevelse att stå längst fram bland de internationella gästerna och höra internationalen sjungas runtomkring en på olika språk. Var annars än på Kuba hade vi träffat alla dessa människor?
   Vid ett internationellt solidaritetsmöte för fackligt aktiva dagen efter första maj fortsatte diskussionerna. Norska LO och Danska SD hade skickat officiella representanter. Men det var skamligt nog ingen officiell representant där från svenska LO. Svensk socialdemokrati har tyvärr på område på område fört Sverige allt längre bort från den roll som kritisk röst i det internationella samfundet som vi en gång haft. Men för oss från den radikala delen av den svenska fackföreningsrörelsen är solidariteten med Kuba obruten. •

Fakta CTCs 18:e kongress
1675 delegater varav 39 % kvinnor vilket var 7.6% mer än förra kongressen 1996
3 miljoner medlemmar
19 medlemsförbund
84 000 arbetsplatsorganisationer
Yngsta delegaten var 23 år och äldsta 81 år.
Generalsekretare: Pedro Ross Leal.
600 internationella gäster från 58 länder.