| |
Gruppen för Havannas Allsidiga Utveckling bildades 1988 som en fristående
grupp med ett tiotal arkitekter, ekonomer, stadsplanerare m fl.
Den har sina lokaler i Miramar och
•Förvaltar och sköter modellen av Havanna som de byggt
•Utvecklar en strategi för Havannas sociala och fysiska utveckling
•Arbetar med lokalgrupper för förnyelse av bostadsområden
•Ger underlag för regionplanekontorets arbete
Skälet till att gruppen bildades var ett missnöje med
det som höll på att hända i Havanna och det synsätt som rådde. Gruppen
vill värna om staden och miljön och skapa förståelse även för den
nyare stadsbygden, ändra tankesätt och planeringsmodeller hos tekniker,
planerare och politiker. De vill att människorna skulle bli engagerade
och delaktiga i stadens utveckling.
Modellen över Stor-Havanna
Modellen omfattar hela Storhavanna i skala 1:1000. Den är 144 m2
uppbyggd av moduler på 2x2 meter. Bebyggelse från olika tidsepoker
har fått olika färger. Modellen används som ett pedagogiskt hjälpmedel
för att förklara stadens uppbyggnad och historia för skolklasser,
medborgargrupper, turister mm. Den används också för att pröva olika
nybyggnadsförslag. Gruppen testar alla nya byggprojekt mot betalning
vilket gör gruppen självförsörjande. Höghusprojekt som varit främmande
i sammanhanget har stoppats.
Lokala utvecklingsprojekt
– Cayo Hueso
Gruppen hjälper till att få igång och driva lokala projekt ute i
stadsdelarna för att få till stånd en dialog mellan boende och experter,
ge redskap för lokalsamhället att själv ta itu med sina problem.
Vi besökte ett sådant projekt i centrala Havanna, i stadsdelen Cayo
Hueso som är högt exploaterad med 39 000 invånare på 0,8 kvadratkilometer.
Befolkningen är fattig och många har afrikanska rötter. Projektet
syftar till att främja stadsdelens utveckling miljömässigt och socialt.
En arbetsgrupp bestående av arkitekter, sociologer och pedagoger
leder projektet. En dialog med de boende och medverkan från dem
är en förutsättning. Arbetet startade med inventeringar, kvarter
för kvarter, av sociala förehållanden, service, miljö. I de sociala
inventeringarna ingick att ta reda på folks uppfattning: Vad är
bäst, vad är problem?
|
|
 |
|
Inventeringarna sammanställdes i ett schema som visar på områdets
styrkor och svagheter. Styrkorna visade sig bestå i det centrala
läget och områdets historia. Hit flyttade utvandrade tobaksarbetare
från Florida. Därifrån kommer också namnet Cayo Hueso. Svagheterna
var främst den låga bostadsstandarden och det begränsade utrymmena
och verksamheterna för barn och ungdomar. Gatan var barnens lekplats
och ungdomarnas uppehållsplats. Flera olika barn- och ungdomsprojekt
startades för
• Audiovisuell utbildning i samarbete med radio/TV
•Samarbete med de 40 husläkarna i området för undervisning i hälsofrågor
•Teaterverksamhet av typ ”Vår teater”
•Organisering av lekar, tillverkning av leksaker
•Marionetteater
•Ungdomens hus med dans, gympa, musik mm
•Datastuga
Gårdssanering
Många av bostäderna i området låg i enkla träskjul inne på trånga
gårdar. Vi besökte ett projekt där de gamla skjulen hade rivits
och ersatts av nya bostäder. Planeringen hade skett tillsammans
med de boende. De nya husen var i två våningar och låg som de rivna
skjulen. Kvartersstrukturen var inte ändrad. Husen byggdes av proffs
med hjälp av de boende. När bostäderna var färdiga såldes de på
avbetalning. Priset var 3000 peso vilket motsvarar ca 150 US dollar
med den rådande växelkursen. Kostnaden, dvs den månatliga avbetalningen
för hushållet begränsades till 15% av inkomsten. Utrymmesnormen
var 10 m2 per person. De boende visade stolt upp sina hem och vittnade
om den enorma förbättring de fått.
Strax intill kunde man se tidigare decenniers försök
att lösa problemet. Ett kvarter hade jämnats med marken och ersatts
av ett högt hus i 15-20 våningar. En främmande byggnadstyp hade
förts in i den traditionella kvartersstadens mönster. Förfallet
av både hus och utemiljö var påtagligt trots att huset inte hade
många år på nacken. •
|
